Erfarenhet av pseudotvillingar?

vi har 13 mån mellan (2 pojkar). Barnen går på högstadiet/gymnasiet nu så det är ju ett tag sen. Vi hade tur när de var små för ingen hade kolik eller liknande utan det flöt på rätt bra där i början. För oss som par hade det nog inte spelat roll med längre eller inte emellan. 
Däremot har det varit lite medan barnen vuxit upp att de inte alltid varit så sugna på att leka med andra kompisar, de hade ju varann. När de var ca 11-12 var det jättejobbigt för den äldre kom in i pubertet men den yngre ju inte var det än, de drog ifrån varann där, bråkade mycket och den yngre var ofta ledsen på den äldre. Kände sig ensam.

Nu när de är 15 och 16 är balansen återställd och de är väl rätt bra kompisar men jag tror, inte riktigt som när de var små. De har utvecklats till att vara delvis ganska olika i kynnet också.
Har haft ett par tunga år här med två tonåringar som samtidigt brottats med skola och egna bekymmer, fast av helt olika slag, så vi vuxna har ibland nästan gått under, men det har lättat lite nu. 

Vi fick två tvillingpar under loppet av 1 år och 7 månader. Har varit riktigt jobbigt men hade tur och fick mycket hjälp av anhöriga. Nu är barnen 10 och 8 år och allt känns lätt som en plätt.

Tack för svar! Intressant att höra om hur det varit för dom när de blivit äldre. Jag tänker nästan uteslutande på första åren men det är ju mååånga år framöver som de ska stötas och blötas och ha varandra som är den stora biten. Verkar så svårt att känna att man hinner med att ge båda lika mkt uppmärksamhet särskilt i småbarnsåren men det verkar inte du/ni ha upplevt som nåt bekymmer alltså? :)

Oj! Två tvillingpar! Det låter helt otroligt! Både krävande och häftigt! Tur att ni haft stöd av anhöriga! Annars måste det nästan varit omöjligt va? De måste även ha väldigt mkt kul ihop förstår jag :) hur orkade du med graviditeten med små tvillingar och en graviditet på det? Måste varit tungt!

:)

Avråder starkt från att medvetet försöka få barn med mindre än tre års mellanrum! Jag fick 19 månader mellan våra pojkar och det var såååååå jobbigt. Förstår att det kan vara lite olika, men vi kände oss jättestressade... och det gick ej att njuta så värst ofta första 1-2 åren... Så kan ni: vänta!! Sen om man blir gravid ändå är det en annan grej såklart. Lycka till!

Det är 15 månader emellan mina pojkar.
Ville alltid ha tätt...
Tiden efter andra föddes var kaotisk. Nr 2 var väldigt lugn men nr 1 var desto vildare. Aktiv och krävande.
Det var ärligt talat en av de värsta perioderna i mitt liv. Jag blev depprimerad och tänkte ofta på att ta mitt liv. Vårat förhållande gick i botten.
Visst fanns det ljusglimtar såklart och ibland var det helt underbart. Men med facit i hand så hade våran äldsta kille behövt några år själv med oss. På ett sätt kan jag ångra så att vi inte väntade och passade på att njuta av första barnet mer. Det är en tid som ALDRIG kommer tillbaka.
Vi separerade när barnen var 3 och 4...dock var vi bra vänner och umgicks mycket ändå och barnen kändes trygga hela tiden.
Ett år efter hittade vi tillbaka och nu är barnen 6 och 7..
Idag har jag blandade känslor för att skaffat tätt. Killarna är världens bästa kompisar, de leker jättebra och bråkar nästan aldrig...trots att de två är väldigt olika. Känns som man får tillbaka tusen gånger om, allt som var jobbigt när de var små...
Så...jag skulle aldrig rekommendera någon att skaffa barn så tätt, det är väldigt jobbigt att ha två "bebisar" men med totalt olika behov.
I slutändan tror jag dock att allt beror på vilka slags barn man får, hur krävande de är och hur man själv är som människa.
Nu försöker vi få en trea och det ska bli såååå mysigt att bara få njuta av EN bebis.

Mina två småsyskon föddes väldigt tätt, 14 månader emellan. Jag var tio år när de föddes (inga halvssykon här, utan sjukdom hade kommit emellan). Det var tidvis en strid på liv och död mellan mina syskon, riktigt elaka med varandra. Samtidigt kunde de leka otroligt bra med varandra och backade alltid upp varandra om någon kompis var elak. Nu är vi alla vuxna, över 30 år och mina småsyskon har en mycket bra relation men bäst relation har nog jag och den yngsta. Vi har barn och vi träffas regelbundet, mer än den tredje som valt att flytta till en annan stad. Så nära i ålder behöver inte betyda att man är nära som vuxen. 

nej, jag var hemma tills den äldsta fyllde 2, sen gick de halvtid på dagis ett år och sen fick de gå heltid. 
Knappt några barnsjukdomar eller besvär under dagistiden. Vi hade båda möjlighet att vara hemma en hel del. 

har en släkting som fick barn ungefär samtidigt som båda min barn men det första barnet är fött rätt mkt för tidigt och gått på särskola. De fick det mycket tufft i starten och deras mormor och morfar hjälpte till oerhört mycket när barn nr 2 kom. Att de ens vågade skaffa ett till fattar jag nästan inte (var dock inte planerat). 

Har 20 månader mellan mina två busfrön, har två väldigt fysiskt aktiva barn och som sovit dåligt som bebisar. Resultat nu är de tre och 1,5 år vi borde väntat. Jag och min man blev nästan utbrända ingen av oss har knappt sovit på tre år. Ett tag kunde jag knappt gå ut med dom äldsta bara sprang iväg den andra åt och stoppade allt i munnen, nä usch det har vart tufft. Nu börjar vi sakta lite lite se ljuset i tunneln nån natt sover de hela natten de kan lämnas utan total översikt 3 min så man kan plocka in disken

Vi r mitt i småbarnstiden nu. Vi har 17 månader mellan våra. Pojke är äldst och flickan yngst.

Vi är båda lediga samtidigt. Jag tror att det nästan är ett måste för att fylla båda barnens behov. Ettan är ju fortfarande så liten.

Trots att det är mkt jobb och ingen sömn så ångrar vi oss inte. Vi njuter massor och har ett bra äktenskap :)

Tack för svar! Det är precis det där jag är rädd för. Jag kan tycka redan nu (trots erfarenhet av bebis sen förut eftersom jag har 3 barn) att vissa dagar är så fruktansvärt krävande psykiskt även om jag såklart inte ångrar minstingen en sekund. Men att då ha två?! Nja...

det värsta är att jag redan är gravid och kastas mellan hopp om att det ska funka till förtvivlan när jag tänker att abort är enda vettiga lösningen. Otroligt svårt faktiskt.

Lycka till med bebisverkstan! Vad mysigt :).

Jaså, det lät som att du undrade över om det var bra att planerat skaffa två tätt och att du hade bara ett barn nu... Är du redan gravid är det ju som det är. Abort är att döda en människa och det skulle jag aldrig gjort i ditt fall. Lycka till med barnen och havandeskapet!