• Gaia92

    Mår hemskt

    Hejsan! Jag är gravid i vecka tolv och hittills har denna graviditet varit ett helvete för mig och jag har inte kunnat njuta alls.. Det är min andra graviditet och min första slutade i missfall vecka åtta. Alla prover visar på att allt är normalt men jag mår så dåligt, fick sluta jobba i vecka sju och eftersom jag enbart är vikarie får jag inga pengar för att gå hemma. Jag kräks ofta, det spelar ingen roll vilken tid det är på dygnet. Har fått lergigan utskrivet men det gör verkligen ingen skillnad. Jag är så trött och orkar verkligen ingenting. Nu har min sambo börjat jobba efter semestern och jag har sån ångest, jag klarar mig inte själv hemma. Sover på övervåningen och tar mig inte ner för att laga mat så jag ligger i sängen hela dagen och äter vindruvor och annat smått som jag kan äta. Jag känner mig så jävla hjälplös och har ångest över att jag inte kan jobba. Jag är adopterad och min mamma förstår inte då hon aldrig varit gravid utan hon tycker jag är larvig. Min svärmor förstår mig då min sambo har flera syskon men det känns verkligen som om hon är den enda i världen som förstår. Min barnmorska är jättetrevlig och vi trivs med henne men när jag tar upp detta så säger hon bara att det går över och det känns som jag inte tas på allvar eftersom vi är såpass tidigt in i graviditeten.

    Jag behövde verkligen få skriva detta och kanske få höra mer om er och era graviditeter, jag vet ju att jag inte är ensam i detta och min sambo är världens finaste och försöker stötta men varje gång han går ut genom dörren känner jag min ensammast i världen. Vill inte att han ska oroa sig mer än vad han redan gör. 

    Någon som känner igen sig och kan dela med sig av råd och tips? Tack för att du tog dig tid och läste.
  • Svar på tråden Mår hemskt
  • Fia 28

    Jag spydde dagligen tills v 14, och nu är det "bara" en gång i veckan ungefär. Så har du tur så kan det bli mycket bättre om 2-3 veckor.

  • Mallemamma

    Hej! Hur går det för dig TS?? Har det blivit bättre?

    Jag vet vad du går igenom, jag är sängliggandes i vecka 13 just nu, får bara i mig mat om någon gör den åt mig, men får kämpa för att behålla den tillsammans med Lergigan Comp. Jag har fått zofran utskrivet också vilket ska vara bättre än lergigan men det fungerade inte på mig.

    Tillståndet heter Hyperemesis Gravidarum (googla).

    Detta är andra graviditeten för mig och första var likadan. Just nu är jag helt bestämd på att sterilisera mig efter detta för så illa är det och bland det värsta är folks oförståelse.. Du måste ha det tufft som inte får stödet du behöver :( det bästa man kan göra är att be familjen läsa om tillståndet och andras historier för att de ska få någon form av förståelse, detta är INTE normalt graviditetesillamående som många tror..

    Vi var beredda på detta denna gången så jag gick till en gynekolog som vet det mesta om detta och har fått hjälp och sjukskrivning från dag ett (är studerande) och jag har svärmor som kommer hit varje morgon och gör i ordning mat och dryck till mig. Sonen får vara på förskolan medans pappa jobbar sen drar pappa hela lasset här hemma. Det är tufft för alla men man måste hjälpas åt.

    Man får mörka tankar när man ligger och mår så dåligt och man tror att det absolut inte är värt det.. Jag tänker ofta på abort (barnet är väldigt önskat men tillståndet är hemskt) även om jag vet att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag gjorde det. Man blir sjukt deprimerad...

    Men, allt är värt det i slutändan dock har jag själv svårt att tro på det just nu :( så förstår om du inte gör det men när du får din bebis på bröstet och allt är över så kommer lyckan :)

    Första graviditeten blev -bättre- runt v 16-20 men aldrig bra, kräktes till förlossningen men aptiten kom tillbaka och jag kräktes istället bara på tom mage. Så förhoppningsvis har det vänt lite för dig nu.

    Lycka till! Kram

Svar på tråden Mår hemskt