vad händer? psykisk misshandel? psykopat? snälla hjälp mig.

Hemsk det du skriver. Ett barn behöver så mycket kärlek och trygghet. Om jag var orolig för mitt barns väl så hade jag flyttat och polisanmält.

Vänta inte längre är mitt råd.

Jag har samlat bevis mot min man under en tid. Spelat in hans hotelser i mobilen och skrivit och tagit bilder på mina blåmärken.

Jag lämnade min ex för att han misshandlade mig framför barnen och jag såg hur barnen mådde dåligt. Och ångrar det aldrig.

Min nuvarande man är en bra pappa och snäll mot vår dotter. Men behandlat mig illa. Men om barnet hade farit illa så hade jag stuckit. Där går min gräns. Om han hade skrikit åt henne och tryckt ner henne eller något så hade jag absolut lämnat fort.

Min man säger när han är arg att jag har förstört hans liv och gör honom sjuk. Allt är till för att jag ska må dåligt.

Oftast kan inte en psykiskt störd man ändra sig. Men nu när han har varit snäll en hel vecka för första gången så hoppas jag förstås. Han har ett samvete och brukar må dåligt när han har gjort mig illa och när han är lugn kan vi prata om det.

Lider verkligen med dig och jag hoppas att du lämnar. För din skull och barnets.

Tycker du ska ta din lägenhet och söka dagis där. Kan inte vara kul att bo med honom.

Han behandlar både dig och dottern illa.

Ska ge det sommaren ut och ge det en absolut sista chans och funkar inte det och han inte vill jobba med sig själv eller söka hjälp och få medecin och det så drar jag och dottern.

Mejla mig gärna Mir177@outlook.com

Så kan vi skriva mer. Har haft det svårt nu sedan igår. Det är så känsligt så jag vill inte skriva det här.

"att jag alltid kommer få leva med att jag tvingade han att bli pappa mot hans vilja " Kan inte vara roligt att höra detta av den man lever med. Hur känns det egentligen?

Det är bara det att jag inte kan förstå hur man kan välja en far till sitt barn som är så vacklande i beslutet. Jag menar, var du inte rädd att han skulle ändra sig igen när han redan hade velat hit och dit? Själv skulle jag inte våga skaffa barn med någon som var så hattig. Jag sitter här och gör mitt bästa för att inte vara dömande (men känner att det är svårt!). Men jag vill förstå, då du inte är den enda i den här situationen. 

Att hans beteende inte är ok är ju helt klart och måste bli en ändring på. Men känns som du inte vill se i vitögat att situationen hade kunnat vara helt annorlunda om ni valt att vänta med barn. För du säger inget om det. Förr är du beredd att ta ord i din mun som psykopat och psykisk misshandel. 

Kan någon snälla hjälpa mig eller ge mig lite tips och råd jag vet inte vad jag ska ta mig till snart. Jag ska försöka fatta mig lite kort.

Jag kan säga att jag älskar han när han beter sig och är på bra humör men när han sätter den dåliga sidan till bara gråter jag och vill bara dra och känslorna sjunker.. Det är det som gör allt så svårt. Berg och dalbana.

För ca 2,5 år sedan så träffade jag en kille på nätet vi pratade ofta och samtalen gick över till sms och så småningom även telsamtal vi bestämde till slut att träffas på riktigt och det var så allt började. Vi var så lika. Han hade sitt ställe och jag mitt men jag var mest hos honom och vi blev förälskade och umgicks hela tiden och hittade på roliga saker. Jag åt minipiller men blev ändå gravid ca 7 månader in i förhållandet och jag hade inte hjärta att göra abort och ville så gärna behålla barnet så vi pratade igenom det och kom fram till att vi skulle behålla det. Nu är dottern 1,2 år och sedan några månader tillbaka har han blivit jätte konstig och hotar var och varannan dag att slänga ut mig, att han vill bo själv, att jag och dottern har förstört hans liv, att jag har valt hans liv åt han osv. Han brusar upp för minsta lilla och är ofta på dåligt humör och säger gå in och håll käften att jag är en idiot osv. Dottern är han inte heller så snäll med i mellan åt och har ofta dåligt tålamod med henne tex. När han ska lägga henne så kan han säga men sov nu för helvete jag har inte tänkt sitta här hela kvällen jag har annat att göra än att passa upp dig hela tiden osv osv. Jag har varit mammaledig sedan hon föddes han har bara tagit ut en gång i veckan så det är jag som är med henne mest och det har jag inget emot men han förstår inte att jag måste få andas ibland även fast jag är mamma.. Då är jag en dålig mamma tydligen. Det är bara han och hans saker jämt och jag kan knappt åka till stallet längre och dom gånger jag åker måste jag ta med henne.

Jag har varit rätt sjuk efter förlossningen (snitt) vilket resulterat i att min sambo fått va ledig lite mkt från jobbet ibland i mellan åt för att ta lillan och dom gångerna har han bara gnällt och klagat och just nu har jag både diskbråck och ryggskott som råkade bli just på hans semester och han är skogstokig på mig och har varit på dåligt humör i snart 2v men vad gör jag jag kan inte bära då våran dotter inte lärt sig gå än och går på högsta dos smärtstillande för att ens orka va uppe just nu men jag förstör ju hela hans semester säger han fast jag fixat barnvakt flera gånger åt han för att han ska få hålla på med sitt och pyssla på ute på gården osv. Han skriker å gapar jämt att han är så less på detta liv och att vara personlig assistent åt mig och ständigt ta hand om oss osv. Men gör man inte det? Ställer man inte upp inom familjen om en av föräldrarna blir sjuk och inte kan ta hand om barnet just då? Tycker inte det ska behöva bli en diskution ens. Jag har kvar min lägenhet som en tjej hyr i andra hand av mig och jag funderar starkt på att ta med dottern och flytta tillbaka dit (4 mil) kan jag göra det? Han säger ju jämt att han vill ha sitt gamla liv tillbaka och att han bara lever en gång och då får han ju det? Jag är bara så rädd att bli av med min dotter och att han ska ställa till det för mig på något sätt :(

Hon står på dagiskö här men kommer inte ens in detta år kan jag skriva över henne på dagis i min kommun då? För även om han vägrar skriva under papperen så har hon ju ändå rätt till dagis och jag har inget körkort så jag kan köra henne hit.

Varför beter han sig såhär? Varför går han och hans intressen före sin familj? Psykisk misshandel? Psykopat? Vad händer snälla hjälp mig någon kan inte tänka klart längre. Hoppas jag beskrev det någorlunda bra iaf.