Aus skrev 2016-07-30 12:07:10 följande:
Du har rätt.
Jag uppmärkt den också.
Jag ville bara att hon börjar i tid med lagsport, Tanken är att om barnet är 7-8 och har precis börjat med fotboll eller annan lagsport, han/hon kan känna sig för sent för detta och tappa intresse, dvs. andra barn har spelat detta för ett par år sen. Kanske detta exempel är extremt, men jag kännde mig "noob" i vissa lagspel när jag var ung.
Dessutom som alla grupp aktivitet så det är föräldrarna som ska ha koll på när/var osv. Hon är våran första barn och växit upp så pass fort, vi har ingen koll men vi försöker
Stort tack för tips!
Försök verkligen att inte tänka så! Du gör det till en prestation och din dotter kommer att märka av detta vare sig du vill eller inte, och det är inte positivt. Om det är något vi föreningar och framförallt fotbollen har stor press på oss nu förtiden är att föreningslivet inte ska vara en prestationskrävande plats. Elitsatsningar och toppningar i lag har ingen som helst nytta förrän i tonåren någon gång. Idrotten för barn ska enbart vara glädjefylld utan krav på prestation för att få vara med.
Stärk istället er dotter till ett gott självförtroende. Hon kanske inte kommer vara bäst i fotboll men hon kan ha roligt ändå, vilket är det enda som egentligen ska betyda något. Hon kanske är helt grym på att rita istället och kan få briljera med det.
Vill du att din dotter ska bli bra i någon sport? Ge henne valmöjligheten att prova vad hon vill, lag eller individuellt. Följ henne i genom sporten, pressa inte utan gör det lekfullt och med glädje. Tycker hon det är superkul och tränar på sina villkor kommer hon att vilja satsa. Tränar hon för att andra säger att man ska göra det eller det blir för svårt kommer hon att tröttna väldigt fort. Det är väldigt lätt som förälder att ta död på ett intresse om man inte är försiktig och lyhörd. Som förälder ska man vara försiktig med att leva sin dröm genom sitt barn.
Du kanske inte vill skapa en elitidrottare, utan bara att hon ska vara lite bra på allt. Det är inte så konstigt att man vill det som förälder. Men som sagt, ge istället henne styrkan att få vara den hon är, precis som hon är. Hon ska veta att hennes prestationer inte värderar henne som person. Står hon där på planen som 10-åring och inte har en susning om vad en mittfältare har för uppgift, så ska hon ha mod att kunna fråga samt vara nyfiken och se det spännande i att lära sig något nytt. Gör hon fel ska hon kunna skratta åt det och inte ta allt på så stort allvar. Kanske känner hon att det där med fotboll inte var hennes grej även om det var kul att springa med kompisarna, eller så väcks ett intresse att lära sig mer. Vem vet...