Anonym (Hur göra?) skrev 2016-07-30 21:37:03 följande:
Barnet är 5 år så det vore inte lämpligt. Det är också en massa byten som måste göras, det går inget direkttåg alls.
Någon skrev om biljettpriset. Det blir dyrt för att det är olika transportmedel inblandat. Det går inget tåg från mammans ort utan det är buss först de tider det går buss, annars får man taxi om man inte kan få skjuts. Det fanns billigare biljetter men det måste ju fungera med tiderna också, pappan måste ju kunna vara på plats när mamman kommer och hon måste ju hinna med ett tåg tillbaka.
Någon skrev om att jag tog upp att mamman dejtar som någon negativt. Det var inte alls menat som negativt, bara en upplysning om varför hon var så ovillig att resa. Så klart vill hon gärna dejta när hon kan. Fö har hon inte barnet mer än en helg i månaden då barnet har en kontaktfamilj eftersom mamman inte har någon familj där alls och mest tjejkompisar alltså finns ingen direkt manlig förebild mer än de helger bonus är här.
Det är inget jag ser som negativt heller, bonus trivs där och mamman får mer ledigt.
Mamman är bestämd på att bonus ska hämtas vanlig tid ja. Det är det hon är så arg för, för att vi inte kan lösa det.
Att pappan tar tåget upp så de kan sova på vägen hem är ju ett alternativ men det blir ju samma sak där, då kan vi inte betala ytterkläderna och han kan inte komma vanlig tid.
Åka med bil efter jobbet, nja, tveksamt om han är en så säker förare då om de ska åka hela vägen hem, om de lyckas ta sig hem till 23 (Brummas beräkning ) så har han isf varit igång 18 timmar.
Dessutom får vi samma problem där; han hämtar inte vanlig tid som mamman kräver.
Bonus skulle också vara vaken halva natten sen isf, och sen somna på dagen = svår att få isäng på lördagen. Det är dock ett mindre problem för oss, jag kan ju vara vaken så min man får sova, men större för mamman som sen isf ska försöka få bonus i säng vanligt tid på söndagen.
Idag har de haft 'miljoner' samtal. Min man fick nog och sa att skriker du åt mig lägger jag på och det gjorde han vilket gjorde att hon ringde upp igen. Skrek hon la han på osv. Rena rama cirkusen. Inget blev löst heller.
Till er som tjatar om att vi ska flytta, NEJ VI KOMMER INTE ATT FLYTTA. Det finns inga jobb där mamman bor så vi kan isf inte försörja oss alls. HON valde att flytta när pappan inte ville flytta ihop med henne och bli familj trots att hon var gravid. Han kunde inte göra nåt eftersom barnet inte var fött då.
Sen har vi kämpat för att umgänge ska ske över huvud taget, lagt mycket pengar på först resor till orten för samarbetssamtal så de kunde få ett umgängesavtal, men mamman vägrade allt så vi fick stämma henne. Ja, VI, för vi kämpade gemensamt även om det var pappan som var i rätten.
Men har mannen någon funktionsnedsättning som inte klarar av att hålla igång 18 timmar i sträck ibland? Själv har jag barn på heltid och är ofta igång så länge utan problem. Eller jag blir ju lite trött. Men trötta är de flesta småbarnsföräldrar.
Sluta kommunicera med henne över telefon om det bara blir tjafs. Meddela helt enkelt att förutsättningarna ändrats och att umgänget nu kommer att vara lör-sön. Och att mannen kommer och hämtar henne kl9 på lördagmorgon eller 19 på fredagkväll. Eller vad som nu funkar för mannen.
Ps. Vad tycker du att mamman borde gjort istället för att flytta när det tog slut mellan dem?