• TippToppChokladPlopp

    Separerade föräldrar med barn - hjälp??

    Om ni förstår, undrar något eller vet hur det är så lämna gärna en kommentar (: 

    Jo det är såhär att jag har en sambo som tassar på tå för ett ex han har barn med. Dom hade väldigt dålig relation för nått år sedan, dom kunde inte ens prata med varandra. Jag har listat ut varför och hur det har kunnat bli "bra" mellan dom efter så mycket hat. Och som jag skrev så tassar han på tå runt henne. Dvs att hon håller sitt humör och är någorlunda villig med saker han gör så länge han gör det på hennes villkor.

    Varför han gör saker som hon vill och låter henne bestämma är för att hon har vårdnaden om barnet. Jag anar att det kommer komma kommentarer som "varför ansöker han inte bara om vårdnad om sitt barn så slipper han problemet", jo, för det första så är han rädd. Rädd för vad hon ska göra. Det andra är denna händelse: Min sambo ville inte berätta för henne att han är med mig pga hennes beteende, men jag ville inte vara i skuggan så jag tvingade honom att berätta. Hon blev fruktansvärt arg över att jag fanns i hans liv och påstod att han inte ska ha någon än sig själv. Hennes ilska växte så hon anmälde min sambo för misshandel och hot, allt las ner för att det inte fanns bevis. Efter det så sa hon att han inte får träffa deras barn. Då sa jag till honom att han ska ansöka om vårdnad, och hon kan bli av med den själv om hon vägrar samarbeta. Så han ansökte och på något sätt las det ner av grunden att han jobbar så mycket så han inte skulle ha tid. Efter det menade hon på att om han försöker igen (att ansöka om vårdnad)  så ska hon anmäla honom fast med värre saker. Så därför vågar inte han ansöka om vårdnad igen om sitt egna barn. Därför tassar han på tå för henne för att hon ska hålla humöret och inte bli arg och använda deras barn som ett så kallat vapen. 

    Varför jag tycker det är jobbigt att han tassar på tå för henne är för att han gör näst intill allt som hon säger. Hon äter medicin och har ganska dålig ekonomi, så hon kan inte alltid betala. Då får hon honom att göra det åt henne. Hon kan ringa honom sent på kvällen och säga att hon måste lämna in en bil hon lånat och att han ska hjälpa henne med det för hon ex är trött, ja då åker han och lämnar bilen hon själv lånat medan hon åker hem och sover,  på kvällen. Spela ingen roll när, var, hur -  han ska bara göra och han gör det. Jag tror att hon vet om att hon har honom runt lillfingret nämligen, så jag tror hon drar på det mer än hon behöver. 

    Jag förstår att man ska ha kontakt för sitt barns skull, men oftast handlar det inte om deras barn utan om henne och vad hon behöver eller vill ha. 

    Detta går ut över mig eftersom jag lever med honom. Jag mår inte bra av det och jag har sagt det. Men han menar på att "det är så bra mellan oss nu så jag vill inte göra henne arg och få problem igen, för den tiden var extremt jobbig". Med det sagt så får inte ens jag prata med henne för jag kan råka göra henne arg och det kommer gå ut över honom. Så han vill att jag också ska tassa på tå för henne, för att han är rädd. 

    Jag vet inte vad jag ska göra. Vem jag ska prata med. Eller hur jag ens ska få honom (helst båda) att förstå att inget av detta är okej. Min sambo kan komma till mig och gråta för att han tycker det är så jobbigt, för att han är rädd för hennes humör och vad hon ska göra. 

    Någon som känner igen sig? Vill lägga en kommentar om någon liten lösning? Eller är det jag som överreagerar? 
    -
  • Svar på tråden Separerade föräldrar med barn - hjälp??
  • Monkii

    Hur kan man inte ha tid att ha vårdnad om sitt barn? Vad är det hon ska anmäla honom för?

