Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Min sambo var fly förbannad i fredags när jag kom hem från jobbet (han har semester). Han har på något vis kommit åt mina kontosaldon (vi har inte dosa så jag vet inte hur) och sett ett sparkonto med väldigt mycket pengar.

Han kräver nu att få del av dem.

Han.är helt rabiat eftersom han velat renovera hemma men jag har tyckt att det är onödigt då allt fungerar och vi totalrenoverade när vi flyttade in för 10 år sedan. Jag har även sagt att vi inte har råd.

Vi har halvt gemensam ekonomi, dvs alla gemensamma kostnader betalas från ett gemensamt konto dit vi lägger in pengar varje månad, men i övrigt har vi ansvar för våra egna kostnader. Han är ganska skrytig av sig om hur mycket han har på sparkontot, jag tror alla vi känner vet hur mycket det finns.

Han tycker även om att pika mig för att jag aldrig har pengar över. Jag har varit föräldraledig och tja, han tjänar bättre helt enkelt.

Pengarna på mitt "hemliga" sparkonto är enskild egendom genom arv efter mina morföräldrar. De hade testamente där allt utöver laglotten skulle delas mellan min mamma och mig. Det var ett herrans liv på min mammas syskon då det var mycket pengar, men morfar (som dog sist) hade bifogat ett brev där han tydligt skrev att de får skylla sig själva då de inte ens ringt på födelsedagar och jul, utan lämnat allt ansvar på att ta hand om dem på oss. Vi bor alla i samma kommun så inget avstånd att tala om.

Iallafall så har min sambo trott att de saker jag fick i bodelningen kom från min mammas arvslott och även den peningsumma som vi använde till en södernresa för några år sedan.

Jag har ansett att vi inte behövt mer pengar än vi har, och tänkt att det är bättre att ha dem i ett långsiktigt sparande tills de behövs, tex när barnen är äldre och ska bil och körkort, studiebostad osv.

Min sambo vill leva "så fint det bara går" och är nu jättesur för att jag bedragit honom ekonomiskt (hans ord) och tvingat honom att leva i slummen...

Vi bor i ett helt normal medelklassområde med bra skola, trygga resvägar och bra kollektivtrafik. Jag och barnen trivs och har många vänner.

Det gjorde/hade han med tills i fredags då han insåg att med mitt arv kan vi köpa ett hus i stans finaste kvarter, eller tagit över mina morföräldrar hus. Jag tror eg det handlar om deras hus. Det var stort, enormt faktiskt, och med gamla anor. Han har alltid fått något drömmande i blicken när vi pratat om huset. Dock ville jag aldrig ha det trotts alla underbara minnen då jag vet vad det kostat genom åren bara i underhåll och uppvärmning.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera hans ilska, eller få honom att förstå. Min mamma bara skrattade och tyckte att det var rätt åt honom, och att han nog var mest sur för att hans "stooora sparkonto" bara är en droppe i havet i jämförelse med mitt.

Jag vill dessutom inte spendera dessa pengar i onödan. Vi har ju allt vi behöver just nu. Äsch, jag skulle bara vilja hitta något sätt att få honom att förstå.