• Amandan82

    Fruktansvärd ångest över minneslucka

    Detta har aldrig hänt mig förut, men efter en missbedömning av mitt allmänna hälsotillstånd fick jag av misstag (självklart) förra veckan en alkohol-relaterad minneslucka på ca 1 timme. Jag minns att vi gick till en plats och sedan därifrån, men vad som hände däremellan kan jag inte minnas. Därefter är allt klart och tydligt. Dessvärre målar jag nu upp det ena scenariot värre än det andra av vad som hänt under den timmen, så till den grad att jag inte kan sova eller fungera i vardagen. Det jag  ältar närmst maniskt är huruvida jag var otrogen mot min kille utan att minnas ens ett fragment av det. Finns inga spår på min kropp, eller andra tecken på att jag skulle haft sex den aktuella timmen. Enligt gps-historiken på min telefon befann jag mig hela tiden på det ställe jag minns mig gå till och från. Jag vet inte ens om den personen jag är orolig för att jag varit otrogen med var med under den timmen då han inte var kvar när jag gick därifrån. MEN - detta hjälper liksom inte. I min hjärna är detta redan känt i vår bekantskapskrets, jag har förmodligen fått könssjukdomar, blivit gravid och min kille kommer att lämna mig. Min hjärna går liksom på högvarv och jag kan inte tänka logiskt på sannolikheter. 

    Så, är det först och främst troligt att en sån här sak händer utan att man minns ens ett fragment eller märker av det kroppsligen? Finns det något sätt, förutom att fråga personen ifråga, att släppa dessa tankar? Jag vet med mig att jag har problem med oro, kan exempelvis vara extremt hypokondriskt, få för mig att spisplattor står på, att jag råkat köra på någon i trafiken utan att märka det etc. Orkar inte ha det såhär, finns några goda råd?
  • Svar på tråden Fruktansvärd ångest över minneslucka
  • Anonym (H)

    Inget är väl omöjligt men jag tror att det är din hjärna som skapar skräckscenarion. Jag skulle fråga personen jag var med vad som hände. Minnesluckor är ju inte så ovanligt.

  • Amandan82
    Kanske är det hjärnspöken, men de har fullkomligt tagit över min tillvaro. Väntar liksom bara på att det ska "komma ut" vad som hänt, utan att jag själv ens är medveten om det. Personen som jag hade sällskap dit och hem med tror inte att han jag oroar mig över ens var på samma plats under den där timmen. Alla "förflyttningar" som jag minns stämmer också överens med det jag kan se på Google-kartan i min telefon. Detsamma med samtal och meddelanden som skickades. Det borde vara lugnande kan man tycka, istället målar jag då upp scenarion om att jag lämnat telefonen liggandes, smitit iväg och varit otrogen och sedan hittat telefonen. Jag har dessutom haft kontakt med personen (som jag oroar mig för att ha varit otrogen med), inget speciellt där. Han tackade för senast och tyckte vi skulle styra upp något snart igen. Han sa inget om att det skulle ha hänt nåt speciellt eller så. Det kan man ju tycka skulle vara en annan lugnande sak, men jag har målat upp ett flertal scenarion kring att även detta skulle tyda på det omvända. Kan inte riktigt fråga honom heller, för om det inte har hänt så tror han ju att jag är alldeles galen.

    Hur ska jag tackla mina tankar här? Jag håller på att tappa förståndet.
  • Anonym (H)
    Amandan82 skrev 2016-08-09 14:27:26 följande:

    Kanske är det hjärnspöken, men de har fullkomligt tagit över min tillvaro. Väntar liksom bara på att det ska "komma ut" vad som hänt, utan att jag själv ens är medveten om det. Personen som jag hade sällskap dit och hem med tror inte att han jag oroar mig över ens var på samma plats under den där timmen. Alla "förflyttningar" som jag minns stämmer också överens med det jag kan se på Google-kartan i min telefon. Detsamma med samtal och meddelanden som skickades. Det borde vara lugnande kan man tycka, istället målar jag då upp scenarion om att jag lämnat telefonen liggandes, smitit iväg och varit otrogen och sedan hittat telefonen. Jag har dessutom haft kontakt med personen (som jag oroar mig för att ha varit otrogen med), inget speciellt där. Han tackade för senast och tyckte vi skulle styra upp något snart igen. Han sa inget om att det skulle ha hänt nåt speciellt eller så. Det kan man ju tycka skulle vara en annan lugnande sak, men jag har målat upp ett flertal scenarion kring att även detta skulle tyda på det omvända. Kan inte riktigt fråga honom heller, för om det inte har hänt så tror han ju att jag är alldeles galen.

    Hur ska jag tackla mina tankar här? Jag håller på att tappa förståndet.


    Du behöver ju inte berätta vad du oroar dig för. Bara fråga i lätt ton vad som hände då du var för packad för att komma ihåg.
  • cesso

    Ångesten kommer lätta om ngn dag. Ta det lugnt bara och andas. Du förstorar nog upp saker. Så du har två saker att välja på: vänta ut ångesten eller fråga de som var där med dig vad du gjorde.

  • Amandan82

    Det har nu gått några dagar, men jag kan inte påstå att saker blivit bättre. Hjärnan går på högtryck och fyller i den där timmen med än det ena, än det andra. Värre och värre scenarion. Som jag tidigare skrev ser det enligt telefonen ut som att jag var på samma plats hela tiden. Hade inga fysiska tecken på att jag haft sex. Ett av de sista minnena jag har innan allt blir suddigt är att han jag oroat mig över frågar om jag vill ta en öl med honom någon gång. Jag avböjer/pratar bort det lite vänligt. Verkar ju på nåt vis märkligt att jag skulle ändrat mig på bara en timme och smugit iväg och varit otrogen. Sen så åker jag ju hem med min kille.

    MEN. I min hjärna blir allt bara värre och värre. Klart jag har varit otrogen. Säkert är det redan känt, säkert är jag smittad av nån sjukdom, snart kommer min kille gå veta. Dessutom är det så att så fort jag inte oroar mig över detta får jag ångest, tänker att det kommer straffa sig, och så är allt igång igen.

    Det här har tagit över mig totalt. Vad fan ska jag göra???

Svar på tråden Fruktansvärd ångest över minneslucka