Introvert i ett extrovert samhälle

I don't get it. Hur anser du att samhället ska lära sig att acceptera introverta när de flesta introverta inte ens respekterar sig själva tillräkligt för att säga stopp?

Är 27år och alltid vart introvert. Nånstans när jag var 22-23 insåg jag att man straffades rätt hårt av att vara introvert.

Vad gjorde jag då, jag byttte arbetsplats och bestämmde mig för att jag fan ska ta mig ur introvert träsket. Jag började småprata med folk på ett annat sätt, började delta gruppkonversationer på ett helt annat sätt. Nu har det gått tre år, jag har mer polare och ett betydligt roligare liv än tidigare, karriären går bättre och bättre, sitter till och med som ansvarig för alla bolagets sociala engagemang och arrangerar fester osv. Alldrig mått bättre.

I mitt tycke har introverta inga styrkor som utesluts om man är mer extrovert. Istället för att gnälla över att inte bli accepterde och att ni blir tvingade till grupparbeten säger jag bara en sak. Ryck upp er och insee vilket samhälle ni lever i. Introverta tycker ofta så sjukt synd om sig själva, ibland pratar man om det som om det vore en psykologisk diagnos, "vi ska bli accepterade likt homosexuella". Nej som sagt ryck upp er, det går att ändra sitt liv.

Jag har inte läst alla inlägg, men kände direkt för dig TS då jag läste din ts.
Jag är en jävligt märklig människa. Social när jag vill själv men som regel är jag folkskygg. Blir stressad av folk generellt.
Jag vill bara vara jag och jag vill skita i vad andra tycker om mitt sätt.
Vill jag cykla med stödhjul på min cykel för att det ser roligt ut så vill jag göra det, vill jag hoppa hoppsa-steg i affären eller klä ut mig till dinosaurie när jag åker buss så kan jag väl få göra det. Folk får gärna intressera sig o fråga om de vill, det bjuder jag på - för det är ju nånstans på "mitt" initiativ.
När jag spelar vanlig vill jag inte alls ha med folk att göra. Kan tycka det är jobbigt att bara sätta igång tvn om det är nåt tjatigt högljutt program.
När jag tänker på att rikta in sig i ledet och att försöka ta sig genom ett nålsöga fast man är kamel så blir jag nedslagen.
Jag vill inte ödsla massa ord eller energi på folk o saker jag inte väljer bottnat i glädje.
Min själ skadas verkligen av att tvingas leva i detta liv där man förväntas vara som alla andra.