Min killes dotter

Fortsätt umgås med din kille varannan vecka när han inte har barn. Träffa honom inte när han har sitt barn. Gör så så länge det går. Blir ni så seriösa att ni vill flytta ihop så ta det då. Är du kär och vill leva med honom så får du räkna med att han kommer att ha ett barn och att barn alltid kommer att vara krävande. Har han behov av att du ska umgås mycket med dottern redan nu, och inte ser att ni inte ska träffas med dottern så skulle jag dra öronen åt mig. Även om han tidigt lämnar dig med dottern och förväntar sig att du ska vara barnvakt, så skulle jag vara reserverad.

Jag känner igen mig allt för väl i det du beskriver, och är i samma ålder. Jag har levt med min sambo i 2,5 år, han har en sexåring och jag/vi har gjort typ alla fel man kan tänka sig.

Bestämmer ni er för att fundera på att flytta ihop så var väldigt tydliga med vad ni vill och förväntar er av livet/vardagen/varandra osv. Har han önskemål om att du ska träda in i någon slags föräldraroll, och du är okej med det så fine. Har du ingen lust att skippa utekvällar med kompisar och egentid för att vara barnvakt eller umgås alla tre (likt nöjesparken ni var på), så var tydlig med det.

Risken finns dock att du, om du på sikt vill ha barn med honom, kommer behöva kliva in i en större ansvarsroll gentemot hans barn, än om du inte har någon barnlängtan.

Undvik vidare all form av kontakt med barnets mamma. Det tjänar sällan något till att ha kontakt med henne, särskilt om ni inte bor tillsammans då det inte finns någon mening alls, enligt mig.

Jag kan hålla på i en evighet.. Jag själv flyttade ihop alldeles för tidigt och vi hade redan från början helt skilda uppfattningar om vad vi förväntade oss av allt/ville osv osv. 

Glömde en sak: den dagen ni bestämmer er för att flytta ihop, flytta för guds skull in i ett nytt gemensamt hem. Inte deras gamla. Har ni inte råd? Spara och vänta tills ni har det.

Det går att undvika extremt många konflikter om man inte har för bråttom, tror jag. 

Klart att du ska satsa om du vill och det funkar! Inget snack! Tänk bara på att det inte är han som bestämmer hur det ska vara hos er. Ni har lika mycket att säga till om, och släpper han inte in dig i det så behöver du inte vika dig för det han anser. Du har rätt att ställa krav, "trots" att du inte själv har barn.