Anonym (ströläste) skrev 2016-08-07 19:16:14 följande:
Jag ströläste lite av det som skrivits TS och jag tycker inte det är konstigt att du får säga till ang din hund. Det är ju DIN hund och DU bestämmer kring den.
Visst tycker jag att föräldrarna borde gå in och säga: Nu får du lyssna på xx när hon säger till om hunden, HON bestämmer (eller är du en han?) När hon säger ifrån så lyder du. Gör hon inte det får föräldrarna handgripligen lyfta henne därifrån.
Sen så undrar jag om hon får uppmärksamhet för sånt hon gör som är bra? Dubbelt så mycket ros som ris bör det vara.
Ang att hon kastar mat på dig, visst föräldrarna borde ha sagt ifrån (en femåring som kastar mat anser iaf inte jag vara normalt begåvad) men även där har du ett ansvar. Du måste sätta dina gränser utefter vad som är ok.
Kanske kan du fråga föräldrarna om de fått hjälp i sin föräldraroll kring flickan. För om ingen säger något kanske de inte ens fattar själva att de är helt galet ute.
Jag håller helt med om att jag måste sätta mina gränser. Och det gör jag. Men jag jobbar ju i motvind när föräldrarna inte ens lyfter ett finger trots att jag markerat.
Jag tror inte de VILL ta till sig fakta, eftersom det innebär att de måste ta ansvar. De skjuter ofta ifrån sig uppfattar jag det som. Genom att bortförklara och skratta istället. Och rent praktiskt genom bla att låta svärmor passa henne ofta.
Det blir ju ohållbart om jag fortsätter markera medan föräldrarna fortsätter ignorera. Då vill jag inte längre delta, och undrar om jag kan uttrycka min ärliga åsikt eller om det leder till att jag blir utfryst.
(TS)