  • TippToppChokladPlopp
    Monkii skrev 2016-08-30 14:00:01 följande:

    Hur kan man inte ha tid att ha vårdnad om sitt barn? Vad är det hon ska anmäla honom för?


    När han ansökte om vårdnaden - för att jag sa att han skulle - så blev det avslag för dom tyckte att han jobbar för många timmar samt har dåliga jobbtider och inte har tid att ta hand om barnet. 

    Hon anmäler honom för vad som helt, som ett hot. För att visa att hon bestämmer. I texten så tar jag upp första gången jag bevittnade att hon anmäler pga ilska. Dvs, hon blev arg att min sambo har mig, då anmälde hon honom för misshandel och hot. Och det är bara en gång av 3 gånger hon anmäler honom för att hon har blivit arg. Oftast när hon blir arg - det kan vara att jag träffade deras barn i 10 minuter vid bilen - så drar hon till med att min sambo inte får träffa barnet på si och så många veckor. 
    -
  • Lilla Gs mamma

    Om han söker gemensam vårdnad (och innan dess fixat sina arbetstider) blir det ganska uppenbart att hon hittar på saker om hon anmäler stup i kvarten och särskilt direkt efter att han stämt om gemensam vårdnad.

  • Brumma
    TippToppChokladPlopp skrev 2016-08-30 15:09:29 följande:

    När han ansökte om vårdnaden - för att jag sa att han skulle - så blev det avslag för dom tyckte att han jobbar för många timmar samt har dåliga jobbtider och inte har tid att ta hand om barnet. 

    Hon anmäler honom för vad som helt, som ett hot. För att visa att hon bestämmer. I texten så tar jag upp första gången jag bevittnade att hon anmäler pga ilska. Dvs, hon blev arg att min sambo har mig, då anmälde hon honom för misshandel och hot. Och det är bara en gång av 3 gånger hon anmäler honom för att hon har blivit arg. Oftast när hon blir arg - det kan vara att jag träffade deras barn i 10 minuter vid bilen - så drar hon till med att min sambo inte får träffa barnet på si och så många veckor. 


    Fast där låter det som om något blivit fel. Vårdnad har inget med hur mycket tid man kan träffa barnet att göra. Man kan ha gemensam vårdnad men bo på olika sidor av landet (eller utomlands). Man kan ha växelvis boende men även vh eller träffas ett par gånger om året.

    Hur ansökte han? Stämde han henne verkligen eller gick de bara till familjerätten (som inte har någon beslutsfattande roll)? För man "ansöker" ju inte bara om den som har vårdnad inte vill. Man behöver stämma på det.
  • Brumma

    PS . Jag förstår inte riktigt varför du skulle prata med henne (eller varför det skulle vara ett problem att avstå), däremot måste du kunna ha en relation till barnet utan att mamman lägger sig i.

    Sedan är samarbete bra - men i vissa lägen fungerar det helt enkelt inte. Då är det nog bättre att minimera kontakten så mycket som möjligt.

    Om jag var din sambo skulle jag stämma både på vårdnad men även på umgänge. Detta för att fastslå NÄR umgönge ska ske, HUR överlämning skall skötas osv. Se till att få en dom ner till minsta detalj. Sedan enbart ha mailkontakt.

    Jag skulle även skriva ner alla hot, spara eventuella sms och mail OM det skulle bli problem i framtiden. Bästa vore om de kunde gå på samarbetssamtal men det är frivilligt så det finns inget som tvingar mamman att gå.

  • Sandra45

    "Konflikten" mellan dom är något som du gör bäst i att hålla dig utanför,

    Han kan om han vill välja att ansöka om vårdnad för barnet.

  • TippToppChokladPlopp
    Sandra45 skrev 2016-08-31 00:17:54 följande:

    "Konflikten" mellan dom är något som du gör bäst i att hålla dig utanför,

    Han kan om han vill välja att ansöka om vårdnad för barnet.


