Sambon arg över arv som är min enskilda egendom

Det är naturligtvis upp till TS att själv bestämma huruvida hon ska vara med och finansiera det mannen villa ha eller anser sig behöva.

Hur skulle det annars gå till, menar du?

Om TS anser att de inte behöver en ny bil, så har hon all rätt att tycka så. Vill då mannen ändå ha en ny bil får han betala den själv.

Som jag har förstått det tjänar ts mindre pengar än mannen, vilket i praktiken torde bli att mannen får skjuta till pengar till TS för att även hon ska ha råd i slutet av månaden.

Om hennes man kommer till TS och säger att "vi behöver en ny bil, ska vi titta på en i helgen" så har väl TS all rätt att svara: "nej, jag är inte intresserad, jag tycker inte vi behöver en ny bil". 

Nu förutsätter jag att de har sin bil tillsammans. 

Och? Även det har hon all rätt att säga. TS vet väl vad de har för slags bil och om de behöver en annan lika mycket som mannen.

Du får nog skilja på vill ha och behöva. Och anser mannen att han behöver en ny bil trots att TS inte tycker det, är det fritt fram för honom att köpa en.

I ett äktenskap kommunicerar man. Om någon uttrycker ett behov och den andre inte anser det är ett behov, då säger man det. I alla fall om det är tänkt att man ska betala hälften. Då har man all rätt att uttrycka sin åsikt.

Varför skulle TS säga så? Du ändrar ju det för att misskreditera TS.

Först pratar du om att TS inte får bestämma vad de behöver, och sedan när du får mothugg då ändrar du det till hon bestämmer vad han vill ha.

Klart att båda parter får säga vad de vill när det gäller familjens behov som båda ska vara med och finansiera. Sedan får man naturligtvis ha synpunkter på vad ens partner köper också, det är inte samma sak som att bestämma. Förutom i din värld då.

Problemet är att ts sambo vill ha delad ekonomi så länge han är den rike i förhållandet. För nu har han skrytmånsen/Mr Rik bevisat att så länge han är den rike går det bra att ha enskild ekonomi men bär kvinnan visar sig få in stålar ja då ska hon minsann dela med sig. Han har gjort sitt val och kan nu inte stå för det. Touché! För honom. Och de har inte råd med en massa lyxkonsumtion med den inkomst de har och därför kunde de inte spenderar pengar när de inte har dom pengar. Då får man spara alt använda sitt sparkonto och det verkar vara något som ts inte vill, helst inte när det är saker sambon vill ha för att kunna skryta. Det kanske inte är tillräckligt fint för honom att åka i en BMW 5 serien från 2001 fast bilen fungerar kanon och håller minst fem år till om inte mer utan han vill ha en BMW x6 2016 för att kunna flåda runt i kvarteret.

Inget säger att ts tjänar lite pengar men när månaden är slut är pengarna slut. Det är det för majoriteten när de har betalat räkningar, sparandet och mat. Man lägger en budget till det viktigaste. Medan ts sambo hade kunnat äta på resturang varje dag vill ts lära barnen värdet av att vara en familj och äta hemma i lugn och ro och slippa stressen på resturang med barn.

Jag spekulerar nu att ts har sina pengar i sparfonder som är den bästa sparformen och som ger den mest trygga avkastningen man kan få men tyvärr så får man betala straffavgift när man lyfter pengarna om man låst dom för att få en bra avkastning. Det är siffror på banken som minskar om man lyfter ut dom i förtid. Oavsett så har inte ts sambo något med dessa pengar att göra lika lite som ts inte har något med sambons sparpengar att göra.

Det är fascinerande hur många tycker ts ska dela med sig när det är sambon han själv som krävt enskild ekonomi från början.

Många män klarar inte av när deras kvinna tjänar mer eller äger mer än dom själva. Man ser det när kvinnor som gått hemma med barnen i några år och sedan skolar om sig och börjar tjäna så pass mycket att hon skulle klara sig själv utan att bli försörjd av mannen. Då känner sig mannen obetydlig. Har sett flera par som det blivit så här för

Vadå tycker? Det här har inget med mina personliga åsikter att göra. JAG tycker att ts man betett sig jäkligt illa, men det är min ÅSIKT, inte FAKTA. Däremot är det fakta att han brutit mot lagen. HAN tyckte uppenbarligen inte att han betedde sig illa, eller hur?

