Relationen med mamman är dålig, ja.
Vi hade det underbart och "betydde allt för varandra". När hon fick en unge så tappade hon stegvis intresset för mig. Till slut fick jag nog och bestämde mig helt enkelt för att sluta älska henne, vilket det känns som att jag har lyckats med nu.
Att skaffa barn verkar mest handla om att acceptera att man ska må dåligt, sätta sig själv i sista hand och helt enkelt stå ut. Inställningen är att det är rätt att offra sig själv. Tycker det är en destruktiv inställning som inte skulle behöva existera.
Man ska ha rätt att sätta sig själv, sitt arbete och sin relation i första hand. Barnen får anpassa sig. Man skulle kunna utveckla konceptet med skolor (barnhem). Då kan professionell personal (till skillnad från föräldrar) arbeta med att ta hand om barnen på heltid, baserat på vetenskapliga och beprövade metoder. Tror det skulle bli betydligt mera effektivt och minska onödigt lidande för både barn och föräldrar.
Föräldrarna skulle kunna välja inriktning på omsorgen beroende på vilken sorts människa de vill tillföra till samhället. Detta kan privatiseras för att få konkurrens och spridning. Vid en ansökan skulle föräldrarna exempelvis kunna kryssa i att de vill forma en individ som platsar i en viss yrkesgrupp. Någon måste ändå ta hand om barnen och det blir alltid mera effektivt med massproducerad omsorg. Vi gör så med våra äldre numera. Det finns få som orkar ha sina gamla dementa föräldrar boendes hos sig utan man sätter dem på ett hem för bästa effektivitet och vård. Och redan i dag gör vi så med våra barn i det stora hela. De spenderar nog mera tid i förskola och skola än hemma. Varför inte bara ta steget och låta de vara där på heltid?
Men det tar nog väldigt många år innan denna insikt kommer till gemene man. Då känslor och traditioner ofta hämmar utvecklingen.
Om det fanns ett sådant företag så skulle jag gärna betala för att dess personal skulle ge min son en intressant uppväxt. Jag tror inte att exet är kapabel till det.