Problem med barn

Håller med vad många andra redan skrivit. Håller också med om att du valt rätt som lämnar kvinnan och barnet ifred, så som människor fungerar så är du inte särskilt viktig för dem i långa loppet om du känner så som du uttryckt. Det är som tur var vanligt och väldigt lätt för kvinnan att med tiden skaffa sig en ny partner som besitter det du saknar, och som gör denne mer lämplig att ta det ställe du lämnat. Någon som besitter intellekt och känslomässig intelligens nog för att uppfostra barn och tänka på någon annan än sig själv ibland. Det är det bästa för kvinnan och barnet i det här fallet skulle jag säga.

Är man rätt utrustad så är barn en utmaning som lär en väldigt mycket både intellektuellt och känslomässigt. Det känns som att det TS beskriver är att hans partner gått vidare i utvecklingen medan TS själv ej är kapabel till det.

Fast TS är ju inte som någon uttrycker det, smart, utan mer en sådan som gärna trollar och framhäver sig som sådan. Men det blir lite genomskinligt när hen ska diskutera eller skriva ned argument, och det hela börjar påminna om ett tjafs i någons krypin på Lunarstorm. Det ligger inte särskilt mycket intellekt till grund för TS, eller någon typ av hög intelligens eller rationalitet som TS själv beskriver det. Det TS uppvisar är motsatsen.

Om vi ska ta TS på allvar, och ge svar därefter bör vi utgå ifrån att TS har någon typ av personlighetsstörning, detta är inte spekulerande utan fakta. Hen fungerar inte som hen bör socialt, och förstår varken andra människor, sin omgivning eller sig själv (eftersom hen vill ha hjälp att förstå sig själv i denna tråd). Inte bara det faktum att hen själv uttrycker sig vara annorlunda på så vis ger stöd åt detta, även TS sätt att uttrycka sig på olika sätt, irrationella teorier som TS slänger ut till höger och vänster som inte baseras i fakta utan TS egen uppfattning (som sker utifrån en störning), samt att hen även stundtals verkar göra det för att medvetet provocera tyder på att något inte står helt "rätt" till.

Rådet är då som jag tidigare skrev, om vi fortfarande utgår ifrån att det är allvar i TS, att söka hjälp, ta avstånd från barn och ex, prioritera sig själv och välmående samt kanske ägna mer tid åt att vidga sitt intellekt när det kommer till områden där det brister som mest. Det sista kan vara svårt utan grundläggande verktyg, som TS i första hand behöver få hjälp att utveckla, men de är nödvändiga om TS ska ha något med barnet att göra i framtiden utan att skada det. Och ett barn ska förälder finnas där för, för barnets skull. Inte för sin egen, så TS kan omöjligen vara där för sitt barn av rätt anledning innan hen förstår detta och barnets behov. Om TS ska ha umgänge beror på vad som av proffs anses vara viktigt för barnet, och lär ej få ske utan tillsyn.