Ni som fått tillväxthämmade barn!

Ja orolig har jag varit sedan hon föddes! Allt skedde så snabbt och jag var innan inställd på att gå två v över tiden så som många gör och att jag skulle föda vaginalt. Allt blev så overkligt... och det är väl ingen förälder som är förberedd på prematur/tillväxthämning...

På kurvorna ligger hon minus tre på längd och minus två på vikt. Hon följer sina kurvor men det går så låångsamt och jag har förstått att det kan bli aktuellt med tillväxthormoner.
I övrigt utvecklas hon väl, pratar redan i tre-ords meningar och hon har varit tidig motoriskt. Läkaren på neo sa att det är vanligt att små nätta barn är tidiga med att krypa/ gå eftersom de är så lätta i kroppen. Det har varit ganska jobbigt. Jag brukar säga att det var inte många v hon låg ned och man har fått passa på henne varje sekund...

Vad konstigt att det inte verkar finnas mer förklaringar till varför barnen fötts tillväxthämmade!

Fru Nyfiken; vad skönt att höra! Då kanske det inte alltid är något som är "fel" när barn föds "liten för tiden".
I mitt fall var det ändå som att moderkakan slutade fungera. Fanns nästan inget fostervatten kvar och hjärtljuden var oregb. Min dotter var vid födseln inkletad i bajs så hon mådde inte alls bra på slutet i magen.
Kan tillägga att jag inte hade minsta symtom på att förlossningen närmade sig. Hade inte känt en enda förvärk så det akuta kejsarsnittet var verkligen en chock.

Är det ingen som blivit rekommenderad trombyl vid en ny graviditet? När jag läst om det i andra trådar här verkar det mest vara vanligt vid återkommande missfall.
Skulle vara intressant att höra om någon tagit det vid en ny graviditet och om det isf blev någon skillnad.

Åh jo jag såg det men tänkte om det var fler som fått trombyl.
Till mig nämnde de inget om infarkter men om du också haft missfall så har trombyl säkert varit rätt för dig.
Hur blev förlossningarna? Var de alla akuta?

Vad underbart att det gick så bra med andra barnet!

Jag börjar förstå att dotterns beteende kanske mer varit personlighetsdrag än kopplat till att hon var så liten..
Jag insåg efter första halvåret att vi tillhörde de lyckligt lottade som fick vårat barn. Läste flera sorgliga trådar här på FL om fall liknande mitt som slutade med att barnet dog i magen eller av värkarna vid förlossningen för att det varit så svagt.
Jag har också förstått att oron under första året varit orsakad av oro och inte av att det varit något fel på dottern! Men det är först nu jag insett det.

Det är så irriterande att de på spec MVC aldrig kollade NOTCH när de upptäckte att hon var tillväxthämmad. Då hade man kanske haft mer svar nu om det var dåliga flöden till moderkakan el inte.
Jag är eg inte särskilt rädd för själva graviditeten eller förlossningen. Känner mig trygg med täta kontroller och att man kanske t.o.m kan få planerat snitt för att undvika fler "överraskningar". Det som oroar mig mest är om man får ett till krävande el sjukt barn och hur man då ska räcka till för två barn. Jag har varit sjukskriven under våren för utmattning. Både jag och min man har krävande arbeten och saknar som sagt avlastning i vardagen. Nu mår jag mycket bättre och känner mig nästan återställd och då går väl funderingarna till det här med syskon. Vi är iaf överens om att vänta två-tre år så att dottern är stor och vi har fått fylla på energi-depåerna ;)