    Ja absolut är det deras ensak, därför jag aldrig lägger mig i när saker väl händer utan jag grubblar på dom i efteråt. Jag tycker bara beteendet mellan dom är udda. Tycker inte man beter sig så som vuxna människor. Därför vill jag prata med henne så jag bara får en bild av hur hon ser på saken.För på något sätt så är vi involverade i varandras liv. Då ska man kunna förstå varandra. 
    -
  • TippToppChokladPlopp
    Brumma skrev 2016-08-31 00:01:11 följande:
    Fast där låter det som om något blivit fel. Vårdnad har inget med hur mycket tid man kan träffa barnet att göra. Man kan ha gemensam vårdnad men bo på olika sidor av landet (eller utomlands). Man kan ha växelvis boende men även vh eller träffas ett par gånger om året.

    Hur ansökte han? Stämde han henne verkligen eller gick de bara till familjerätten (som inte har någon beslutsfattande roll)? För man "ansöker" ju inte bara om den som har vårdnad inte vill. Man behöver stämma på det.
    Vad det låter och vad det är, är två olika saker. Jag tänker inte gå in på mer detaljer om just den saken. Det är egentligen inte den jag vill visa utan beteendet mellan dom, hur dom agerar mot varandra. Jag anser det som inte okej och rätt barnsligt. Vet att det är upp till dom, men jag lever med honom och känner av det.  
    -
  • TippToppChokladPlopp
    Brumma skrev 2016-08-31 00:08:18 följande:

    PS . Jag förstår inte riktigt varför du skulle prata med henne (eller varför det skulle vara ett problem att avstå), däremot måste du kunna ha en relation till barnet utan att mamman lägger sig i.

    Sedan är samarbete bra - men i vissa lägen fungerar det helt enkelt inte. Då är det nog bättre att minimera kontakten så mycket som möjligt.

    Om jag var din sambo skulle jag stämma både på vårdnad men även på umgänge. Detta för att fastslå NÄR umgönge ska ske, HUR överlämning skall skötas osv. Se till att få en dom ner till minsta detalj. Sedan enbart ha mailkontakt.

    Jag skulle även skriva ner alla hot, spara eventuella sms och mail OM det skulle bli problem i framtiden. Bästa vore om de kunde gå på samarbetssamtal men det är frivilligt så det finns inget som tvingar mamman att gå.


    Just därför jag vill prata med henne, för att få hennes syn på saker och ting angående barnet och deras relation. Så jag slipper sitta och undra om det ska vara såhär. 

    Vi har ingen kontakt alls nu, jag och hon. Utan jag får veta allt genom min sambo. har hon något problem med mig som hon säger att hon har så säger hon det till honom. Jag vill ju kunna prata med henne om det, minst en gång iallafall. 

    Sms, hot och nedlagda anmälningar är sparade - det har jag sätt till. 
    -
  • Hi5

    Du är ute och cyklar.
    En förälder som INTE har vårdnaden om sitt barn kan ändå ha barnet boende hos sig varannan vecka.
    Mina barns far och jag har gemensam vårdnad och de är bara där varannan helg.

    Så de har troligen sagt att han inte är lämplig att ha barnet boende hos sig varannan vecka, vilket också är näst intill omöjligt att säga, såvida han inte knarkar eller bor på gatan.

    Familjerätten kan gå och kamma sig. Kontakta en advokat så får han gemensam vårdnad på ett kick (om han inte är olämplig, men det skriver du ju ingenting om) och så dömer tinget troligen till växelvis boende med upptrappning.
    Om han nu vill ha barnet hos sig varannan vecka.

    Räkna med att karusellen tar något år.


    I don't stop when I'm tired, I stop when I'm done.
  • Hi5

    Dessutom, går ni till Tingsrätten med detta och hon uppför sig som hon gör, så kan tom hon anses olämplig eftersom hon inte försöker samarbeta för barnets skull.
    Ni har inget att förlora. Förutom en del pengar. Se till att ha hemförsäkring.


