Introvert i ett extrovert samhälle

Min erfarenhet är att man i arbetslivet ser man att det behövs fler introverta för att lyckas hela vägen fram.  Det optimala kanske är att vi introverta lär oss en del av de extroverta sätten för att inte rubba den stora massans cirklar och sätta dem i en obekväm situation de inte kan hantera. Det har i alla fall gett mig möjlighet att få vara introvert och uppskattas för det. Det handlar om social färdigheter,

En tidigare chef som var mycket extrovert, social och sällskaplig mer än berömde mig för mina sociala talanger. Han gjorde en skillnad på social och sällskaplig. Han menade att jag var den mest sociala person han någons mött i sitt 45åriga liv. Trots att jag trivdes bäst själv och ensam.

Det är skillnad på att vara introvert och att vara asocial eller osocial. Det går alltså  utmärkt att vara introvert och ha stora sociala färdigheter. Det går också att vara extrovert och sakna sociala färdigheter.

Trots att jag är introvert tycker jag om människor och möten med människor, men jag vill ha det personliga mötet, knyta band, jag vill inte ha det lättsamma minglet. Bara jag får min egen tid för reflektion så är allt bra.

Introvertitet handlar om att man laddar batterierna i ensamhet, inte tillsammans med andra.

Så man kan vara mycket social, duktig på att samarbeta, leda och inneha många positiva egenskaper som man har nytta av i mötet med andra vara empatisk, tillmötesgående, lyhörd etc.

Bara förklarar detta så ingen blandar ihop att vara introvert med att inte vara social eller samarbetsinriktad.

Många som skriver här verkar inte fatta vad introvert och extrovert innebär.

Introvert innebär att man hämtar sin energi inifrån. Man behöver inte en massa människor runt om sig för att må bra utan föredrar mindre sällskap. Man får ut mycket från exempelvis böcker och filmer och är analytisk och eftertänksam.

Extrovert innebär att man hämtar sin energi utifrån. Man trivs i stora sällskap och "blir tokig" av att vara ensam länge. Man syns och hörs.

Introvert är inte detsamma som asocial och extrovert är inte det samma som att vara social. En introvert människa kan ha betydligt större social kompetens än en extrovert människa. Den introverte som tänker efter och väger sina ord och är smidig är ju betydligt trevligare att ha att göra med än den extroverte personen som bara sitter och pratar om sig själv och snackar skit om andra. Som ett exempel.

Introvert eller extrovert är personlighetsdrag som vi föds med. Mellan 1/3e och 50% av befolkningen är introverta enligt en bok i ämnet jag läst. Det går inte att lära sig att bli extrovert. Många introverta spelar dock extroverta för att passa in, men det får dem samtidigt att känna sig obekväma. En introvert person som är kändis och därför träffar mycket folk eller som jobbar mycket utåtriktat behöver tid för sig själva för att ladda batterierna. En extrovert person laddar tvärtom batterierna genom att umgås med en massa folk.

Båda personlighetstyperna behövs. Fram till för några decennier sedan var det introverta idealet och man fick jobb och befordran beroende på vilka faktiska meriter man hade. Nu kan en person med sämre meriter snacka sig till ett jobb. På en arbetsplats med en majoritet extroverta kan man fatta riktigt dåliga beslut om man inte lyssnar till de introverta på arbetsplatsen - de har med största sannolikhet analyserat situationen till skillnad från de extroverta och kan ha bra synpunkter. Å andra sidan är det inte heller bra med en arbetsplats med bara introverta eftersom de smarta lösningar de kommit på inte skulle nå ut.

Ja, just, och resultatet av snabbhet utan eftertanke kan bli ineffektivitet och/eller felaktiga och dyra beslut.