Tatuering på händerna!

Jag förstår många tror detta, då en del av dessa ser rätt risiga ut.
Men visst har du rätt, drog problem är knappast en anledning till man gör tatueringar.
Även om det säkert finns också.

Dock när man börjar överdriva med tatueringar, så har man definitivt behov av uppmärksamhet i nån form.

Jag har inte en tatuering, tänker aldrig skaffa heller.
Helt enkelt för jag tycker det är fult(på mig).
Men har inga som helst problem med att andra tar.
Men fråga mig inte, får då kommer jag säga dom är fula

Om mina barn skaffar tatueringar en dag, ja, kommer säga samma till dom = fula(om dom frågar).
Men kommer inte aktivt vara på dom, då dom är vuxna och får göra sina egna misstag(om nu det blir så).

Om ens kompis gör den blir det billigt...

Jag tänker: Usch! Varför väljer man att förstöra sina händer! De kommer tidsnog bli fula ändå, utan tatueringar.

Känslan jag får är: sorg. Tatueringar = se mig, uppmärksamma mig m m

Jag förstår inte varför man vill täcka sin kropp med tatueringar.

Jag tänkte mest att en person som anses trashig också har trashiga hemmagjorda tatueringar - att det är en del av trashigheten. Jag har en bild av en lite nedgången krake med tovigt hår, smutsiga jeans och hemmagjorda blåa tatueringar.

Nja, jag har inte så svårt att förstå att smaken är olika. Det är fenomenet att vilja göra något så definitivt på sin kropp som man ska gilla hela sitt liv. Man utvecklas hela livet. Erfarenheter i livet som gör att man ändrar värderingar och smak.

Jag som tycker att det är fint med pikétröjor är ändå glad att de inte sitter fast på kroppen så att man kan byta till andra tröjor om man skulle ändra värderingar och smak...

Det är skitfult med tatueringar som täcker en större del av kroppen, bålen, ryggen eller armarna. Mitt intryck av dem är att de har för mycket pengar, för mycket fritid och för stort behov av uppmärksamhet.

En diskret tatuering på en kvinna kan vara snyggt. På män är det bara trashigt, signalerar motorcykelgäng, kriminalitet eller missbruk. Eller allt på en gång.
Zlatan passar in i missbruksdelen. svårt beroende av uppmärksamhet.

Jag har precis motsatt uppfattning. De med många synliga tatueringar är väldigt svaga människor som inte har egna åsikter och som inte kan stava till musikaliskt utbud utan som på sin höjd lyssnar på hårdrock. Att de skulle ha koll på konst har jag aldrig märkt av.

Jag tö ler fy vad fult och att dom minsta sina chanser att få jobb... För det är bara att inse att man faktiskt inte får vilka jobb som helst med vissa sy liga tatueringar...

Min sambo är butikschef och det kom en kille med tatueringar i ansiktet och sökte kassajobb . Man får inte diskriminera men det säger sig själv att man hellre väljer en annan.... Likadan när de har tatueringar på händerna

Nej inte att man är en sämre människa men arbetsgivaren väljer ju gärna personal i tex kassajobb som denne tycker passar in och då kan det ligga en i fatet att man har tatuerade händer och /eller ansiktet...En som skriver fuck på fingrarna är kanske inte den man väljer om man har fler likvärdiga att välja mellan... Jag har själv tatuering men valde att sätta den så att den lätt kan döljas... Eller som den här killen i unga föräldrar som tatuerat hela ansiktet och inte riktigt förstår varför han inte får jobb... Det är faktiskt inte speciellt konstigt att ingen arbetsgivare tänkt att wow här har vi en reko och ordentlig kille... Utsidan spelar roll vore sig man tycler det ä rätt eller inte

Lite lustigt att läsa när man till viss del har facit i hand. Jobbar som tatuerare och vet ju därför precis vilka som faktiskt tatuerar sig.
Ännu har jag inte tatuerat någon missbrukare iaf

Några av de vanligaste kunderna är i övre 20 årsåldern och studerar på högskolan. Väldigt många inom medicin faktiskt.
Sen är det vanligt med helt vanliga Svenssons i runt 30-45 årsåldern.