    I don't stop when I'm tired, I stop when I'm done.
  • TippToppChokladPlopp
    Hi5 skrev 2016-08-31 14:55:14 följande:

    Du är ute och cyklar.
    En förälder som INTE har vårdnaden om sitt barn kan ändå ha barnet boende hos sig varannan vecka.
    Mina barns far och jag har gemensam vårdnad och de är bara där varannan helg.

    Så de har troligen sagt att han inte är lämplig att ha barnet boende hos sig varannan vecka, vilket också är näst intill omöjligt att säga, såvida han inte knarkar eller bor på gatan.

    Familjerätten kan gå och kamma sig. Kontakta en advokat så får han gemensam vårdnad på ett kick (om han inte är olämplig, men det skriver du ju ingenting om) och så dömer tinget troligen till växelvis boende med upptrappning.
    Om han nu vill ha barnet hos sig varannan vecka.

    Räkna med att karusellen tar något år.


    Vart har jag skrivit att min sambo inte har sitt barn? Han träffar sitt barn varje helg, och absolut får barnet sova där men mamman vill inte det för att jag bor med honom så han får bara träffa honom. Så innan du uttalar dig att jag är ut och cyklar så kan du ta reda på fakta eller fråga om det inte framkommer.

    Jag tänker inte gå in på detaljer om vad som sagts och inte angående vårdnad. Så det är inget att haka upp sig på.

    Det enda jag vill är att lyfta fram beteenden mellan min sambo och henne. Sen tar jag upp saker bredvid för att förklara mer varför och så. Jag kommer inte gå in på detaljer angående något, som jag skrev, det är deras sätt att bemöta varandra och mig som jag vill ta upp. 
    -
  • Brumma
    TippToppChokladPlopp skrev 2016-09-01 14:54:29 följande:

    Vart har jag skrivit att min sambo inte har sitt barn? Han träffar sitt barn varje helg, och absolut får barnet sova där men mamman vill inte det för att jag bor med honom så han får bara träffa honom. Så innan du uttalar dig att jag är ut och cyklar så kan du ta reda på fakta eller fråga om det inte framkommer.

    Jag tänker inte gå in på detaljer om vad som sagts och inte angående vårdnad. Så det är inget att haka upp sig på.

    Det enda jag vill är att lyfta fram beteenden mellan min sambo och henne. Sen tar jag upp saker bredvid för att förklara mer varför och så. Jag kommer inte gå in på detaljer angående något, som jag skrev, det är deras sätt att bemöta varandra och mig som jag vill ta upp. 


    Fast deras sätt att bemöta varandra har ju ganska mkt med resten du skriver att göra.

    Eftersom det du skriver faktiskt inte har någon uppbackning lagmässigt så känns det som att din sambo antingen inte berättar hela sanningen för dig. Antingen har han inte stämt på vårdnad eller så finns det något annat än tider som förhindrat vårdnaden. För det är INTE skäl till att inte få vårdnad om sitt barn.

    Det får mig att fundera på varför han isåfall inte berättar hela sanningen och varför han tror att mamman har möjlighet att bestämma att barnet inte får sova hos honom om du är där. Med tanke på att vårdnad inte har med umgänge och boende att göra. Barnet har precis lika stor rätt till sin förälder oavsett om föräldern har vårdnad eller inte.
  • TippToppChokladPlopp
    Brumma skrev 2016-09-02 00:42:39 följande:
    Fast deras sätt att bemöta varandra har ju ganska mkt med resten du skriver att göra.

    Eftersom det du skriver faktiskt inte har någon uppbackning lagmässigt så känns det som att din sambo antingen inte berättar hela sanningen för dig. Antingen har han inte stämt på vårdnad eller så finns det något annat än tider som förhindrat vårdnaden. För det är INTE skäl till att inte få vårdnad om sitt barn.

