BF maj 2017
Jag är i vecka 6+0 men har beräknad f 23/5, hur kan det skilja sig så? *nyfiken*
Jag är i vecka 6+0 men har beräknad f 23/5, hur kan det skilja sig så? *nyfiken*
Ul inte kl *fniss*
Någon fler än jag som vill stanna här på Familjeliv och skriva? Känner inte för att bli så offentlig på FB.
Vi får försöka att tänka positivt. De finns aldrig nån garanti för att allt ska gå bra! Jag har själv googlat sönder mig,varit orolig för missfall etc men nu har jag bestämt mig för att njuta av graviditeten (är i v.7). Några kompisar vet att jag är gravid och på jobbet berättade jag i v.5.
En kompis till mig berättade i v.12 att hon bär gravid och i v.13 fick hon missfall. En annan konpis förlorade sin son 24 timmar gammal. Jag menar inte att skrämma någon eller låta kall men tyvär kan man aldrig styra över vad som kan hända så vi får hjälpas åt att tänka positivt och peppa varandra. När barnet är fött oroar man sig för andra saker. Som förälder kommer man alltid oroa sig för vissa saker
När fick ni era symptom? Jag är i vecka 4+2 och känner absolut ingenting
Någon mer än bara jag som ligger i sängen och mår så fruktansvärt dålig att du inte klarar av att resa dig upp??
Om ni har några tips så skulle jag uppskatta allt jag kan få!!
Samma här. Jättetrött. Men har fått svårt att sova på nätterna så knappt sovit sista veckan. Mkt mensvärk på nätterna eller växtvärk menar jag. O ont helt enkelt. Ngn mer som har svårt att sova på nätterna?
Hur kommer det sig att många kan få så tidigt vul?
Jag skulle oxå verkligen vilja titta nu (är i v.5-6) i och med att jag har haft cellförändringar och gjort operation för det.
Ps. Är helt ny på denna sida :) hoppas man får några att prata med .
Obs! Delta blir ett långt inlägg då de har hänt så mycket de sista dagarna. I lördags hade vi varit på utflykt och är på väg hemmåt. När vi ska svänga av i närheten där vi bor säger det pang,och vi blir påkörda bakifrån. Jag vart livrädd för min son som satt i bilen (2 år 8 mån) och för bebben i magen. Vi åkte till akuten för min fästman fick gå till barnakuten med vår son (som tack gode Gud är oskadd) och jag fick åka upp till bb där de gjorde vaginalt ultraljud. Fick se min lilla böna för första gången,6 mm lång och även höra hjärtat slå.
Dagen efter gick vi till vanliga sjukhuset där de röntgade min sambo. Vi har båda nackkrage och väldig ont i hela kroppen. Vi är sjukskrivna 1-2 v. Han som körde på oss erkände att han varit ouppmärksam.
Igår (månd) hade jag tid sen innan hos min gynekolog för ett vul. Han undersöker mig jättelänge och säger ingenting (här börjar jag ju tro att nått är fel). Han säger att vi ska gå in i ett annat rum där de har en bättre apparat. Han fortsätter länge att undersöka och han förklarar att han trodde först att de var 2 st-tvillingar OMG. T.o.m jag såg lixom en till mörk fläck som såg ut som en säck. (Däremot har jag förstått att de kan vara någonting annat eller vätska etc).
Gynekologen sa sen att det bara var 1. Jag vart tillbakaflyttad så är nu bara i v7 (6+4). Ska på ett nytt ultraljud igen om 3 v (inte pga att de tror att de är 2 st,utan de är rutin här i Spanien med ul i v.9).
Jag kan inte riktigt släppa tanken. Kan läkaren ha fel? Kan den ena gömma sig? Man har ju hört så många historier att de under senare jo upptäcker 2 st.....de vore ju naturligvis högsta vinsten att få tvillingar,men också en chock hehe.
Vi får se om 3 v...men väntan är olidlig hehe.
Någon som har erfarenhet av detta?De har ju så ta maskiner idag så man tycker ju de bör kunna se "allt' men jag vet att v.6+4 räknas som tidigt för vul. Nytt bf den 17 maj
Tack för alla tankar kring kub. Får diskutera det mer hemma. Min man är helt inställd på att ta bort om det är dåligt utfall. Men jag känner vad är dåligt utfall liksom? Känner mig livrädd. När vi nu lyckats med ivf vill jag eg inte veta ngt som kan göra att jag förlorar barnet men samtidigt vill man veta om det är jättesjukt. Är helt förvirrad!