Och jo, en väldigt stor del är intresserade av konst och ser tatueringen som ett konstverk. Detta känns som att det blivit vanligare på senare tid iom att tatueringar blivit vanligare och konkurrensen drivit fram kvaliteten väsentligt. Idag är väldigt många tatuerare "nischade" och har en egen stil/ett eget konstnärligt uttryck.

Hur gammal var du när du gjorde din första tatuering? Hur gammal är du nu?

Och du tror inte att du kommer att utvecklas, samla på dig livserfarenheter och omvärdera saker och ting under hela ditt liv? Du tror på fullt allvar att du kommer tycka och tänka likadant hela livet? Om jag inte minns helt fel så är väl inte hjärnan färdig utvecklad förrän vid 20-25-årsåldern och först där efter är den klar att kunna "hantera livet".

En del av oss som är otatuerade har kanske varit sugna på att tatuera oss en gång i tiden men har kanske insett att vi kanske inte är samma person om 30-40 år och att tatueringar "stänger vissa dörrar". Vi har kanske istället köpt en fin tavla eller ett fint smycke som betyder mycket för oss. Dessa saker kan man ju också göra sig lätt av med om det är förknippat med någon dålig period i livet som man helst vill glömma. Lite smärtsammare och dyrare om man vill göra sig av med en tatuering.

Men som sagt alla gör som de vill. ( Till en viss gräns) Vi lever ju, som tur väl är i ett fritt land. Och smaken är som baken - dela.

Jag tycker inget om hur du ska leva ditt liv. Du lever ditt liv och gör dina val som du tar ansvar för och står för. Jag lyssnar definitivt inte på samma musik som jag lyssnade på när jag gick i tredje klass. Min musiksmak har utvecklats sedan dess. Jag är inte född igår... om man säger så. Jag har varit med ett tag.

Jag brinner inte eller har inte brunnit tillräckligt starkt för något som skulle göra att jag riskerar min trygghet. Nej, jag har inget intresse som verkligen är jag, som jag kommer bär med mig hela livet. Jag är nyfiken på det mesta och vill inte fastna. Jag vill lära mig nya saker och utvecklas hela tiden.

Jag tycker inget om hur du ska leva ditt liv. Du lever ditt liv och gör dina val som du tar ansvar för och står för. Jag lyssnar definitivt inte på samma musik som jag lyssnade på när jag gick i tredje klass. Min musiksmak har utvecklats sedan dess. Jag är inte född igår... om man säger så. Jag har varit med ett tag.

Jag brinner inte eller har inte brunnit tillräckligt starkt för något som skulle göra att jag riskerar min trygghet. Nej, jag har inget intresse som verkligen är jag, som jag kommer bär med mig hela livet. Jag är nyfiken på det mesta och vill inte fastna. Jag vill lära mig nya saker och utvecklas hela tiden.

Haha dina svar kunde lika gärna varit mina svar. Vi verkar väldigt lika utifrån det du skriver =) 

 

Kolla på diverse dokumentärer typ Lyxfällan, 112 polisen, Tunnelbanan, Danmarks farligaste fångar, 48 timmar, Missbruk, Efterlyst, Veckan brott m fl. Jag syftar inte på programledarna eller yrkesutövarna i dessa program...

Jag förstår att alla skötsamma tatuerade medmänniskor går i försvarsställning när bilden av dem som förmedlas är en annan.

kanske lite OT, handlar inte om tatuering på handen men ni som gillar tatueringar och kan tänka er att ha stora på kroppen, vad tycker ni om detta:

Jag såg för några år sen en tjej på stan, det var sommar och varmt så hon hade ett urringat linne. Ovanför brösten, upp mot ena axeln/halsen hade hon en jättetatuering med bokstäver. Varje bokstav var ca 3 cm breda, helt svarta och ifyllda, ca 5 cm höga. Jag hittar på namnen nu men texten löd: KALLES ANNA

altså hennes pojkväns namn + hennes, som om hon vore en ägodel. Jag tyckte det var så förskräckligt. Delvis att formuleringen blev som en ägodel och att det var så pass stort. Tänk om de gör slut?  Hon var 20+. 

Hade det varit Kalle + Anna eller liknande hade det åtminstone varit lite mer romantiskt.