Rädsla för att tiden går
I flera år har jag haft en rädsla för att jag tycker tiden går för snabbt. Jag har haft den under bra kontroll, men för några veckor sedan vände det och rädslan kom tillbaka. Det känns liksom som att dagarna bara swishar förbi och jag får panik?? Klockan bara tickar och vips har hela dagen gått och jag fattar inte hur det kan ha skett, jag gick ju precis upp ur sängen? Och hur kan det redan vara augusti? Ungefär så känns det. Det är jättejobbigtyvärr, gråter ofta och har ont i magen över detta. Vill så gärna berätta för folk jag känner men känns inte som att dem kommer förstå, jag förstår ju knappt själv... Någon här som känner likadant?