    Det får mig att fundera på varför han isåfall inte berättar hela sanningen och varför han tror att mamman har möjlighet att bestämma att barnet inte får sova hos honom om du är där. Med tanke på att vårdnad inte har med umgänge och boende att göra. Barnet har precis lika stor rätt till sin förälder oavsett om föräldern har vårdnad eller inte.
    Nu märker jag att du inte alls förstår vad jag vill komma fram till så jag släpper dig nu. 
    -
  • Redlips

    Om jag förstått det rätt så har hon (mamman) ändå accepterat att din sambo ska få vara i sitt barns liv, som pappa dårå. Tyvärr begränsat för att du inte får vara med. Men, om hon kommit så långt med att acceptera att ha din sambo i sitt barns liv så ska det inte behövas att han ska ha vårdnaden om barnet för att kunna bete sig som en vuxen människa. 

    Nu vet inte jag hur gammal barnet är men jag kan tänka mig att det inte är i tonåren med tanke på att du inte får träffa det. Och det tar ju bara barnet skada av inte du, din sambo eller hon egentligen. Förstår att det är jobbigt för er också, men det barnet hamnar i kläm på något sätt, och kommer förstå det förr eller senare. Om mamman inte manipulerar sitt barn till att tycka ditten och datten. för sånt händer. 

    Tycker det är tragiskt att vuxna människor ska bete sig. Din sambo har ju ändå möjlighet att träffa sitt barn (utan dig). Men varför utan dig? Ska ni leva ihop på det sättet? kanske få egna barn? vad händer då, blir hon arg och säger att barnet inte får träffa dess syskon? Nej jag tycker det är helt oacceptabelt beteende. Även om en av föräldrarna inte har någon vårdnad men t.ex står som förälder så kan man ändå bete sig mot varandra.

    Är hon svartsjuk tro? På att han gått vidare. Eller tycker hon bara om att ha honom runt sitt lillfinger? 


    Redlips
  • TippToppChokladPlopp
    Redlips skrev 2016-09-05 14:27:58 följande:

    Om jag förstått det rätt så har hon (mamman) ändå accepterat att din sambo ska få vara i sitt barns liv, som pappa dårå. Tyvärr begränsat för att du inte får vara med. Men, om hon kommit så långt med att acceptera att ha din sambo i sitt barns liv så ska det inte behövas att han ska ha vårdnaden om barnet för att kunna bete sig som en vuxen människa. 

    Nu vet inte jag hur gammal barnet är men jag kan tänka mig att det inte är i tonåren med tanke på att du inte får träffa det. Och det tar ju bara barnet skada av inte du, din sambo eller hon egentligen. Förstår att det är jobbigt för er också, men det barnet hamnar i kläm på något sätt, och kommer förstå det förr eller senare. Om mamman inte manipulerar sitt barn till att tycka ditten och datten. för sånt händer. 

    Tycker det är tragiskt att vuxna människor ska bete sig. Din sambo har ju ändå möjlighet att träffa sitt barn (utan dig). Men varför utan dig? Ska ni leva ihop på det sättet? kanske få egna barn? vad händer då, blir hon arg och säger att barnet inte får träffa dess syskon? Nej jag tycker det är helt oacceptabelt beteende. Även om en av föräldrarna inte har någon vårdnad men t.ex står som förälder så kan man ändå bete sig mot varandra.

    Är hon svartsjuk tro? På att han gått vidare. Eller tycker hon bara om att ha honom runt sitt lillfinger? 


    Ja, han står som pappa till barnet. Och jag håller med om att man ska kunna bete sig vuxet även om man inte delar på vårdnaden. Eller så är det jag som missat något.  

    Jag har "träffat" deras barn ungefär 5 gånger under dom 2 åren jag varit med min sambo, alla gånger lite snabbt vid bilen eller i hallen, och efter gångerna jag "stött på" deras barn så har hon messat honom (för hon säger inget ansikte mot ansikte) att han inte ska få träffa sitt barn helgen efter, eller på två veckor, största risken är att det kommer poliser och knackar på dörren igen. 

