Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Fången i mitt egna hem :(

    Behöver egentligen bara skriva av mig, jag är 19 år, gick nyligen ur gymnasiet. Har en sån oerhörd press hemifrån, på att bli läkare. Det är ngt jag absolut kan tänka studera men just nu känner jag att jag vill ta en paus från studierna, resa och bara leva helt enkelt. Men jag kan inte. Jag är "fången" i mitt hem som jag vantrivs mer och mer i, min pappa låter mig knappt göra någonting. Måste alltid fråga honom ifall jag får gå ut och t.ex klubba eller träffa vänner, ofta blir det ett nej då han anser att en gång i veckan räcker. (Jag är 19 år!!!!) jag får inte heller ha kille och jag måste ofta rättfärdiga de få roliga stunderna jag har med att städa en massa hemma.

    Jag har på sista tiden "vaknat" och insett att detta liv inte är normalt, jag vågar inte ta upp detta med pappa då han lätt blir arg och då tar till våld mot mig.

    (En gång tog jag upp ett förslag att alla diskar efter sig istället för att jag diskar efter mamma och pappa, slutade med att han tog min mobil i 2 veckor.)

    Jag har tagit upp det med mamma, men hon går direkt till pappa och så "tystas" jag. Jag hålls tyst. Mina föräldrar snackar skit om mig till varandra och till mina syskon, kallar mig lat, bortskämd och smutsig bland annat. Mår jättedåligt . Jag måste härifrån och det fort.

    Idag t.ex skulle jag träffa min bästa vän, mamma sa ja, men pappa sa nej. Så var tvungen att sitta ensam hemma tills pappa kom hem, då hade han köpt med pizza, antagligen skuldkänslor. Senare ikväll vill han prata med mig, om vad vet jag inte, säkert hur jag förändrats och blivit en dålig tjej.

    Problemet är att jag vill leva nu medan jag är ung, inte studera direkt och sen jobba. Jag har inte sökt in ngnstans nu till hösten men måste nog till våren om det fortsätter såhär( dvs i annan ort) (får inte heller flytta hemifrån utan att studera). Jag känner mig fångad och sviken, speciellt av min mamma. Vet inte var jag ska vända mig. Behövde bara skriva av mig, finns det ngn man kan prata med om detta? Utåt ler jag och vår familj är "idealfamiljen" men inombords finns just nu bara mörker :(

  • Svar på tråden Fången i mitt egna hem :(
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Annan ort) skrev 2016-07-15 22:06:13 följande:

    Skulle nog helt enkelt göra det du är inne på, sök studier på annan ort. Då kommer du hemifrån och därefter har du större frihet att leva som du vill. Ta en paus från studierna efter du kommit in och res osv

    Vad tänker du göra i höst om du inte sökt utbildning nu?


    Ja det får nog bli så, nu till hösten vet jag inte. Panik bara jag tänker på det, får försöka hitta ett jobb med långa dagar
  • Anonym (Ledsen)
    Anonym (Nej) skrev 2016-07-15 22:25:30 följande:

    Du har rätt i att detta liv inte är normalt. Du måste tyvärr komma hemifrån. Dom kan ju inte hindra dig att flytta om du vill det.

    Tar pappa till våld mot dig så tycker jag att det skall anmälas. Ha på mobilen på inspelningen när du tror att det kommer att hända något så att det finns bevis. Har du syskon som kan stödja dig?


    Jag kommer endast få flytta om jag studerar, vilket jag får se till att göra till våren. Min pappa är farlig, kan inte bara "flytta" och skulle jag anmäla honom skulle han 100% komma efter mig senare. Jag har tre småsyskon, den äldsta funkar som stöd
  • Anonym (Ledsen)
    Alessia skrev 2016-07-15 22:31:42 följande:

    Du är myndig och får därmed leva ditt liv efter egen önskan. Kommer din familj från en annan kultur eftersom du är så hårt hållen och dina föräldrar verkar så bestraffande? Sök studieplats så långt från ditt föräldrahem som möjligt.


    Jag önskar det var så för mig. Min mamma är svensk, pappa är den från en annan kultur.

    Ja, det är väl enda vägen ut ur detta helvete :(
  • Anonym (Ledsen)
    blairw skrev 2016-07-16 01:40:33 följande:

    Ledsen för din situation TS och förstår att bara "dra" och göra din grej som en del föreslår är inte helt enkelt. Det finns många som har erfarenhet med detta som kan hjälpa dig. Försök uppsöka de för du ska inte behöva leva såhär. 

    Du kan vända dig t.ex. till Kvinnofridslinjen: kvinnofridslinjen.se/

    Tjejjouren: tjejjouren.se/

    Unizon (samling av olika jourer och kontaktinfo): unizon.se/

    GAPF (Glöm Aldrig Pela och Fadime): gapf.se/fa-hjalp/

    GAPF är väl den organisation som kanske är mest inriktat på förtryck som ofta härstammar i annan kultur och har kanske mest erfarenhet med sådana här fall. 

    Om du kontaktar de, eller någon annan jour/organisation så kan de hjälpa dig att komma fram till en lösning där du får den hjälp du behöver men också på dina villkor och vad som känns bra för dig.

    Kramar!


    Tack så oerhört mycket för dessa tips! Ska nog kolla in GAPF då de verkar "bäst" för min situation.

    Och nej, att bara dra skulle förorsaka mkt mer ondo än godo, så ringer dem imorrn!

    Kram!
  • Anonym (Ledsen)
    Maac skrev 2016-07-17 10:42:20 följande:

    Hon skriver att hennes pappas är farlig och kommer att komma efter henne senare. Hur kan ni då ge rådet att "bara dra" och "han kommer inte hitta dig". Det är jättelätt att hitta någon, har ni hört talas om alla i landet som blir förföljda, många med hemsk utgång!

    Jag tror du måste vara smart här. Kontakta organisationer som kan ge dig råd. Spela med tills du kommer in på en utbildning och kan flytta hemifrån.

    Om du får ett jobb på annan ort, skulle det kunna godtas om du säger att du kommer börja plugga till våren?

    Jag håller självklart med om att all misshandel ska anmälas men det kanske kan förvärra situationen medan du fortfarande bor hemma. Samla in bevis genom att spela in på mobilen. När du sedan kommit bort från hemmet kan du anmäla och på så sätt kanske rädda dina syskon från att få samma behandling.


    Ja väldigt många som inte förstår att jag inte heller bara kan dra. Har ingen släkt jag skulle kunna vara hos heller, utan skulle vara helt ensam med en pappa som skulle komma efter mig så småningom. (Detta om jag bara stack eller om jag skulle anmäla honom)

    Nej min pappa skulle aldrig gå med på det, utan mer tro att jag tänker bli en "dummer som många tjejer utan utbildning som inte studerar direkt" å fastna i jobb. Enda sättet för mig att komma loss är med studier.

    Just nu känns de inte smart att anmäla, utan skulle bara sätta mig och mina syskon i en osäker sits.

    Jag kontaktar organisationen imorgon och hoppas på bra rådgivning med hur jag löser detta, tack för hjälp!
Svar på tråden Fången i mitt egna hem :(