Är så besviken på min partner
Hej familjeliv!
Jag har ett snart 10 år långt relation till en man jag älskade djupt. Han är snäll, omtänksam, duktig med våra två barn. Med tiden har jag dock blivit mer och mer distanserat ifrån honom. Detta, för att han lovat att fixa sin utbildning så att han kan få bättre jobb än den han har nu där han ligger på 25000/mån brutto. Han kan heller inte köra trots att han har körkort. Detta påverkar givetvis familjelivet med barnen.
Det var okej för mig i början att han inte hade det bästa jobbet eller lönen men nu när han har ett år från sin 40års dag börjar jag undra om det här är mannen jag ska leva med hela livet!
Hans vänner som har haft ungefär samma förutsättningar som honom har alla bra jobb och snittar nästa dubbelt hans lön.
Det inte så att jag är girig och tänker på pengar utan jag är mer sur över att han inte tagit alla de chanser som pappa staten bjuder på.
Ta vilken människa som helst utanför norden som inte skulle vilja ha bara ett uns av de möjligheter vi har har här.
På grund av detta har jag svårt att respektera honom på intellektuell nivå. Då kan ni gissa att jag inte heller känner nån attraktion trots att han har en kropp som självaste Zeus. Vad tycker ni är det mig det är fel på?
Det var okej för mig i början att han inte hade det bästa jobbet eller lönen men nu när han har ett år från sin 40års dag börjar jag undra om det här är mannen jag ska leva med hela livet!
Hans vänner som har haft ungefär samma förutsättningar som honom har alla bra jobb och snittar nästa dubbelt hans lön.
Det inte så att jag är girig och tänker på pengar utan jag är mer sur över att han inte tagit alla de chanser som pappa staten bjuder på.
Ta vilken människa som helst utanför norden som inte skulle vilja ha bara ett uns av de möjligheter vi har har här.
På grund av detta har jag svårt att respektera honom på intellektuell nivå. Då kan ni gissa att jag inte heller känner nån attraktion trots att han har en kropp som självaste Zeus. Vad tycker ni är det mig det är fel på?