Sambon arg över arv som är min enskilda egendom
Hej TS!
Har enbart läst TS inlägg.
Min ex sambo hade en liknande inställning som TS sambo. Jag var sjuk, mestadels arbetslös timvikarie med låg lön och låg akassa, hade ensam försörjningsansvar för ett eget barn och var ensamstående mamma på heltid till ett barn i förskoleåldern när jag första gången träffade killen som sen blev min sambo. Jag hade precis fått hälften av ett stort arv från mina morföräldrar och min mamma fick andra hälften av det arvet. Enskild egendom enligt testamentet. Lade större delen av pengarna på ett boende för att slippa bo i en liten etta med mitt barn. Resten satte jag in på banken.
Killen jag träffade var säsongsanställd på sommarhalvåret (och lika stor årsinkomst som mig) och hade betalningsanmärkningar efter gamla skulder (som redan var betalda).
Han ville ha separerad ekonomi när vi flyttade ihop. Bara ett gemensamt konto för gemensamma utgifter. Givetvis betalade jag därutöver mitt barns utgifter (inkl. mat osv) separat ur egen ficka.
Sambon blev arbetslös på heltid sen när vi senare hade flyttat ihop. Jag ägde boendet själv, betalade alla reparationer m.m. själv och sambon betalade bara halva "hyran". Han ville inte gå till Arbetsförmedlingen utan ville hellre leva jättesnålt. Detta pga att han inte ville lära sig skriva jobbansökningar och vara tvingad att söka jobb och få tummarna loss att lösa son situation. (Han är inte akademiker och dålig på att skriva, medan jag har en lång universitetsutbildning och lite studielån.) Han tyckte jag var slösaktig som ville äta varm mat två gånger om dagen och inte mackor till lunch... Samtidigt tyckte han att jag skulle glasa in balkongen för att bara han ville ha den inglasad. Han ville också att jag skulle betala reparation av saker i hemmet som han förstört genom ren korkad oaktsamhet. Varför? Jo, för jag hade ju så mycket pengar på banken. Att jag var timvikarie på halvtid, sjuk och nekad sjukpenning fattade han inte. Jag ville en gång åka på en dygnskryssning och ville gå till simhallen med mitt barn någon gång i månaden. Sambon sa att han inte hade råd att följa med. Jag betalde en kryssning (1000 kr) och ett par simhallsbesök till honom med lite av mina sparade pengar, för jag vet sen studietiden hur det är att ha tight ekonomi och ville göra honom lite glad. När mitt barn fyllde år fick hen ingen födelsedagspresent av sambon alls och till jul fick hen bara en julklapp som min sambo fått gratis från sitt jobb.
Sen hjälpte jag sambon på traven genom att skriva och skicka in en jobbansökan åt honom. Han fick jobbet tack vare min hjälp. Arbetsgivaren ringde in min sambo att börja jobba direkt på heltid - t.o.m. utan intervju först. Sambon fick då heltidslön. Samtidigt hade jag 10000 kr i akassa i månaden och dessutom 100 % ansvar för betalning av mitt barns utgifter.
Vad gjorde sambon då? Jo, han ville fortfarande inte hjälpa mig tillbaks genom att betala t.ex. simhallsinträde för
mig en enda gång... Han tycke jag skulle tacka nej till timvik, förlora sjukpenninggrundande inkomst och vara hemma och laga mat till honom istället för att tjäna ihop till min del av vår "hyra" genom att jobba. "Jag hade ju pengar på banken" (då totalt 200 000 kr kvar) som jag enligt sambon skulle betalat hyran med istället... Samtidigt sparade sambon varenda korvöre av pengarna han fick i lön från jobbet som JAG sett till att han fick. I ett eget privat bankkonto bara till honom! Han kunde inte tänka sig att bjuda mig på en glass ens, för "jag var ju fortfarande rik" (trots sjukdom och låg akassa) och han var ju fattig som bara hade 30 000 kr på banken (trots att han jobbade heltid i fast jobb och var frisk)... Han hotade också att förstöra mina ärvda saker i bostaden när jag inte var hemma... Han bor inte kvar hos mig idag och du förstår nog varför. Mitt barn får allt hon behöver och har ofta ändå begagnade kläder och leksaker, men däremot landets bästa barnförsäkring. Om jag skulle dö skulle hon bli miljonär, men det vet inte hennes klasskompisar som bara ser att hon inte får allt hon pekar på.
TS, jag tycker du fattat helt rätt beslut som inte berättat om ditt arv. Eftersom han tog tavlan. Var rädd om ditt arv. Bekosta fortfarande inte hans "Lyxfällan"-idéer till renovering och konsumtion. Testamentera ditt eget arv till ditt/dina barn som enskild egendom. Din sambo har inte ett ekonomiskt synsätt på ekonomi och skulle inte kunna förvalta dina pengar väl. Tacka tyst din mormor, morfar och mamma som lärt dig hushålla med pengar. Skydda både dig och dina barn med livförsäkringar, sjuk- och olycksfallsförsäkringar istället. Tänk också på att om du skulle gifta dig i framtiden (med någon annan man) så skulle han utan äktenskapsförord få hälften av den kommande avkastningen.
Lycka till TS!