Semester med "styvbarn"

Jag har märkt att makens barn som ibland är påfrestande blir bättre om maken ägnar sig helt och svarar non stop direkt på hens rop. Då tar det någon timme eller två innan hen slutar vara så pestig och ropar hela tiden.

Men om maken är koncentrerad på något så händer det att han inte hör första ropet och då blir hans barn rejält asjobbig och ropar stup i kvarten men vill inget.

Något som hen dock alltid tycker är jobbigt är om pappa går på toa eller in i duschen utan att säga till och det är nog mammans fel för hon kunde smita iväg till tvättstugan utan att säga till, för att slippa ta med sig barnet.   Men givetvis blir ju då barnet rädd om hen vill mamma något och så finns inte mamma någonstans i lgh!

Asjobbigt är det iaf och om inte maken aktivt hade jobbat för att trygga sitt barn och lära det att vi ibland behöver prata klart innan pappa eller jag kan komma till barnet så hade jag vägrat semester ihop med barnet.