Lagsporter för 4årig barn

Finns inte många kampkonster som tar emot fyraåringar.

Bollekis har vi i både Bålsta och Skokloster, om du bor nära där?

Ja det är för tidigt. Varför är det så viktigt med just lagsport?
En fyraåring börjar på egen hand kunna vara med i uppstyrda aktiviteter utan en förälder. Då pratar vi om enklare lekar och regler tillsammans med andra barn som styrs av en vuxen. Jage-lekar kan fortfarande vara svårt för en del barn i en större grupp. De har inte koll på vem som jagar och vem som jagas, min tur och din tur. Jag har förmånen att få jobba i en förening och ser väldigt stor skillnad i mognad hos en treåring och fyraåring när det kommer till styrda lekar. Sexåringarna är det inga problem med. De har oftast väldigt bra koll på vad som gäller och alla klarar att vara utan en förälder som stöd. Det är också i sexårsåldern bl.a. Fotbollsskolorna börjar. Vi har familjegympa från 2-4 år och bamsegympa utan föräldrar från 4-6 år. Vid sex år börjar barnen träna mer grunder i gymnastik. Vi riktar in oss på trupp, alltså gymnastik som lagsport. Väldigt populärt bland både tjejer och killar. Dessvärre har vi lång kö till våra grupper.

Ja det är det!
Titta på sexåringar när de börjar med fotboll tex. Båda lagen springer som en klunga efter bollen. Det är inte förrän de är 7-8 år som de förstår positioner osv. Däremot kan tex karate, taekwondo osv vara bra för dessa små för att få kontroll på kroppen

Tycker hon att det är kul att spela fotboll? Isåfall spelar det väl ingen roll om hon som 4-åring är duktig på det?!

Knattefotboll kan ju vara något av det sötaste som finns när 20 små vingliga varelser springer efter en boll och gör mål där det finns ett mål oavsett vems det är. Andelen självmål är hög på knatteturneringar och lyckan är totalt över att ha gjort mål.

Lika lite som man behöver veta att jultomten inte finns när man är 4-år behöver man följa reglerna i fotboll. 

Försök verkligen att inte tänka så! Du gör det till en prestation och din dotter kommer att märka av detta vare sig du vill eller inte, och det är inte positivt. Om det är något vi föreningar och framförallt fotbollen har stor press på oss nu förtiden är att föreningslivet inte ska vara en prestationskrävande plats. Elitsatsningar och toppningar i lag har ingen som helst nytta förrän i tonåren någon gång. Idrotten för barn ska enbart vara glädjefylld utan krav på prestation för att få vara med.

Stärk istället er dotter till ett gott självförtroende. Hon kanske inte kommer vara bäst i fotboll men hon kan ha roligt ändå, vilket är det enda som egentligen ska betyda något. Hon kanske är helt grym på att rita istället och kan få briljera med det.

Vill du att din dotter ska bli bra i någon sport? Ge henne valmöjligheten att prova vad hon vill, lag eller individuellt. Följ henne i genom sporten, pressa inte utan gör det lekfullt och med glädje. Tycker hon det är superkul och tränar på sina villkor kommer hon att vilja satsa. Tränar hon för att andra säger att man ska göra det eller det blir för svårt kommer hon att tröttna väldigt fort. Det är väldigt lätt som förälder att ta död på ett intresse om man inte är försiktig och lyhörd. Som förälder ska man vara försiktig med att leva sin dröm genom sitt barn.

Du kanske inte vill skapa en elitidrottare, utan bara att hon ska vara lite bra på allt. Det är inte så konstigt att man vill det som förälder. Men som sagt, ge istället henne styrkan att få vara den hon är, precis som hon är. Hon ska veta att hennes prestationer inte värderar henne som person. Står hon där på planen som 10-åring och inte har en susning om vad en mittfältare har för uppgift, så ska hon ha mod att kunna fråga samt vara nyfiken och se det spännande i att lära sig något nytt. Gör hon fel ska hon kunna skratta åt det och inte ta allt på så stort allvar. Kanske känner hon att det där med fotboll inte var hennes grej även om det var kul att springa med kompisarna, eller så väcks ett intresse att lära sig mer. Vem vet...