Problem med barn

jag tycker att det är normalt (kanske inte så ofta förekommande), för en vuxen människa att känna att det inte är intressant att umgås med barn,
jag kan känna många gånger att mitt barn tar mig för egen tjänare och bara kräver o kräver, vård 24/7, oavsett hur man själv mår, och barn tar extremt mkt tid, pengar och energi och det kan vara irriterande.

samtidigt förstår jag att när jag känner så då är det nog mitt ego som vrålar.
varför det gör det vet jag inte, kanske jag själv behöver mycket som skulle stimulera mig, ge mig positiva intryck, njutning och sv. och det känns jobbigt att jag måste sätta åt sidan mina egna grundläggande behov.

sen tror jag att olika människor känner i olika grad kärlek till sina barn..då får man antigen jobba på det med en psykolog eller låta allt vara