    Vi har planerat att skaffa barn igen. jag blev gravid för ungefär 1 år sen, men tyvärr gjorde jag en abort. Den gjorde jag för att konflikterna mellan henne och min sambo var ganska allvarliga då och jag ville inte göra det värre, sen sätta ett barn till denna värld som måste utstå sånt beteende runt sig ville inte jag  samt att jag trodde det skulle ta slut mellan mig och min sambo ändå pga deras beteenden mot varandra tog/tar hårt på vårat förhållande..  Efter det har vi planerat ett nytt barn för att komma vidare, men jag börjar fundera på hur det kommer bli med tanke på hur arg hon är för att jag finns med i bilden över huvud taget. Jag ska inte vara rädd för att skaffa barn med den jag älskar, men jag vill inte att den jag älskar ska få skit för det av henne, eller gå igenom mer skit pga henne. 

    Jag har inte lagt mig i deras konflikter alls, jag har inte sagt att det får vara nog för precis som andra så har jag tänkt att det är deras ensak. Men nu vet jag att jag kommer vara delaktig i min sambos liv och uppleva så mycket som det bara går, då vill jag inte få skit på annat håll av mamman för det. Och jag vill inte heller att min sambo ska utsättas för falska anmälningar som innan för att hon blir arg eller irriterad över saker som handlar om mig och min sambo. Jag har kommit till en punkt då jag vill prata med henne bara för att få klarhet i hur hon tänker. För just nu träffar min sambo sitt barn varje helg och ibland efter jobbet på vardagarna, men bara om jag jobbar eller inte är med. Och så tycker inte jag man ska ha det.

    Det ska väl funka även fast än den man har ett barn med har en ny. Även om dom/vi fortsätter som vi gör med att han träffar sitt barn när jag inte är med för att hon tycker det, så kan man väl ändå bete sig? Att jag råkar stöta på deras barn på parkeringen när hon hämtar barnet är inget att bli så arg över att man måste anmäla att pappan (min sambo) har misshandlat henne, för att sedan använda den anmälningen som ett hot att det aldrig ska hända igen att jag stöter på deras barn.

    Ska det behöva gå så långt så dom ska tjafsa om barnet, ska det gå så långt så dom får sitta i rätten igen om det. I flera års tid? För att man inte kan bete sig som en vuxen människa, och tänka på barnet istället för på vad man själv tycker, tänker och vill. För vad jag vet så har deras barn inge problem med mig, utan det är hon, och då ska det gå ut över alla andra. 

    långt svar, jag vet. Men jag börjar tappa greppet och tålamodet. Kanske förståelsen också. 

    Vill bara lägga till att de kan se ut som om allt handlar om barnet och att hon inte vill släppa det "ur sikte" med främmande människor (jag), men det handlar inte bara om barnet. Därför jag la till i texten nu "Och jag vill inte heller att min sambo ska utsättas för falska anmälningar som innan för att hon blir arg eller irriterad över saker som handlar om mig och min sambo". Ibland känns det som om det är min sambo hon kopplar och inte vill "släppa ur sikte". 
    -
  • Redlips
    TippToppChokladPlopp skrev 2016-09-05 20:00:36 följande:
    Ja, han står som pappa till barnet. Och jag håller med om att man ska kunna bete sig vuxet även om man inte delar på vårdnaden. Eller så är det jag som missat något.  

    Jag har "träffat" deras barn ungefär 5 gånger under dom 2 åren jag varit med min sambo, alla gånger lite snabbt vid bilen eller i hallen, och efter gångerna jag "stött på" deras barn så har hon messat honom (för hon säger inget ansikte mot ansikte) att han inte ska få träffa sitt barn helgen efter, eller på två veckor, största risken är att det kommer poliser och knackar på dörren igen. 

