Känner mig utnyttjad,nedtryckt.
Jag bor i en stad på ostkusten och i januari förra året mötte jag en man utanför min port. Det visade sig att han höll på att flytta in i lägenheten ovanför mig och jag sa hej,min vana trogen. Dagen efter bjöd han in mig på kaffe. Han talade dålig svenska men han kom som flykting från Syrien och i slutet på februari skulle hans fru och 4 av hans sex barn komma.
Den äldsta dottern med man var redan i Tyskland men skulle komma först i juni. Den äldsta sonen var i Turkiet och hade börjat en vandring mot Sverige som jag kunde följa hos grannen via skype.
Familjen tog mig snabbt till sig och eftersom jag haft en allvarlig sjukdom i 5 år så var jag ju ändå hemma och dom bodde ovanför mig så jag var där i stort sett varje dag !!!
Jag ordnade så vi var 2 bilar som hämtade hans fru och 4 barn på järnvägsstationen. I början på juni kom den dästa boern med man och den äldsta sonen.
Äldsta sonen,dottern med man hamnade på en flyktingförläggning 8 mil från föräldrarna. Ganska snart kom dom ändå hit och bodde till o från 9 pers i 3 rummaren. Ibland åkte dom till flyktingförläggningen för att kolla post etc.
Under detta 1 1/2 år som gått så har jag hjälpt dom med tandläkarbesök,den näst äldsta dottern fick genomgå en operation på länssjukhuset genom min försorg.Ordande praktikplats åt fadern,svärsonen,besökte en utbildning med svärsonen som han eventuellt skulle kunna få gå. Hjälpte dom hemmavarande barnen och modern med läxor i stort sett varje dag. Dom fick åka med mig och storhandla 1-2 ggr i veckan,vi åkte iväg på en akutresa med min bil till huvudstaden(90mil tor),jag har blivit opererad 2 ggr under denna tid o familjen har kommit och besökt mig båda ggr. på sjukhuset.
Jag har alltså nästan blivit som en familjemedlem,har lärt dom hur jämlikheten fungerar i Sverige och modern var ofta väldigt tacksam.
Plötsligt för 1 månad sedan så hände en sak som gjorde att nu har hela familjen,9 pers., gått samman och mobbar mig,ser ner på mig,säger inte hej,vänder sig om på gatan om dom ser mig och jag har inte gjort ett enda dugg?????
Detta har tagit mig väldigt hårt och svärsonen har förklarat för mig när jag vill reda ut vad som skett att:"Varför tala om det,glöm det,det är som det är". Då förklarade jag för inom att i Sverige så mobbar,trycker vi inte ner varandra om vi har någonting otalt med varandra utan vi talar om det.
Nu har detta pågått i drygt en månad och jag mår dåligt a det då dom bor ju ovanför mig och dagarna i ända möter jag denna mobb. I dag hade skulle fadern,modern och äldsta dottern med man komma och bli bjuden på gofika hos mig.Vi bestämde i går att dom skulle komma idag koockan 18. Nu fick jag plötsligt höra av en annan syriansk granne på gården att "glöm det,dom sa i går kväll till mig att dom tänker inte komma till dig".
Jag har själv barn och är 60 år och har aldrig varit med om något liknande.Känns fruktansvärt!!!!! Känns som jag blivit maximalt utnyttjad under 1 1/2 års tid och det gör mig såå ledsen.
