Semester med "styvbarn"

Herregud vilka hemska gäddor det finns i den här tråden. Njuter ni av att hugga på andra?! Först och främst TS, jag känner verkligen med dig.  Din sambo borde verkligen börja ta ansvar för sitt barns uppfostran. Det är ju inte så att samhället är särskilt förlåtande mot bortskämda gapiga individer överlag och att låta barnet hållas är inte att göra hen en tjänst. Att du får "skylla dig själv" som valt en partner med barn är rent skitsnack och ett väldigt billigt sätt att skuldbelägga dig (viss tycks njuta lite av sådant av någon anledning). Den som valt en tillvaro med barn (och skall ta ansvar för den) är väl i första hand din sambo?

Nä hade jag varit du så hade jag gjort såhär:

1. Prata med gubben och var riktigt tydlig med hur du känner. Ta gärna upp färska verkliga situationer där du inte fixar barnets beteende så blir det lättare att relatera till utan att det för den saken skull bli "klag" av typen "din unge är alltid så...".

2. Försök att hitta tid för dig själ på resmålet. Promenader, shopping etc (nu vet jag inte riktigt vilken typ av resmål ni är på men ändå)

3. Res på egen hand. Åk med väninnor om han åker med barnet.

4. Ljudböcker! Plugga in och njut av ett annat ljud än tjat. Funkar!

5. Säg till barnet när det går över styr. Det är inte att lägga sig i uppfostran.

6. Ta inte åt dig av alla huggande människor där merparten säkert inte varit i din situation och som ändå njuter av att trycka till dig i din olycka. Du har lika stor rätt som någon annan i familjen att få dina behov tillfredsställda, varken mer eller mindre!

Lycka till! Kram

Vi löste det på så sätt att 2 veckor på semestern var barnfria och 2 veckor har sambon sitt barn. Och jag följer icke med på deras resor längre. Orkar inte höra " pappa köp" , "mamma säger att du ska köpa det", " ge mig" "jag ska haaaaaaaaa". Så har det låtit i 7 år nu och trodde det skulle bli lungt eftersom åren gick men icke. Så nu får sambon släpa runt på en gnällig 14 åring själv, det har han visserligen fått göra i 6 år då vår första gemensamma semester satte punkt för att ens försöka igen.