BF maj 2017
Jag ska förmodligen också ha planerat snitt. Opererades för framfall för 2,5 år sedan och är inte sugen på att få tillbaka det. ;)
Jag ska förmodligen också ha planerat snitt. Opererades för framfall för 2,5 år sedan och är inte sugen på att få tillbaka det. ;)
Med de två andra var jag sjukskriven från v 28 resp 26 så jag kör på tills det inte funkar längre men max fram till sista april. Jag är bara förvånad över att jag klarat mig så pass länge som jag gjort. Är i v 25+4 idag och känner mig hyfsat pigg, alert och rörlig. Visst är jag sliten på kvällarna men än så länge går det bra *peppar, peppar*
Jooo: Jag fick nog likadana under min förra graviditet och antog att det var normalt då (de försvann sen när ungen kom ut) men vågade inte skriva det till sig IFALL det skulle vara något allvarligt. ;)
I övrigt är jag trött. Jäääääättetrött. Maken har jobbat kväll hela veckan vilket innebär att hämtningar från förskola och skola, middagslagning, disk och läggning ligger på min lott. Det är dessutom utvecklingssamtalstider på jobbet vilket innebär en massa merarbete.
2,5 kg upp i v 27. Det var nog likadant med första barnet. Då hade jag gått upp 4 kg fram till v 30 och var sjukt nöjd. Gick upp 16 kg de sista tio veckorna och var inte alls lika nöjd. ;) Men i o m att jag har sockerförbud (socker, vitt mjöl etc) eftersom min första glukosbelastning inte såg så bra ut så hoppas jag att det inte blir så himla många kg plus. Det blir ju så vansinnigt tungt på slutet och ont överallt i alla fall så alla extrakilon jag kan slippa är välkomna. Har lite att ta av sedan innan så det går ingen nöd på mig.
Baka och fylla frysen? Så blommor och grönsaker till vårens skörd? Skriva dagbok, starta blogg, skriva en roman, måla? Måla om en gammal byrå?
Jag tror det är viktigt att ha i alla fall ett projekt/dag, dvs någon form av "måste" som ska genomföras, om så bara att köra en 40-tvätt. Annars känner man sig snabbt oduglig och depressionen kommer som ett brev på posten.
Detta stackars tredje bortglömda barn. För någon vecka sedan slog det mig att min tvåa föddes med hjärtfel, dvs ett hål mellan kamrarna och ett mellan förmaken. Det behövdes aldrig åtgärdas och vid ett års ålder gjordes ett sista ultraljud på hennes hjärta där alla hål hade vuxit igen av sig själva och hon friskförklarades. Det hela låter mer dramatiskt än vad det var, hon påverkades inte ett dugg av det hela och allt var ganska avslappnat.
Nästa tanke var ju att kanske min barnmorska borde informeras om detta. Maken hade, enligt svärmor, också blåsljud på hjärtat när han föddes men det utreddes aldrig. I alla fall, för några dagar sedan mejlade jag min barnmorska och frågade om detta var något att bry sig om eller om vi skulle ta det efter födelsen OM det skulle vara något. Hon skickade vidare en remiss till specialist och idag damp det ner en kallelse för ultraljud av Pyttes hjärta på tisdag redan. Jag tror inte det ska vara något fel, det känns inte så, men det ska bli sjukt häftigt att få se lilla hjärtat. :)
Då har bebisens hjärta undersökts noggrant och allt såg fint ut. De kunde i alla fall inte se några större defekter så även om han skulle ha något litet hål mellan kamrarna så skulle det inte påverka honom. Skönt!
I övrigt är jag trött. Trött, trött och trött. Ska till bm på fredag för koll och ny glukosbelastning. Hoppas på bättre värden än sist... är också nyfiken på järnvärdet. Misstänker att det är lägre nu med tanke på måendet. Men jag har haft fel förr. ;)
Då har v 28-besöket gjorts ( v 28+6) med tillhörande glukosbelastning. Det var ju andra gången jag gjorde den - första gången låg jag på gränsen för diabetes och fick sockerförbud men den här gången gick det kanonbra! Ben&Jerrys, here I come!!! :D
Hjärtljuden låg på 140, magmåttet på 28 cm (millimetern över normalkurvan), järnvärdet på 120 (dippat 10 enheter sedan sist) och blodtrycket på 130/86 (något högt om du frågar mig men bm reagerade inte, så okejdå).
Jag börjar känna att jag önskar mig en längre överkropp. Bebis liksom kilar in någon kroppsdel (rumpa? Knä? Huvud?) under vänster revben. Inte jätteskönt.
Nu är det verkligen eran av gnällighet som inleds. Stackars oss. ;)
Jaaaa!!!
Jag har ju bf 1/5 så jag tillhör dem som har kortast tid kvar (i teorin) och det är superläskigt!! Om man tar höjd för att det är lite helger och sånt kring påsk så har jag 27,5 arbetsdagar kvar innan jag går på ledighet. Jag som har så mycket jag vill hinna med till dess