asdum fråga, förvärkar eller rörelser

Låter lite som förvärkar tycker jag. Hade det varit hennes sparkar du fått ont av hade du nog förstått direkt att det var så :)

Själv förstod jag inte förrän v 33 hur en sammandragning känns, och jag har massa såna hela tiden haha, på nått sätt missade jag att förstå det :p

Förvärkar kan man börja få så tidigt som runt v 24, och det är ingen fara. Det är din livmoder som gör sig redo. Jag har haft mycket förvärkar sen v 30 ungefär, v 35+4 idag. Så länge dom inte är regelbundna är det ingen fara!

Kan ju vara smart att dra ner på tempot ett snäpp och vila lite mer :)

Sammandragningar ska aldrig göra ont har jag fått höra, men det är ju en hemskt speciell känsla. Sparkar barnet vid en lite kraftigare sammandragning så gör det ont ibland dock, för mig iallafall. För mig provocerar barnets rörelser fram sammandragningar mest hela tiden, men håller sig oftast lugn under en liten förvärk.

Jag va på sängvila flera veckor då min moderkaka lossnade i kanten, ändå tyckte dom jag skulle ta det ännu lugnare - så nog går det haha..

Alltså sammandragningar är ju när hela magen drar ihop sig och blir stenhårt. Kan vara en kraftigare eller mindre sammandragning, men magen blir hård och får en liten annorlunda form tills musklerna slappnar av igen.

Förvärkar däremot har mer "mensvärkskänsla", att det nyper till i magen. Dom kan hållas långt ner eller börja vid toppen av livmodern och typ, "krampas" neråt tills dom försvinner. Ibland kan man behöva andas sig igenom dom.

Så har jag fått det förklarat

Du kan ju nämna det för henne, men hon lär säga att det inte är någon fara alls :)

Jadu, jag fick en sammandragning och började sen tokblöda. V 22+5. Bröt ihop totalt och trodde jag fått ett sent missfall och att allt gick åt helvete. Inne på fl hittade dom däremot starka hjärtljud omedelbart, men hade svårt att lokalisera vars blödningen kom ifrån på vul då jag blödde för mycket. På mitt sjukhus försöker dom rädda foster från v 22+0, så jag hade tur... fick varken äta/dricka första dygnet ifall situationen skulle eskalera och ett kejsarsnitt behövde göras. Neo var inkopplat, läkare samt sköterskor därifrån kom och pratade med mig och min sambo om hur allt skulle gå till ifall kejsarsnitt blev ett måste. Däremot var det bara 10% överlevnadschans för vår son.

Jag fick dropp och sockerdropp, och 2 kortisonsprutor så hans lungor skulle få hjälp på traven att utvecklas. Första dygnet fick jag blodkoaguelmedicin direkt i blodet, sen tabletter 4 ggr dag. Det åt jag i en månad efteråt. Var knappt så att jag fick gå upp på toa själv, trots att det bara var 2 meter dit. Efter några dagar fick jag lämna rummet i rullstol för att ta frisk luft eller sitta i fikarummet om jag hade någon med mig. Vi lyssnade på hans hjärtljud 2 gånger varje dag, och fick göra en massa ultraljud för att kolla så han mådde bra samt undersöka moderkakan när blödningen lugnat ner sig.

Som tur var revs inte moderkakan upp mer, och efter en vecka fick jag fara hem och ligga i sängen istället. Var på många ultraljud därefter och fick träffa massa läkare, kuratorer från neo osv. Lill pojken klarade sig igenom den här stressen utan synliga men och är som tur är fortfarande kvar där inne! :)

Dom visste inte riktigt varför min moderkaka lossnade i kanten, däremot vet dom att hos överviktiga kvinnor eller rökare så är det snäppet vanligare. Inget av det stämmet på mig dock, så antar att det bara är något orättvist som händer och man bara får kämpa sig igenom det.

Jo det var fruktansvärt jobbigt att gå igenom, fruktade för hans liv flera veckor.

Ja det är mitt första barn, v 36 nu :) nej jag kan rasta hunden, gå och handla osv men jag får inte bära tungt eller anstränga mig så värst. Nu när han fyller ut hela livmodern är jag lite rädd att moderkakan ska gå sönder mer dock, men så länge jag tar mig till förlossningen fort så överlever han iallafall!

När min sambo föddes så blev svärmor snittad urakut då HELA moderkakan lossnade längst upp, och typ föll ner. Hon rökte hela graviditeten och tror det är därför det hände. Det hände v 38 så min sambo blev som tur är inte lidande alls av det.

Ja moderkakan revs ju upp och gick sönder, så då börjar det blöda. Jag tror att man kan ha mindre revor i moderkakan utan att något blod kommer ut eller att barnet hotas, kroppen kan ta hand om blodkoagel själv också. Men i mitt fall var det några centimeter som öppnades upp vilket ledde till kraftig blödning.

Jag längtar också haha, är så ledsamt att gå dag ut och dag in här hemma och bara vänta. Men snart så :)