• Anonym (Idrottsmamma)

    Det enda som räknas är lagsport...

    Jag har två barn. Båda är idrottande och aktiva barn som, trots en tämligen stor åldersskillnad, fastnat för samma idrott. Det råkar dessutom vara den sporten jag höll på med som yngre, vilket så klart är extra roligt.

    "Problemet" är att idrotten inte är en lagsport. Och jag börjar så smått att tröttna på kommentarer kring detta. Det är som om människor i vår närhet inte tycker att barnen håller på med en riktig idrott så länge det inte sker i lagform. Det är både mer diskreta pikar och rena kommentarer om att jag i alla fall måste se till att den yngste börjar med en riktig sport. Riktig sport sker nämligen i lag. Helst fotboll. Bollinnehåll är i alla fall ett måste. Annars är de inte idrott.

    Både släkt och vänner insinuerar att barnen inte kommer att komma någonstans i livet utan erfarenheten man får från lagidrotten. De kommer bli enstöringar och egoister som inte vet hur det är att kämpa på riktigt. För det gör man tydligen inte i individuell idrott. Dessutom tar man inte ut sig ordentligt heller. De blir inga vinnarskallar helt enkelt.

    Att båda barnen dessutom är musikaliska och som "andraaktivitet" valt musik gör inte saken bättre. Yngste är åtta år och pojke och kommentarer som "när ska han sluta blåsa i den där saken och börja spela fotboll" (han spelar saxofon),är vanliga.

    Jag har hittills bemött genom att vänliga konstatera att vi sköter våra aktiviteter bäst själva, men nu börjar jag bli trött. Hur kommer det sig att folk är så tröga?

  • Svar på tråden Det enda som räknas är lagsport...
  • Anonym (Fånigt!)

    Vad fånigt! Lagsport passar inte alla och alla kan inte vara fotbollsnördar (jo, jag anser att man är supernördig om man alltid spelar, pratar, andas och lever fotboll:)). Mina barn har privat olika aktiviteter och fastnat för scouter, tennis och teater. Har aldrig fått några negativa kommentarer om det, tvärtom. Du kanske måste bredda ditt umgänge så du inte bara umgås med fotbollsnördar:)

  • Anonym (***)

    Väldigt konstigt umgänge du har. Känns som att de är lågbegåvade allihopa.

  • Carambolan

    Oj vilka töntiga människor ni har runt er! Säg till dem att skärpa sig och respektera att alla har olika intressen.

  • Dixie

    men vad är det för folk du umgås med?! ett av mina barn håller på med lagidrott, de övriga två gör inte det - jag har aldrig hört kommentaren varken om att det är bra eller dåligt med just lagsporter......

  • Johan75

    Håller med ovanstående. Det känns som att det är erat umgänge och era släktingar som sticker ut, och inte i positiv bemärkelse. 


    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (Idrottsmamma)

    Ja, det är oerhört fånigt och dessutom oerhört fånigt att jag ens ids reagera. Och ja, umgänget är ibland lite inskränkt (eller orten snarare, det finns två lag och de gäller!).

  • Tecum

    Fixeringen vid lagidrott är en följd av det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet på 1900-talet och därpå följande vänstervåg. Kollektivet skulle alltid gå före individen, den inställningen genomsyrade hela samhället och ingenstans syns kollektivet så tydligt som i lagidrott. Trots att samhället förändrats lever den inställningen kvar inom idrottsrörelsen och i synnerhet bland sportjournalister. Se bara på OS, hur många fler sändningstimmar lades på lagidrott jämfört med individuella tävlingar? Ett annat exempel är den orimliga uppmärksamhet som vårt ytterst medelmåttiga fotbollslandslag får i förhållande till uppnådda resultat.

    Så din omgivning har inte frigjort sig från det påbjudna kollektiva tänkandet, så enkelt är det.

  • Anonym (Va!)

