BF maj 2017

Usch här kommer ett riktigt gnällinlägg. Jag är TRÖTT! Jag driver ju firma Familjen AB med man och två barn (11 och 8). Och när mamman är trött är det liksom ingen som fattar att man ska hjälpa till lite mer. Mannen hade inte märkt att diskmaskinen borde köras i går kväll när han styrde med kvällsmat. Jag hade gått och lagt mig redan klockan sju för jag hade foglossningar och sura uppstötningar som bara gjorde mig otrevlig. Därför fanns det inga rena frukostatteraljer i morse när jag gick upp och skulle göra frukost till alla. Han skulle iväg på möte både idag och igår en kvart tidigare än vanligt och sket då i att fixa sånt som normalt ligger på honom (väcka barnen, packa dotterns frukt och se till så sonen har sin mobil i väskan). Det kan ses som småsaker men jag gör ALLT annat, tar fram kläder till barnen, tjatar att de ska komma på, gör frukost till alla, gör frisyr på dottern, packar gympaväskor/skridskoväskor/badkläder. Nu var det det där andra med, väcka barnen, skölja frukten och packa den och leta upp sonens mobil med honom. I min värld går man upp lite tidigare om man ska i väg tidigare så att man hinner med det man ska göra, samt att komma iväg. 

Detta ledde till att jag var sur och när jag skulle göra frisyr på dottern och hon bara gnällde på mig (slå mig inte i huvudet mamma, sluta prata i örat på mig, måste du prata med Elliot när du borstar mig) så stod jag inte ut längre, utan sa att hon fick gå så till skolan. (utsläppt hår till midjan). Då blev mannen arg på mig och tog över dotterns frisyr. Sonen började gråta för att mannen vrålade åt mig och jag fick ta hand om honom.Till slut stod både sonen och jag och grät, mannen åkte till sitt möte och jag kunde ta ett snack med barnen att mamma är så trött. Jag orkar inte bära bort allas frukosttallrikar från bordet (även mannens gröttallrik var lämnad med äggskal bredvid över hela bordet), barnen släpper pyjamasarna där de står i vardagsrummet, plockar inte bort sina böcker och leksaker och jag fixar det inte längre! Mina stackars barn fick dåligt samvete fast jag egentligen känner att det är fadern jag måste prata med. Jag jobbar fasen heltid. Hämtar och lämnar barnen fyra dagar i veckan. Har hela ansvaret för deras läxor. Det mannen gör är middagen. Jag gör tvätt och städ, och gör jag det inte blir det inte gjort. :(

Mitt i mitt humörutbrott får jag näsblod och får trycka upp en vadd i näsan när jag åker till jobbet. Vet inte vad som skulle hjälpa, kanske borde jag gå ner i tid, men då blir det så lite pengar ju. :( Vill bara vara mitt vanliga glada jag!

Tack tjejer! Dagen mynnade ut i en man som nog delvis fattade läget (han råkade dock bli rejält förkyld med febergräns så då dog ju lite av engagemanget) och två barn som verkligen fattar. Jag har fått sjukt mycket hjälp av dem de två senaste dagarna. :)

Hej tjejer!

Hur har ni det med hungern nu när vi börjar komma en bra bit in i tredje trimestern? Jag har verkligen försökt att inte nattäta, men nu tror jag att  det börjar bli svårt att undvika detta. 

Har vräkt i mig godis sista veckorna, har inget att göra isolerad i lägenheten som jag är så jag skickar sambon att köpa godis var och varannan dag. Har bara gått upp 4kg så än så länge är det lugnt, får se om jag exploderar sista veckorna ;) Jag gjorde tul i veckan och fick veta att bebisen väger ca 1750g och man såg tydligt massa hår :) Har planerat med min läkare att vi ska klippa cerclaget när jag är 36+0 vilket är sista helgen i april, bara typ 4 veckor kvar!! Min läkare tror att det sätter igång då på en gång så vi får se om vi får bebis redan då eller hur det blir :)

Är ganska vanligt att klippa vid 36+0 som jag förstått det, oftast dröjer det en vecka eller två eller tre innan förlossningen drar igång. Men det är bättre för alla inblandade att klippa i lugnt skede och inte akut. Min tapp är redan helt framåt, jättemjuk och öppen ca 2-3cm så de vågar inte vänta längre än 36+0 då ju risken istället blir att cerclaget skär igenom tappen.

