Det låter som att det är dags för dottern att lära sig att varje handling får en konsekvens. Som någon skrev, kasta grejerna när hon inte plockar undan efter sig och låt henne inte gå ut ur huset tills hon städar.
Men jeez. Ts dotter är vuxen och ts ska inte längre försöka uppfostra henne. Den tiden är förbi. Det är dags för ts dotter att börja uppfostra sig själv och den uppfostran har ts inte med att göra.
Det du beskriver i översta stycket handlar inte om 'uppfostran' (vilket gräsligt begrepp) utan om personlig gränssättning.
Fattar ni trögt eller? Hennes självuppfostran är och kommer att vara en seg livsprocess som precis börjat. Hon har en funktionsnedsättning om ni har missat det. Och har med all uppenbarlighet inte fått rätt hjälp, stöd och verktyg under sin uppväxt.
Hur har du tänkt att ts ska 'uppfostra' henne? Hon vill ju själv inte.
En sak till TS, om du nu fortfarande läser här. Förslag på ytterligare åtgärd; stryp hennes internetuppkoppling eller betala inte hennes mobilräkning mer. Förrän hon gått med på gemensamt samtal med kommunen o psykologen om hur gå vidare. Ni varken kan eller vill ju fortsätta som hittills?! Kommunen har ju en särskild enhet för de med npf-funktionshinder, fast det har du säkert tagit reda på redan.
När hennes egna pengar tar slut måste hon krypa till korset o göra som ni säger, vet iofs inte hur eftergivna ni är.
Sen om syskonen, vet inte hur gamla dom är men detta att dom lånar ut pengar till henne som dom sen inte får tillbaka. Ni kan ju inte bara acceptera att hon styr o manipulerar sina småsyskon så där, hoppas jag?