HJÄLP! Jobbpendla till London som kvinna!

Antar att du kommer vara hemma fred-måndag morgon eller nåt sånt. Så jag skulle absolut försökt om jag var du. Ge dig själv en chans. Dags för gubben att kliva in och ta ansvar nu när du faktiskt gjort det i alla år. Troligen får du engagera barnens kompisars föräldrar att skjutsa för allt lär inte din man klara av om han inte gjort det innan.

Apropå trådrubriken, är det värre att jobbpendla till London som kvinna än som man?

Do it!

Kör på!

Och angående att anställa folk som gör din del av jobbet hemma - tänk på att det BARA ska vara din halva av vardagsjobbet!
Så har ni tex bestämt att man får jobba länge varannan dag och hämta tidigt varannan dag, så räcker det att du har barnflicka varannan eftermiddag. Har ni ingen överenskommelse, så räcker det att ringa in barnvakt vid tillfälligt behov.

Samma gäller städningen - det ska täcka din HALVA eller får båda betala för den servicen.

Jag ser det inte som att det är värre än om du jobbar i Sverige, men har kvällsarbete och tex kommer hem 21 varje kväll...

Och du har ju världens chans att försöka deala med jobbet tex att du jobbar 10 timmar om dagen (eller mer) mot att du jobbar tisdag  - fredag. Så är du hemma sent fredag/tidigt lördag till och med måndag kväll.
Ta inte ledig fredag! Dels sticker det i ögonen på kollegorna, sen skulle det bara innebära att du slavar inför helgen.

Ta chansen!

Ts skötte hem osv även när hon jobbade så varför ska hon betala för att han ska slippa nu? Vem tror ni kommer få fixa på helgerna när hon är hemma? Perfekt tillfälle att tvinga honom ta ansvar, paja inte det..

Låter som världens chans! Ta den!! :) Visar det sig att det blir tungt för dig att pendla så kan du ju hoppa av senare men jag tror att du kommer att ångra dig om du inte provar. Byt roll med din man ett tag helt enkelt.

Jag har en väninna som gjorde lite som du - hennes man har alltid jobbat mycket och oregelbundet samt haft jobbresor och hon har skött allt med barn och hem (hon har dessutom lite kontrollbehov). Hon hade jättesvårt att få jobb på hemorten men fick det sedan på annan ort i landet men så långt bort att hon behövde veckopendla och det gick utmärkt! Hennes man var orolig i början och väninnans mamma fick bo hos dem i två månader (!) och hjälpa till med allt men efter det blev allt jättebra. Mannen började ta mycket ansvar i hemmet och deras par-liv/sexliv fick ett ordentligt uppsving och båda är jättenöjda nu. Barnet var mammigt tidigare men numera går det jättebra med båda föräldrarna (det var kring 5 år när hon fick jobbet så dina klarar det nog ännu bättre). Ibland reser mannen och barnet till henne över helgen istället för att hon kommer hem dessutom så hon slipper resa varje gång. Så det kan bli superbra! :)

Precis min tanke med!

Det är bara hennes halva av arbetet hemma som bör kompenseras - inte bådas arbete.

Och om hon tar fullt ansvar tex lör, sön, mån, så bör ju han ta fullt ansvar resten av veckan = behöver inte anställa någon för att städa och passa barnen.
(Givetvis ska huset vara i samma städat skick när hans ansvar slutar, som det är när hans ansvar börjar.... Annars får HAN betala för städningen, även om han haft gratis städerska länge nu).

Sen tycker jag att det är sorgligt med rubriken...

Det borde väl vara:

Tack alla ni för svaren! Anledningen till rubrikval är för att tyvärr är det lite så att hade jag varit en man, hade man rykt på axlarna, gratulerat till en otrolig karriärchans, men som kvinna är det inte lika OK tyvärr.

I ärlighetens namn är jag riktigt less på att vara "hemmafru", i vårt hushåll är det maken som har kontrollbehovet. Han önskar inget hellre än att ha mig hemma hela tiden. Jag lämnar gärna över den stafettpinnen ett tag framöver. Även när jag jobbade heltid var det fortfarande jag som skötte det mesta härhemma..