Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

Tänkte att vi kunde diskutera lite, för och nackdelar, hur det sker, varför det sker osv osv!

MORALTANTER UNDANBEDES!

Jag kan börja med att berätta att jag skaffade mig en älskare för ungefär 5 månader sen.

Har aldrig känt mig så älskad och omtyckt utan krav förr. Hemma har jag det stabila livet med en sambo som jag älskar och som älskar mig, vi har underbart sex men allt går på rutin. Att träffa någon vid sidan av är så spännande och sätter fart i tillvaron.

Enda nackdelen är att vi alltid måste planera när vi ska träffas.

Hur har ni andra det som bara ser en älskare som något som piggar upp en annars tråkig tillvaro?

Var älskarinna tidigare, och vi var så förälskade att ingen av oss hade dåligt samvete i början, det viktigaste var att kunna ses, men det var jobbigt att ljuga i längden, så vi bröt upp med våra partner och lever idag tillsammans, har levt ihop i 3 år och vi sitter fortfarande ihop och beter oss som nyförälskade, skulle inte kunna vara otrogen idag emot honom. Så det går i olika stadium när man har en älskare..

Får man inte sex hemma så får man söka det på annat håll, inget konstigt med det.

Ja sex är ju ett basbehov , och måste uppfyllas på något sätt . Jag kan inte sluta leva för att min man inte "får till det" , och mitt sätt att visa kärlek till honom har inte förändrats eller "bestulits" av min älskare. Jag försöker liksom fortfarande med det sexuella med min man .

Hur länge har ni varit tillsammans, du och din älskarinna?

Och kände du skuldkänslor redan från början eller har dom kommit senare?

Varför skulle jag behöva lida när det finns en lösning? Jag vill inte lida genom livet, och det är heller inte rättvist mot min man eller barn. Jag har ett stort behov av sex, brukade med min man ha sex flera gånger om dagen, men det fungerar inte idag.

Händer och tunga är skönt, men det ger inte all den tillfredsställelse jag behöver .

Har provat allt fr. Underkläder och filmer , leksaker, "förbjudna platser" till att flörta och leka utan sex och se om det skulle göra honom mer uthållig att ha stånd längre än typ 2 min. Han vill inte ta Viagra eller andra preparat.

Hålla med om vad?

Mycket spännande tråd. Jag föreslog för frun att hon skulle skaffa sig en älskare för spänningen skull. Först ville hon inte alls prata  om det eller höra talas om det, men efter ett par dagar så märktes det att hon hade tänkt mycket på det och var inte fullt lika ovillig längre. T o m skämtade lite om det och pratade väldigt avspänt.

Vi får väl se vad som händer här hemma helt enkelt. Men fan, tanken på att älskaren skickar en bild där han sprutar ner frugan i ansiktet får mig att gå igång så inni helvete. 

Alltså... Jag VET inte om jag är det eller inte, men tanken på det får mig att hitta sexuella energireserver som jag knappast visste om att jag hade. 

Hon är inte helt ovillig iallafall. När man har varit gifta i över tio år så känns inte vaniljsexet lika pirrigt längre, det känner vi båda två, så vi får se vad som händer. 

Någon annan som har erfarenhet av såna här lekar och konstellationer?

Vi har pratat lite om det, men frun säger att hon skulle känna sig obekväm och uttittad med så mycket folk runtomkring, och det köper jag absolut. 

Om vi bestämmer oss för att fullfölja planerna så får man väl börja med en annons? Vi skippar detta med bekantskapskretsen, för det känns som ett säkert recept på drama i framtiden. 

Om det är någon som förtjänar lite dubbelkuk så är det frugan, fan vad hon är bra. :)

 

Jag har dock några bekymmer med min älskare.

1. Han är vän med min kille
2. Han är kär i mig säger han

Hur tacklar man det? Jag gillar honom väldigt mycket men skulle aldrig kunna leva med honom utan jag vill vara ha närheten.