Fruktansvärd ångest över minneslucka

Kanske är det hjärnspöken, men de har fullkomligt tagit över min tillvaro. Väntar liksom bara på att det ska "komma ut" vad som hänt, utan att jag själv ens är medveten om det. Personen som jag hade sällskap dit och hem med tror inte att han jag oroar mig över ens var på samma plats under den där timmen. Alla "förflyttningar" som jag minns stämmer också överens med det jag kan se på Google-kartan i min telefon. Detsamma med samtal och meddelanden som skickades. Det borde vara lugnande kan man tycka, istället målar jag då upp scenarion om att jag lämnat telefonen liggandes, smitit iväg och varit otrogen och sedan hittat telefonen. Jag har dessutom haft kontakt med personen (som jag oroar mig för att ha varit otrogen med), inget speciellt där. Han tackade för senast och tyckte vi skulle styra upp något snart igen. Han sa inget om att det skulle ha hänt nåt speciellt eller så. Det kan man ju tycka skulle vara en annan lugnande sak, men jag har målat upp ett flertal scenarion kring att även detta skulle tyda på det omvända. Kan inte riktigt fråga honom heller, för om det inte har hänt så tror han ju att jag är alldeles galen.

Hur ska jag tackla mina tankar här? Jag håller på att tappa förståndet.