Kan man vara ärlig om att man ogillar barnet?
Jag har lite svårt att förstå hur man kan tycka föräldrarna är ok när de är så vansinnigt respektlösa mot andra. Barnet är knappast ett monster. Snarare ett barn som är överstressat och vars föräldrar inte har lust att lära sitt barn ett enda dugg. Kasta mat på andra? Ge mat till hunden? Välja när man ska gå hem från kalas? Vilja ha lådbil i skogen? Allt detta är sånt som ALLA barn skulle kunna göra men som de flesta barn hindras från. Och då slutar de med sånt.
Det är ett felaktigt fokus alltså. Ja - ungen låter som en riktig pest men den uppfostrar inte sig själv. Det här handlar om föräldrar som inte orkar ta fajten. Det är illa om barnet är 5 och de redan tappat kontrollen så totalt.
Vill tillägga att vissa saker säkert är irriterande i kombination med det andra men är inom det normala enligt min åsikt. Inte äta upp mat, inte sitta stilla vid bordet osv är sånt som de flesta småbarn gör. Inget art haka upp sig på.