    Har aldrig hört den kommentaren någonsin om att lagsport skulle vara det enda rätta! Det är väl ett ytterst personligt val som barnen tar angående fritidssysselsättning! Hur skulle världen se ut om alla barn valde lagsport som den enda fritidssysselsättningen..???? Ganska enformigt.!!!! Det finns ju huuuuur mycket kul saker som helst förutom sport! Jag förstår verkligen mig inte på de föräldrar som "tvingar" sina barn till lagsporter när de inte vill! Har sett det med egna ögon! Mitt barn är 8 år och har nu visat stort intresse för gymnastik,dvs redskapsgymnastik kombinerat med dans. Har letat som en tok på att hitta en klubb som motsvarar hennes förväntningar,dvs ingen utklassning eller tvång på att tävla,till slut hittade jag rätt. Vill man senare tävla i denna gren finns den möjligheten. Detta är både en individuell och lagsport. Man övar och stöttar tillsammans! Man lär i grupp! Man ingår i samma trupp när man,om man vill,tävla! Man är ju inte ensam i hallen! Samma med brottning,simning,friidrott,karate,judo,teater,musik,kör.....listan jan bli hur lång som helst på aktiviteter där varje enskilt person tillhör och tillför i sammanhanget! Det tycker jag att du kan förmedla dessa väldigt inskränkta personer.

  • Anonym (Individen)

    Många individuella sporter är ju lagsporter på samma gång; man tävlar ofta för en klubb och iom klubben får man laganda, pepp, tips, coaching och bra träning som fokuserar på _individen i gruppen_.

    Man betalar för att tillhöra klubben och iom det får man även träning.

    Exempel på sådana sporter är t.ex. orientering, ridning, simning, friidrott, motocross, m.fl.

    Individuella sporter som inte fokuserar på klubben, utan snarare har en förening till vilken utövaren kommer och betalar för att få plantid/träningstid, är t.ex. tennis, badminton, crossfit, gym, m.fl.

    I min värld finns det alltså tre kategorier; lagsport där det krävs ett helt lag (egentligen två, dvs +ett motståndarlag) för att kunna utöva sporten - t.ex. fotboll.

    Individuell sport i klubb, t.ex. motocross.

    Renodlad individuell sport, t.ex. crossfit.

    Personligen föredrar jag sporter i "mittenkategorin", därefter den sista kategorin. Barn och unga som börjar med de idrotterna, tenderar att fortsätta även i vuxen ålder, i högre utsträckning än de som spelar fotboll/bandy/hockey som barn. Det är lättare då idrotten kan utövas individuellt - man behöver inte samla ihop 20 personer för att utöva idrotten.

  • Fritidsmamman
    Anonym (Individen) skrev 2018-06-04 09:06:57 följande:

    Många individuella sporter är ju lagsporter på samma gång; man tävlar ofta för en klubb och iom klubben får man laganda, pepp, tips, coaching och bra träning som fokuserar på _individen i gruppen_.

    Man betalar för att tillhöra klubben och iom det får man även träning.

    Exempel på sådana sporter är t.ex. orientering, ridning, simning, friidrott, motocross, m.fl.

    Individuella sporter som inte fokuserar på klubben, utan snarare har en förening till vilken utövaren kommer och betalar för att få plantid/träningstid, är t.ex. tennis, badminton, crossfit, gym, m.fl.

    I min värld finns det alltså tre kategorier; lagsport där det krävs ett helt lag (egentligen två, dvs +ett motståndarlag) för att kunna utöva sporten - t.ex. fotboll.

    Individuell sport i klubb, t.ex. motocross.

    Renodlad individuell sport, t.ex. crossfit.

    Personligen föredrar jag sporter i "mittenkategorin", därefter den sista kategorin. Barn och unga som börjar med de idrotterna, tenderar att fortsätta även i vuxen ålder, i högre utsträckning än de som spelar fotboll/bandy/hockey som barn. Det är lättare då idrotten kan utövas individuellt - man behöver inte samla ihop 20 personer för att utöva idrotten.


    Jag är också mer för de individuella klubbsporterna, hellre än både lagsporter och helt individuella sporter (som inte har någon laganda alls - t.ex. tennis).

    I individuella klubbsporter finns lagandan, trots att man tränar individuellt, och inom många individuella klubbsporter kan man dessutom tävla både individuellt och i stafettlag.
Svar på tråden Det enda som räknas är lagsport...