    Vi har planerat att skaffa barn igen. jag blev gravid för ungefär 1 år sen, men tyvärr gjorde jag en abort. Den gjorde jag för att konflikterna mellan henne och min sambo var ganska allvarliga då och jag ville inte göra det värre, sen sätta ett barn till denna värld som måste utstå sånt beteende runt sig ville inte jag  samt att jag trodde det skulle ta slut mellan mig och min sambo ändå pga deras beteenden mot varandra tog/tar hårt på vårat förhållande..  Efter det har vi planerat ett nytt barn för att komma vidare, men jag börjar fundera på hur det kommer bli med tanke på hur arg hon är för att jag finns med i bilden över huvud taget. Jag ska inte vara rädd för att skaffa barn med den jag älskar, men jag vill inte att den jag älskar ska få skit för det av henne, eller gå igenom mer skit pga henne. 

    Jag har inte lagt mig i deras konflikter alls, jag har inte sagt att det får vara nog för precis som andra så har jag tänkt att det är deras ensak. Men nu vet jag att jag kommer vara delaktig i min sambos liv och uppleva så mycket som det bara går, då vill jag inte få skit på annat håll av mamman för det. Och jag vill inte heller att min sambo ska utsättas för falska anmälningar som innan för att hon blir arg eller irriterad över saker som handlar om mig och min sambo. Jag har kommit till en punkt då jag vill prata med henne bara för att få klarhet i hur hon tänker. För just nu träffar min sambo sitt barn varje helg och ibland efter jobbet på vardagarna, men bara om jag jobbar eller inte är med. Och så tycker inte jag man ska ha det.

    Det ska väl funka även fast än den man har ett barn med har en ny. Även om dom/vi fortsätter som vi gör med att han träffar sitt barn när jag inte är med för att hon tycker det, så kan man väl ändå bete sig? Att jag råkar stöta på deras barn på parkeringen när hon hämtar barnet är inget att bli så arg över att man måste anmäla att pappan (min sambo) har misshandlat henne, för att sedan använda den anmälningen som ett hot att det aldrig ska hända igen att jag stöter på deras barn.

    Ska det behöva gå så långt så dom ska tjafsa om barnet, ska det gå så långt så dom får sitta i rätten igen om det. I flera års tid? För att man inte kan bete sig som en vuxen människa, och tänka på barnet istället för på vad man själv tycker, tänker och vill. För vad jag vet så har deras barn inge problem med mig, utan det är hon, och då ska det gå ut över alla andra. 

    långt svar, jag vet. Men jag börjar tappa greppet och tålamodet. Kanske förståelsen också. 

    Vill bara lägga till att de kan se ut som om allt handlar om barnet och att hon inte vill släppa det "ur sikte" med främmande människor (jag), men det handlar inte bara om barnet. Därför jag la till i texten nu "Och jag vill inte heller att min sambo ska utsättas för falska anmälningar som innan för att hon blir arg eller irriterad över saker som handlar om mig och min sambo". Ibland känns det som om det är min sambo hon kopplar och inte vill "släppa ur sikte". 
    Jag har skumläst igenom det du skrivit då jag sitter i en upptagen situation egentligen. Jag ska läsa det mer noga när jag har tid och försöka besvara. Det finns dock 1 sak som jag funderar över redan nu: Hon (mamman), har hon någon ny eller vet du om hon träffar någon ny? Hennes barns pappas (din sambo) nya (du) får inte träffa deras barn, men om hon själv har en ny, får den personen träffa deras barn? I så fall, varför får hen det och inte du? eller får hen inte heller det?  För du beskriver (om man bortser från allt med barnet) att hon har haft något problem och velat skapa konflikter sen du kom med i bilden. Det var bara en tanke jag fick. Att hon kanske känner sig hotad att du ska ta över mammarollen för hennes egna barn, eller att hon ser er som en "komplett" familj som hon själv ville ha. Ren gissning. 

    Sen så vill jag tillägga att ja det bör funka mellan vuxna människor som har barn, vare sig dem är separerade eller inte. För barnets skull. 
    Redlips
Svar på tråden Separerade föräldrar med barn - hjälp??