Lika mycket på olika sätt. Dock har jag och den yngsta mer liknande intressen och världsbilder. Mannen har det så med den äldre. Kan älska den yngre för att jag får dela så mycket med hen och jag älskar den äldre för att hen visar mig sidor jag inte själv känner.
Älskar barnen lika, skulle jag säga. Men får ändå säga att första barnet hamnar på en speciell plats när det gäller engagemang. Det är det första som föds, med allt vad det innebär av att gå helt upp i bebisen och det omvälvande i att få barn. Först att börja förskola, inskolning, allt som det innebär att börja lämna över sitt barn till någon annan. Först att börja skolan, osv. De övriga barnen "hänger med", man går inte upp i förändringarna på samma sätt.
Min mamma säger samma sak - första barnet är alltid första barnet. Inte att man älskar det mest, eller ens gillar det mest, men det får lite mer av ens tankar liksom. Man har störst ambitioner. Det är viktigare vid vilken ålder det börjar gå, skriva, får sitt första jobb... Man är mer engagerad i skolgången. Har större krav.