Vi har inte träffats så länge .....
HejJag är 36 år nu och har träffat en man som ärr 44 år och vår kärlek känns trygg och han älskar verkligen mig, jag kan säga vad som helst till han. Vi har pratat mycket om ett litet kärleksfrö och jag vill verkligen ha en till liten knodd med mannen jag är särbo med. Vi har inte varit tillsammans så länge ( 4 mån) men jag har vetat vem han är ganska länge ca 7 år och han är även en god bekant till min pappa.
Alla i min omgivning tycker han BÄST för mig. :)
Både han och jag har levt 2 ganska känslokalla relationer innan vi började träffas fast på två olika sett.
Sen så har jag mitt hem och han har sitt hem och det funkar toppen men nu till kruxet!
Jag har en tonårsdotter som han inte har träffat än och det av den enda anledning för att min tidigare relation satte tyvärr dåliga spår i henne att jag är livrädd att hon ska känna att hon och jag skulle hamna på samma bana igen, vilket jag aldrig skulle tillåta oss att göra hon är mitt allt. Tyvärr var balansen inte så bra med att försöka hålla ihop mor och dotter, mig och ex och ex och dotter som inte funka så bra ihop heller. :( ( Hade mycket ångest och stress över situationen)
Hon hade svårt att se sin mamma få daglig kritik om allt från disk i diskhon till att han kunde slänga ur sig att jag var dum i huvudet eller att hon själv inte satta disken i diskmaskinen efter ex en måltid mellis.
Att hon inte kände sig hörd och att jag försökte mitt yttersta till att anpassa alla att fungera och mitt ex som hade typ alla bokstavskombinationer.
Nu lämnade jag denna dysfunktionella relation och det är snart ett år sedan men min dotter är långsint och vi börjar liksom gå åt rätt håll först nu och det gick så långt att hon även ville bo hos sin pappa tills att jag hade städat upp det hem vi bodde i med mitt ex, jag var förtvivlad men samtidigt i efterhand så kunde jag lappa ihop allt på ett bra sett och som de flesta säger : tiden läker alla sår.
Nu är min fråga : Hur tycker och tänker ni ?
Jag vill gärna att de ska träffas men är som sagt livrädd att hon ska sticka från mig till sin far och även att hon är i en ålder där hormoner hoppar upp och ner ( 14).
( Mannen jag träffar i dag är så sjukt snäll och anpassar sig till mig och min dotter när hon är redo så tar vi det då säger han) men så kommer paniken min ÅLDER jag vill verkligen ha en lite större familj än den jag har med min dotter och jag vet att med honom kan vi bli det och han skulle ta hand om oss alla.
Jag blir inte äldre och inte heller mina ägg !!
Kom med råd eller en tanke bara.
Lycka till!!