Tycker du att Robin Hood betedde sig illa, till exempel? Faktum är att han stal och således bröt mot lagen, men det är inte ett faktum att han betedde sig bra eller illa, det är en åsikt.

Tycker du att en person som säger att en annan är ful, luktar illa eller pratar konstigt beter sig illa? Antagligen. Men han bryter ju inte mot lagen, så betyder det då att det INTE är fakta att han betett sig illa och att du alltså har fel i att han betett sig illa?

Huruvida nån beter sig illa är lika mycket en åsikt som att man tycker nån är vacker eller rolig.

Eftersom det inte var dig jag svarade så kanske du ska läsa det jag svarade på också. Jag försökte få någon att fatta att det är en åsikt huruvida nån beter sig illa eller inte, inte fakta. Hen menade att eftersom det ts sambo gjorde var olagligt är det fakta att han betett sig illa, vilket det inte är. Det är en åsikt.

Tycker han är löjlig faktiskt. Jag har ingen aning om hur mycket pengar min sambo har sparat och han har ingen koll på mina konton. Visst skulle jag tala om för honom om jag ärvde massa pengar eller vann på lotto, men det hade ändå varit mina pengar som han aldrig krävt att få del av.

För det mesta tycker jag att vår uppdelning är bra. Det var några kärva år första föräldraledigheterna men jag tycker att det har varit bra.

Jag ska kolla med min mamma om hon kan vara med barnen någon kväll så jag kan försöka prata med sambon i lugn och ro. Det är något svårt att försöka reda ut något hemma med en hop sommaryra ungar i fötterna från det man kommer hem till läggdags.

Ang sambons föräldraledighet så har han sett flera på sitt jobb halka efter i karriären pga det och vågar inte riskera något. Han har sitt drömjobb.

Vi är tillsammans för att vi älskar varandra.

Vi blev tillsammans för att vi blev kära.

Vi flyttade ihop för att vi ville dela livet med varandra.

Vi planerade och skaffade barn tillsammans för att vi ville utöka vår familj.

Jag vet inte vad han såg hos mig, men jag såg snälla ögon som satt på en arbetsmyra med 3 jobb. Jag såg humor och idrottsintresse. Jag såg en barndomsvän som jag litade på och hade känt hela mitt liv men kommit ifrån innan tonåren pga att de flyttade och han bytte skola. Jag såg en person jag tyckte om.

Just nu ser jag inte mycket av den personen, men jag försöker tro att vi kommer ta oss igenom det här. Vi sover åtminstonde i samma säng på nätterna. Förvisso oftast med minst ett barn som sällskap men endå.

Nej, jag "behöver" honom inte. Det har jag aldrig gjort. Jag upplever det tragiskt att leva med någon för att man behöver dem, såvida det inte handlar om minderåriga barn och deras föräldrar.

Jag lever med honom för att jag vill dela mitt liv med honom vid min sida.

Vi har sex när livet och orken tillåter kanske inte alltid så ofta som man skulle vela men barnen lär inte sova hos oss i evighet. Och enligt mig är det bra, han har inte heller verkat missnöjd direkt.

Vi brukade ha roligt tillsammans få vi har samma humor. Just nu har vi inte så kul.

Nöjd med det svaret?

Han vill inte leva lyxliv på mina pengar, utan det skulle givetvis betalas 50/50 även då. Skulle tex ett hus köpas för "mina pengar" skulle det givetvis skrivas som min enskilda egendom. Han är upprörd över mina morföräldrars hus, där har han dock backat efter samtalet med mamma. Hon fick honom att lyssna och inse att vi inte kunde vunnit budgivningen, och då ett av hennes syskon var utmätt av kronofogden så hade de krävt en öppen budgivning även om arvingar ville köpa huset, för att få ut maximalt penningvärde. Detta syskon är nöjt då summan blev så hög att hen inte längre är utmätt.

.

Nehe. För vems skull då?

För mig är kärlek en känsla inne i kroppen som Jag inte kan definiera i ord. Jag försökte ovan men det lyckades uppenbarligen inte. Att älska någon är för mig att känna den kärleken för personen.