Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Många frågor och funderingar, jag kan inte citera alla så jag försöker svara så gott jag lan.

Vi delar gemensamma utgifter 50/50, dvs vi sätter in en lika stor summa var på ett gemensamt konto, därav har jag haft dåligt med pengar i slutet av månaden vid föräldraledighet och tex inte kunnat göra "roliga saker" som att gå på restaurang och liknande, vi betalar för oss själva när vi går ut. Detta då han inte vill bli lidande av min "dåliga ekonomi".

Han har valt att inte utnyttja sin föräldraledighet och min är över sen något år nu och jag jobbar heltid.

Vi har ett bolån med väldigt bra ränta och min bank rådde mig att placera pengarna då avkastningen är högre, dvs det lönar sig mer än att betala bort lånet (som vi betalar 50/50 för). Jag har inte exakt koll på var eller hur de är placerade, men jag ser summan (och hur den växer) som ett eget konto.

Han har hittills vägrat svara på hur han fått tag på mitt saldo, jag har kontaktat banken och bett dem utreda detta. Det känns väldigt obehagligt och osäkert, om han kan komma åt det så kan säkert någon slipad hacker med göra det.

Ang arv från mina föräldrar så lever min mamma ännu, och därmed så har min sambo trott att hon ärvt mina morföräldrar, förutom särskilda minnessaker. Min mammas syskon har vi ingen kontakt med, och det finns ingen möjlighet att han fått veta om arvet via dem. Dessutom visste han väldigt exakt summa, och dem är inte densamma som antecknades i bouppteckningen längre. Han var totalt ointresserad när detta gjordes upp, antagligen för att han trodde att jag bara ärvt lite minnessaker, och följde inte med på bouppteckningen fast jag bad honom. Jag hade tänkt överraska honom då, väntade sen på rätt tillfälle när han uppförde sig väldigt illa och sålde en tavla jag ärvt (utan lov och till rejält underpris enligt värderingen ..) när jag var bortrest med jobbet en helg. Orsaken? Vi "behövde" byta vår 40" TV till något större och bättre. Då bestämde jag att han inte skulle få veta något om vad jag egentligen hade ärvt.

Han är väldigt noga med att på allt vi gör bara betala för sina samt hälften av barnens kostnader. Detta gäller resor, utflykter, allt. Är han inte med betalar han inte alls. Till vardags har vi samma upplägg med barnen som med gemensamma kostnader, en summa i månaden in på "barnkontot" och så betalas deras kostnader därifrån. Dit går även barnbidragen.

Vem blir lycklig med massa pengar på banken? Är väl bättre å leva nu? Och hitta på massa saker med familjen! Jag hade också blivit sur om jag levt med ngn som hellre ville spara än att leva här å nu med våra barn å oss som par.

Han har tyvärr aldrig bjudit mig på något, och jag har aldrig bett honom göra det då jag är uppfostrad art stå på egna ben.

Jag har inte sagt att jag har dålig ekonomi, jag har sagt att mina pengar är slut i slutet på månaden. För det är de. Arvet är inte bara att pytsa ur om det saknas 500kr veckan innan lön, det är ganska omständligt att lyfta från det och görs i samråd med rådgivare, det gjorde jag när vi åkte på semester söderut för några år sedan.

Och jag har haft det mycket knapert vissa månader under föräldraledigheten innan arvet då han ansåg sig inte behöva betala för den mat jag och barnen åt när han inte var hemma.

Han har många fina egenskaper, men just nu har jag svårt att komma på dem. Han är i detta nu hemma hos min mamma och skäller på henne. Jag visste inte om vart han åkte men fick ett sms från henne för en stund sen.

Ska man vara sån så är faktiskt båda delarna åsikter, inget är fakta. Bara det att fler är överens om att mannen betett sig illa.

Det är också att slå ner en pedofil som förgripit sig på ens dotter. Men det behöver inte betyda att det är allas åsikt att den som misshandlat har betett sig illa. Visst är det fakta att mannen brutit mot lagen, men det är inte fakta att han har betett sig illa. Det är en åsikt.