Dödar jag spermierna?

Det är inte så att ni använder glidmedel? Dom flesta sorter har ett spermiedödande medel i sig. Tyvärr får dom inte göra reklam för dom då det kan bli så att folk tror att det räcker med glidmedel för att inte bli gravid vilket inte är fallet. Om d nu e så att ni använder glidmedel googla efter en sort som inte tar död på spermier lr använd baby olja :)

Ja då vet d sjutton :)

Man har juh inte ägglossning varje månad heller o juh äldre man blir desto färre får man, vi ska försöka med nr 2 om ett år o jag hoppas innerligt att vi kommer lyckas. Bli gravid kan verkligen vara svårt ibland :-/ men efter så lång tid av försök har ni rätt till lite hjälp på treven men det kanske är det nu är mitt i?:)

Det låter ytterst osannolikt att pH-värdet skulle vara för dåligt för spermierna. De är liksom gjorda för en rätt brutal miljö och stora prövningar. Visst kan  du säkert prova, men jag är tveksam. Det låter mest dyrt.  

Ett råd från en kämpare till en annan: dra inte ner dig i skuldträsket. Sitt inte och analysera hur du och/eller din kropp är fientlig för spermier och befruktade ägg. Har någon av er problem kan det lika gärna vara din man. Vänta tills utredning är gjord innan du drar slutsatser. 

Lycka till! 

Det kan vara precis vad som helst eller ingenting alls. Efter att jag och min man försökte i ett år så började jag analysera och tro att något var fel på mig, jag var helt säker på att en tidigare infektion i livmodern hade lett till blockeringar i mina äggledare. När vi började utredas så visade det sig att allt står rätt till med mig, men min man saknar spermaproduktion. Det går inte att förutse vad som är fel eller inte, det kan lika gärna vara så att ingenting är fel på någon av er men att det tar lite längre tid för er eller att ni kanske behöver lite hjälp på traven.

Oj. Tyvärr känns det bara som man stressar upp sig för att det är mitt fel men det kan ju lika gärna vara min makes fel. Men hoppas vi snart får en tid så vi vet. 

Men vad skönt att ni äntligen fick en dotter!! Grattis!

Jag förstår dig. Så tänkte jag också, hela tiden. Jag åt hälsosamt, tog rätt kosttillskott, motionerade lagom, försökte att "slappna av", undvek alkohol helt och hållet med mera för jag var så säker på att det var min kropp som inte kunde det här. Jag blev helt chockad när det visade sig bero på maken. 

Tack så mycket. Förhoppningsvis sitter du snart också med ett litet barn i famnen :) Det gäller "bara" att orka härda ut, vilket är riktigt jävla tufft periodvis. För mig kändes väntan SÅ värd när hon äntligen kom.