Hur vet jag om jag vill ha barn?
Hej! Hoppas ni kan hjälpa mig att få lite klarhet i det här med att planera barn. För 2 år sedan blev jag gravid och fick tidigt MF. Innan den graviditeten har jag varit väldigt osäker på om barn är något för mig. Trots det var jag mycket glad över att vara gravid och blev helt knäckt av missfallet. Allt jag ville var att bli gravid igen ett par månader efter MF.
Jag ångrade sedan mig och ville vänta. Jag ville bli klar med min utbildning, börja behandling mot endometrios osv. Månaderna gick och jag fortsatte skjuta upp det med olika förklaringar. "Nästa vår passar bättre" osv och nu har det gått 2,5 år..
Jag lever ett väldigt lugnt liv. Jag och min man har varit gifta i 5 år och kommer överens alltid (ja verkligen alltid). Jag trivs med min utbildning, mitt jobb och mitt boende. Jag är en introvert person som uppskattar egentid och hellre har 2 nära vänner än 20 bekanta. Får jag välja umgås jag med min man på min lediga tid och har myskväll med film osv. Jag hatar att festa/dricka och får jag välja ska jag ha så lite som möjligt att göra. Jag har inga intresse utan är snarare en riktig livsnjutare.
Det hade därmed passat mig bra med "familjeliv" då jag inte hade känt att jag hade missat en massa och inte kunnat "gå ut när jag vill", jag vill liksom inte det ändå.
Jag är en väldigt ansvarsfull människa som tänker igenom alla stora beslut jag tar. Men hur mycket jag än tänker kommer jag aldrig fram till ett svar gällande detta (5 år av funderimgar och jag har inte kommit nånvart) .Jag tror att vi båda blivit bra föräldrar och jag kan se fram emot att bli en familj, och anta nya utmaningar i livet. Hur bra vi än har det kan jag inte tänka mig att ha det såhär i resten av mitt liv. Jag vill utvecklas på det sätt man gör som en familj. Och jag vill uppleva hela grejen med min man.
Samtidigt får jag en klump i magen när jag tänker på barn. Jag vet inte överhuvudtaget vad ett barn innebär. Jag har aldrig haft yngre syskon eller släktingar att passa. Jag har i princip aldrig träffat en bebis i hela mitt liv (förutom väldigt korta stunder). Jag vet därför inte vad jag tackar ja till eller vad jag ger upp om jag väljer att inte skaffa barn. Jag är livrädd för att ett barn ska förändra oss som par, mig som individ, att ständigt oroa mig, vara stressad och trött. Detta är det största beslut jag någonsin behövt ta då det inte går att ångra sig sedan. Tänk så känner man "mitt liv var så bra. Varför gjorde jag detta val?".
Jag vet att min man hade tagit det största ansvaret och jag tänker absolut inte amma vilket gör det lättare för oss att vara jämställda. Ni som är 2 föräldrar med 1 barn: hur mycket har livet förändrats egentligen? Jag vet att alla säger att de inte ångrar sina barn. Frågan är om människor vågar vara ärliga med en sådan sak? Om du fått vrida tillbaka klockan, hade du gjort annorlunda?
Hur tackar man ja när man inte vet vad man tackar ja till? Dessa tankar vill inte försvinna ur mitt huvud. Bör tillägga att jag endast är 28 medan min man är 44. Jag kan alltså inte skjuta upp det mer då klockan tickar för honom.. och han vill väldigt gärna. Han har barn sedan tidigare och säger att han aldrig träffat någon som analyserar detta så mycket som jag gör. Är detta kanske ett tecken på att barn inte är för mig? För någon vecka sedan bestämde vi att nu kör vi. Men nu sitter jag här återigen med dessa jävla tankar. Ber om ursäkt för långt inlägg, behövde skriva av mig..