Hej jag väntar barn och är ganska säker på att jag inte kommer vilja amma och är jätteintresserad av erfarenheter från er som liksom jag valt att inte amma! Har lite frågor som: när berättar man det det för barnmorska? Har ni stött på motstånd? Vilken/vilka ersättningar är bäst?
OBS! Jag är endast intresserade av erfarenheter från er som valt att inte amma! Så inga moralpredikningar eller liknande tack.
Hej!
Jag väntar barn snart och har valt att inte amma. Flaggade för det för min barnmorska i kanske vecka 25-30 något, möttes inte av något motstånd men de tyckte jag skulle gå på amningskursen ändå utifall att jag skulle "ändra mig". Gjorde det men har valt att stå kvar vid att inte amma och det har inte varit något konstigt eller ifrågasättande från deras sida. Vi har pratat om metoder för att stoppa mjölkproduktionen och de har skrivit in det i journalen till förlossningen. De har också sagt till mig att jag ska vara tydlig på förlossningen redan direkt om att jag inte vill amma och att jag vill ha dostinex efteråt.
Vi beställde hem boken "Att flaskmata" där jag tyckte det stod en hel del matnyttigt, men går säkert att hitta samma information på internet!
Lycka till! :)
Jag valde att inte amma med förra barnet och ska göra samma med detta (gravid i 6e mån nu). Med förra så tror jag att jag sade det till BM rätt tidigt i graviditeten. Hon sade att det skulle bli svårt och att jag inte skulle få medicin som avstannar mjölken om jag inte provade men jag tvingade henne att skriva det i min journal ändå.
Sedan blev det att jag födde i annat landsting och då var det inte så mycket problem. Jag hade i förlossningsbrevet att jag inte skulle amma men de missade det och lade bebisen till bröstet direkt efter förlossningen. Där får man se upp lite för man är rätt omtumlad och kanske inte märker och rätt som det är ammar den. Jag hann stoppa det dock och sedan på bb var det helt lugnt. Fick dostinex direkt och broschyrer om flaskmatning och de visade hur man gjorde och var vi kunde hämta flaskor/ersättning medan vi var på bb. Det var ingen som ifrågasatte.
Den här gången bor jag i ett tredje landsting men ska föda där jag gick hos BM under graviditeten första gången så är lite nervös om det är så att de är mer amningsrabiata där. Ska verkligen stå på mig dock. Flaskmatning funkade superbra från dag ett med första barnet och mjölken rann aldrig till riktigt. Hade någon droppe på sjukhusrocken efter förlossningen men sedan kom det aldrig något mer och brösten blev som innan graviditeten.
När förra bebisen var liten så använde vi NAN som man blandar pulver i början. Det var lite krångligt och så fort han började äta större mängder åt gången gick vi över till färdigblandade tetror av NAN och han älskade dem i rumstemperatur, var supersmidigt. Bara ha med en sådan plus ren flaska och hälla upp på 5 sek när han blev hungrig. På bb hade de semper och det gick bra det med.
Har funderat på att köpa en ersättningsblandarmaskin för att det ska gå fortare, funkar lite som en kaffeautomat man har på jobbet :P
Hej!
Jag väntar barn snart och har valt att inte amma. Flaggade för det för min barnmorska i kanske vecka 25-30 något, möttes inte av något motstånd men de tyckte jag skulle gå på amningskursen ändå utifall att jag skulle "ändra mig". Gjorde det men har valt att stå kvar vid att inte amma och det har inte varit något konstigt eller ifrågasättande från deras sida. Vi har pratat om metoder för att stoppa mjölkproduktionen och de har skrivit in det i journalen till förlossningen. De har också sagt till mig att jag ska vara tydlig på förlossningen redan direkt om att jag inte vill amma och att jag vill ha dostinex efteråt.
Vi beställde hem boken "Att flaskmata" där jag tyckte det stod en hel del matnyttigt, men går säkert att hitta samma information på internet!
Lycka till! :)
Första barnet "ammade" jag i två månader. Var inte alls bekväm med det och kunde sitta i flera timmar åt gången så jag kände mig väldigt låst. Kompletterade även med ersättning redan från start. Sa till bvc då att jag slutat amma och hon tyckte inte det var några som helst problem så länge barnet får mat.
Är nu gravid i v 15 och sa till BMW redan på inskrivningen att jag inte kommer amma nästa barn. Hon hade inte heller några problem med det men skrev in det i journalen redan då och sa att jag måste säga till på förlossningen att jag inte kommer amma för att dom brukar vara väldigt påstridiga om det där. Kan dock tänka mig att pumpa ur den första råmjölken, men vi får se hur jag gör när det sen är dags.
Hej! Får jag fråga varför har ni valt att inte amma? TS, är det ditt första barn? Man hör mest om kvinnor som slutar amma efter tag då det inte funkar. Inte lika ofta man hör om nån som bestämt sig tidigt i graviditeten att inte amma. Antar att jag mest är nyfiken på varför ni valt som ni gjort. Ingen värdering i frågan alltså ????
Hej! Får jag fråga varför har ni valt att inte amma? TS, är det ditt första barn? Man hör mest om kvinnor som slutar amma efter tag då det inte funkar. Inte lika ofta man hör om nån som bestämt sig tidigt i graviditeten att inte amma. Antar att jag mest är nyfiken på varför ni valt som ni gjort. Ingen värdering i frågan alltså ????
