Många pensionärer missar att de har rätt till bostadstillägg.
Många pensionärer kan precis som andra ha levt på kredit och har kvar gamla skulder till kreditföretag som kanske kostar dem ett par tusen i månaden.
En stor del av de med garantipension är kvinnor som inte har arbetat eller bara arbetat lite eftersom de varit hemma och tagit hand om sina barn då på den tiden när det var sambeskattning och det inte fanns utbyggd barnomsorg.
När dessa sedan blir ensamma för att partnern avlidit sitter de med i bostäder som egentligen är för dyra men har ingen möjlighet att hitta en billigare bostad.
Är den äldre lite sjuklig och har behov av hemtjänst, städhjälp, hjälpmedel,medicin, sjukresor, inläggning på sjukhus dåd och då så försvinner 1000-lappar per månad.
För de som bor i särskilt boende ska man i min kommun ha kvar 1900 kr som ska täcka allt utom boendet och maten.
En sådan enkel sak som hörapparat kostar många tusen kronor.
Gifta kvinnor med barn arbetade i mycket liten utsträckning på 60-talet eftersom det inte fanns förskolor dessutom jobbade man då 6 dagars vecka.
Ingen kan väl tro att pensionärer frivilligt går till stadsmissionen för att äta om de inte av nöd tvingas till detta?
Äldre har ju gamla fattigvården i gott minne eftersom de som barn sett detta så det är nog den sista utvägen att gå dit.
Självklart är det riktigt som Stadsmissionen säger, vissa pensionärer har det så dåligt ställt att de tvingas till hjälporganisationer för att kunna få ett mål mat. Ingen kan väl på allvar tro att människor som kommer från den generation där att behöva ta emot välgörenhet var förnedrande gör detta om de haft egen ekonomi som räckte.
Människor som är 70+ har upplevt eller fått berättat för sig om soppkök.