Ni som fått tillväxthämmade barn!

Hej TS, jag hade också liten moderkaka pga blodproppar. I mitt fall upptäckte man det inte på MVC eftersom mitt SF mått var normalt. En blödning i vecka 36 gjorde att man uppmärksammade det vid utredning och då blev det akut KS kort därefter. Vi fick spendera tid på neo då barnet var sjukt pga tillväxthämningen (32%). Idag är barnet fullt friskt och är medellång. Det syns inte alls att han föddes tidigt och vägde så lite. Han var väldigt frisk fram till han började på förskolan. Inga allergier.

Det finns inte heller i mitt fall någon förklaring till varför jag hade blodproppar i moderkakan. Jag har inte heller anlag för blodproppar, men jag fick högt blodtryck på slutet av graviditeten och kanske var det boven i dramat.

Jag har fått mitt andra barn nu och fick äta Trombyl till vecka 36. Normal graviditet och förlossning. Normalstort barn, dubbelt så tung som första barnet. Moderkakan vägde denna gång som den skulle.

Jag förstår att du blev omtumlad, men efter omständigheterna mår ni bra. Om det går, försök att tänka bort att du blev överraskad och gör inget trauma av saken om du kan. Nästa gravidit kommer de att hålla närmare koll på dig! Det måste inte bli komplikationer nästa gång, glöm inte det!

Jag är förresten också normalviktig och icke-rökare. Ingen sade något om just "kalkig" moderkaka.

Vad gäller dottern och tillväxthämningen så är det inte säkert att den påverkat det andra du nämner, om barnets personlighet och allergier/infektionskänslighet). Det var ju ett fullgånget barn som var friskt när det föddes (om än lätt och liten för tiden), dvs vårdades inte på neo?

Vissa tillväxthämmade barn växer "ikapp" medan andra förblir åt det kortare hållet sa man till oss på neonatalmottagningen. Men din dotter är inte så kort ändå? Möjligen kan de ge henne en skjuts tillväxthormon senare.

Jag var förstås orolig inför att vi skulle få ännu ett barn som skulle födas litet och sjukt och som skulle behöva vistas på neo. Men vi valde att se nuläge och att se det som var bra/kunde bli istället för det som var dåligt/riskabelt. Det visade ju sig också att vi slapp samma resa med det andra barnet och för det är vi väldigt tacksamma.

Jag hade dåliga flöden - tror att det var den synliga konsekvensen av att moderkakan inte fungerade optimalt. Det var så det märktes att något inte var bra. Jag fick ändå inte fler svar.

Jag förstår din oro och den börda du burit. Jag tyckte själv att det var väldigt jobbigt att få ett så litet barn, att oroa sig för framtiden, för barnets hälsa samt vara udda i mammagruppen, hålla på med järndroppar och medicinera, följa kurvor extra noga och stressa kring amning, mat och viktuppgång lite mer än de flesta. Men vi fick perspektiv på neo att blicka åt och då insåg vi att det kunde ha varit så mycket värre. Att det kunde ha varit värre fråntar visserligen inte tyngden av all oro. Vi valde att se det så att skulle vi få ett litet barn till så var vi i alla fall rutinerade och skulle kunna hantera läget bättre än vid första barnet.

Alla saker går tyvärr inte att förklara. Det är bara att ha hopp inför nästa graviditet. Sjukt barn kan man få ändå, oavsett tillväxthämning.

Ni kanske gör rätt i att vänta om ni har åldern på er sida. Jag kände inte att jag kunde vänta eftersom jag har många i släkten som inte lyckades få syskon trots att de kämpade i många år.

(Vi är i samma sits som ni - vi har också krävande arbeten och ingen avlastning. Förstår att det väger in)