Inlägg från: Anonym (Lilo) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Lilo)

    Semester med "styvbarn"

    Hej! Din fråga utstrålar närmast avsky för barnet. Lämna förhållandet för allas skull! Eller kan du leva dig in i barnets frustration? Ny person att förhålla sig till, som är med dygnet runt...Aldrig föräldern för sig själv ... Skilsmässa i bakgrunden... Säkert behöver barnet inte heller vara jättekänsligt för att ana hur du ser på det... Stackars barn! Prova att lovebomba i stället! Du påverkar barnets mående och beteende mer än du tror. En styvförälder som försöker påverka förälderns prioriteringar kan göra stor skada i ett barns själ.

  • Anonym (Lilo)

    Du skriver att du fått berättat för dig att du inte var sådan som barn. Och? Barn är olika! Du kanske teg och inte fick dina behov tillgodosedda...vilket kan förklara dina känslor nu. Eller så fungerade din familj bra tillsammans. Detta barn har växt upp med en styvmor som inte har tålamod och förståelse för det. Sorgligt! Självklart måste du/ni anpassa semestern så den funkar för 7-åringen. Det är ju inte bara ett jobbigt bihang ni har med er. Det är en liten människa. Som såklart blir jobbig om ni satsar på långa middagar och vuxenaktiviteter. Vet inte hur ni lägger upp semestern? Ordna lekdejt till barnet så får ni mer tid för varandra!

  • Anonym (Lilo)

    "Att behöva uppmärksamhet under alla dygnets vakna timmar är inte normalt i min värld.

    Det är såklart otroligt påfrestande att umgås med ett barn som är så och som inte heller kan bete sig!"

    Tänk att barnet tvingas umgås med en vuxen som kräver samma typ av uppmärksamhet från föräldern! Är man två föräldrar som lever ihop sätter båda oftast barnet först... Tills de flyttar hemifrån...eller längre. Det är den nya partnern som bryter mönstret. Säger inget om rätt eller fel, men så fungerar det i de flesta familjer jag vet...

Svar på tråden Semester med "styvbarn"