Kroa skrev 2016-10-22 15:49:15 följande:
Frågade Mvc om jag kunde byta barnmorska och de svarade "ja, men tyvärr har ingen annan tid förrän den 16/11, så isåfall kan ni få en ny då" haaaaahaaa ja, med BF 17/11 så är det ju skitsamma då! Typiskt!
Har vart lite bitter över graviditeten de senaste dagarna. Tänk vad mycket man tog för givet utan att ens tänka på det, som man saknar nu! Jag längtar efter att få sova på mage: guuuud vad skönt det är! Tänk att kunna ta på sig sockar eller skor utan att få andnöd, haha. Eller att slippa tänka på vad man äter hela tiden bara för att slippa illamående, magknip eller halsbränna. Och vad skulle man inte göra för att få slippa känna sig kissnödig i bara 5 minuter! Åh som jag saknar att leka och mysa med barnen. Att kunna sätta sig eller lägga sig ned utan att känna sig som en strandad val varje gång man ska resa sig upp, eller att överhuvudtaget slippa alla grav komplikationer - jag längtar efter den dagen jag kan få sova ordentligt eller vakna upp utan huvudvärk. Att slippa behöva stoppa i mig tabletter för att klara av dagen, och slippa somna på soffan av dåsighet mitt på dagen utan anledning. Att kolla sig i spegeln och känna sig sexig å snygg, istället för att leva på sambons kommentar "men det är ju fint att vara gravid iallafall".
Det är en fruktansvärd tur att allt är värt det, men jösses vad jag trött jag är på detta nu! Några dagar till kan han få stanna, sen får han minsann komma ut tycker jag!!
Usch vad tråkigt att det inte finns någon annan bm. Speciellt då ni inte fått något trevligt bemötande med den ni har nu. Den personkemin är ändå väldigt viktig då man är i vårt "tillstånd".
Jag kan hålla med dig om att man tar mkt för givet. Varje gång jag behöver vrida på mig vaknar jag, det ska stoppas kudde mellan knäna och buffa upp täcket. Sen upptäcker man att blev typ akut ontkissnödig, rullar ut från sängen för att väl på toan upptäcka att det kmr två droppar för bebis ligger på blåsan. Känns som man vaknar minst 10 ggr per natt. Och det spänner över magen, spec nu då bebis tar mer plats och sparkarna når alla inre organ. Och jag blir alltid så orolig då jag får ont/molande värk nånstans för jag vet inte hur det känns, vad jag ska/inte ska lyssna efter osv. Men ändå, jag vill själv inte klaga egentligen, jag har hittills varit väldigt lyckligt lottad och blivit besparad på många krämpor...