Ååh choklad! Nu måste jag nog skicka iväg sambon igen :)

Håller med om att det är tungt o gör ont lite hela tiden men nu har jag börjat känna att faktiskt inte alls är långt kvar. Jag har oroat mig lite för att barnet ska födas för tidigt men den oron börjar gå över nu. Är ju i v 34 redan. Sen har jag en hel del att fixa innan jag är helt redo att föda barn. T.ex packa bb-väska och tvätta bebisbilder. Ser fram emot att ha några lediga dagar i början av maj innan mini kommer men ska se till att de mest kritiska praktiska sakerna fixas i påsk om han skulle komma lite tidigare än beräknat.

Förrförra helgen fick jag magsjuka, och några dagar senare började mina händer och fötter klia nått vansinnigt.

Fick tid hos läkaren i fredags för att ta prover och det visade sig att levervärdena var dåliga, så fick medicin för det. Det visar sig att jag har Intrahepatic cholestasis of pregnancy (ICP)

Nytt besök i tisdags för non-stress test på bäbis, och TUL.

Tydligen är bäbisen färdig bakad redan den 17e april (bf 6e maj), så den 11 ska vi in och träffa läkaren igen och diskutera igångsättning bland annat.

Någon annan som varit med om att bäbisen växt ikapp 3 veckor?

Vi körde med ÄL tester när han blev till, så det känns lite overkligt att vi skulle missat så mycket.

Enligt tul så är han såpass stor att beräknad födsel är 17e april, men enligt läkaren så ändras inte bf såhär sent. Så vi får se hur det blir med igångsättning och liknande.

Ska träffa läkaren och göra nytt ultraljud på tisdag, sen varje tisdag efter det tills han är ute.

Beräknas väga 3.4 kilo nu i vecka 36

Idag var jag inne för en så kallad snittbedömning. Fast läkaren hade redan alla papper i ordning, bokat dejt med narkosläkaren och under tiden jag satt där fick jag tid bokad till snittet så något snack om att inte få det beviljat var det inte. :)

Så den 12 maj kommer lillgrabben till världen - senast.

Idag lämna jag sonen på dagis och såg sen att de går vattkoppor. Barnen som fått de hade insjuknat till idag så de lär ju varit på dagis när de smittade som värst igår.

Ja och sonen har ej haft det än och jag vet inte om jag haft det. Vecka 38 idag så detta kom ju sjukt olägligt. Har tillbringat halva dagen att jaga folk och har fått göra ett blodprov för att se om jag haft vattkoppor. Höll på att smälla av när de sa att de kunde ta 3 veckor att gå svaret från Stockholm som labratoriet ligger i. Då kan jag ju redan ha fött. Och om jag ej haft detså prata de om allt från igångsättning till medicin - hur man nu ska kunna ta ställning till det utan provsvaret....

Vet att man inte ska ta ut sorger i förskott men fyy vad orolig jag är nu för bebisen. Hoppas jag haft skiten och att hela familjen håller sig frisk (för om sonen är sjuk vid tiden för förlossningen och mår dåligt känns det ej aktuellt med barnvakt) så jag får med mig mannen till förlossningen samt att jag och bebis kan åka hem efter förlossningen utan att sättas i karantän eller liknande.

Någon som har erfarenhet av hur lång tid det tar att gå provsvar eller som fått vattkoppor i samband med en förlossning?

Nu är äntligen min lilla kille här, trådens sista? På självaste nationaldagen tittade han ut. 4080g tung och 51 cm lång. Det blev igångsättning.