Jag ville amma sonen men la ner efter ca 10 veckors frustrerad kamp från både min och sonens sida. Sonen ville inte ligga vid bröstet, jag hade konstant mjölkstockning och slutligen mastit. BVC var då noga med att påminna mig om att "amning ändå är det bästa för barnet" och gjorde en tydlig markering av att hon skrev in i hans journal att han inte ammades längre trots att det var samma tant som under de två tidigare besöken tjatat på mig att jag skulle börja tilläggsmata med ersättning eftersom sonens viktkurva planade lite. Detta också efter att jag i nämnda 10 veckor efterfrågat, bönat och bett om hjälp eftersom amningen inte fungerade... vilket jag inte fick, mer än kommentaren "du lägger väl honom mage mot mage?".
Nu väntar jag nummer två... och är inte det minsta sugen på att amma, alls faktiskt. Helt avskräckt från förra katastrofgången. Däremot för enkelhetens skull tänker jag antagligen amma på BB. Orka moralpredikningar från personalen när man precis fått barn liksom... och så får jag se hur det går när vi kommer hem. Får vi till det så fortsätter vi. Om det inte vill sig så tänker jag inte stånga mig blodig den här gången utan snabbt och lätt byta till ersättning...
Med sonen använde vi nan ersättning och jag tänker att det kan väl fungera den här gången också, om nu inte barnet går och blir allergiskt eller så... För vår del var det som att vi fick ett liv igen när vi slutade med amningsförsöken. Sonen blev nöjd och glad, matningarna gick smidigt och han sov SÅ MYCKET BÄTTRE...vilket ju givetvis gjorde att vi sov bättre, och blev nöjdare och gladare. Jag vågade till och med ta mig ut och träffa vänner igen. Hade inte heller några problem med att få mjölken att sluta rinna till. Fick lite lätt handmjölka ett par kvällar när det kändes som brösten skulle sprängas men annars funkade det jättebra.
Jag valde att kämpa med amning trots att det var svårt. Det är mitt första och troligen enda (sista) barn som är VÄLDIGT efterlängtat. Hade jag valt att inte amma eller åtminstone delamma, skulle mitt liv vara mkt enklare de fösta veckorna/ månaderna. Annars det enda jag hörde från min man var: "hen vill ju äta, hen vill komma till bröstet osv", allt handlade bara om brösten! Om jag på något sätt får barn nr 2 då är definitivt delamning för mig som gäller! Mamman har mer tid och mår bättre (beror på pappan, hur mkt denne hjälper) samt att bebisen anknyter sig till den andra förälder snabbare.
Väntar nu femte barnet och har valt att inte amma någon. Har tagit upp det när frågan kommit upp på mvc och det har aldrig varit någon som ifrågasatt mitt beslut. Tvärtom har de bm jag mött varit väldigt förstående och peppande och tyckt att det är bra att alla gör det man själv vill. Efter förlossningarna har jag tagit dostinex och det har fungerat väldigt bra. På förlossningen finns ersättning och vi har fått fin hjälp med att få till matningen de första gångerna.
Hej! Får jag fråga varför har ni valt att inte amma? TS, är det ditt första barn? Man hör mest om kvinnor som slutar amma efter tag då det inte funkar. Inte lika ofta man hör om nån som bestämt sig tidigt i graviditeten att inte amma. Antar att jag mest är nyfiken på varför ni valt som ni gjort. Ingen värdering i frågan alltså ????
Ja det är mitt första barn. För mig är det flera saker som spelar in
1. Jag har extremt känsliga bröstvårtor. Det kan vara en fördel i sexuella sammanhang men också vara mkt obehagligt om de inte är "redo" för beröring. Amning känns som det skulle kännas sjukt obehagligt på gränsen till olidligt och den typen av känslor vill jag inte förknippa med mitt barn.
2. Pga ovanstående (delvis) så har jag utvecklat nån form av amningsfobi där jag känner mycket obehag när jag tänker på eller ser någon amma.
3. Ser många fördelar med att inte amma. Matningen blir inte enbart mitt ansvar utan min man kan vara delaktig och få närhet till barnet. Man undviker att hamna i en "bubbla" där det bara är "mamma-barn". Man slipper bli låst till mattider och jag kan vara lite mer fri under dagen. Delat ansvar helt enkelt.
4. Har läst mycket om anknytning och närhet och tror inte att amningen i sig är viktigast för detta. Att skapa en bra anknytning till sitt barn handlar om många andra saker.
Klart du får fråga, hoppas jag klarade ut lite hur jag känner och ser på det!
Vår son är sju månader (snart) och han har fått flaska från början (först urpumpad mjölk, sen enbart ersättning) och oavsett om jag eller pappan har matat så har vi gjort en mysstund av det hela
Ja det är mitt första barn. För mig är det flera saker som spelar in
1. Jag har extremt känsliga bröstvårtor. Det kan vara en fördel i sexuella sammanhang men också vara mkt obehagligt om de inte är "redo" för beröring. Amning känns som det skulle kännas sjukt obehagligt på gränsen till olidligt och den typen av känslor vill jag inte förknippa med mitt barn.