Anonym (Förtvivlad) skrev 2016-07-31 07:28:22 följande:
Anonym(släpp): Det är ju just det vi vill, men hur gör man praktiskt? Ska jag bara säga att om x veckor så måste du flytta? Vilket jag inte tror att hon kommer att lyssna på idag, utan bara vänta ut. Vilket då alltså betyder att jag i stort sett måste packa hennes väska och ställa utanför dörren? Eller hur gör man? Ni som har "slängt ut" era barn? Hur gör man och hur blir relationen sedan. Jag vet att vi måste prioritera de andra barnen och göra det bästa för både dem och vår dotter. Men i bland är det ändå svårt.
Du kanske kan hjälpa henne att fixa annat boende? Det skulle också kunna få henne att fatta att det är allvar. Börja också sätta gränser hemma, släng hennes prylar om de ligger överallt osv. Förvarna först, men släng sedan. Hon kanske blir rasande och drar, men då får hon väl göra det. Hon är vuxen, och uppenbarligen har hon någonstans att ta vägen samt KAN klara sig själv, eftersom hon ibland är borta i flera dagar. Jag tror inte att hennes beteende beror enbart på hennes diagnos. Jag tror att hon gömmer sig bakom den för att slippa ta ansvar. Människor med npf-diagnoser kan ha svårt för vissa saker, men hon vill ju inte ens ta emot hjälp.