Nilmaa skrev 2016-09-15 07:37:48 följande:
De ringde aldrig under fredagen så vi fick själva jaga dem under måndagen. Då framkom det att de glömt ringa oss och att första testet inte visade något.
När vi kom in på onsdagen berättade läkaren att det andra fostervattenprovet för ärftliga sjukdomar inte visade något. Dags för nytt ultraljud samma sak som sist med njurarna. Hon tycker sig se att vänster kammare på hjärtat är mycket mindre än höger. Tillslut säger läkaren att hon får Uppsala.
Vi får tid i Uppsala samma dag för att träffa först en läkare som är expert på foster hjärtan sen en för njurar. Efter det får vi träffa en läkare som opererar njurar på små bebisar.
Efter första ultraljudet i Västerås såg hjärtat bra ut, inga konstigheter. Nästa läkare går igen hela bebisen. Allt ser bra ut förutom njurarna. Hon berättade oss komma tillbaka om en timme för att träffa henne och en onkolog, inte helt säker på vad det heter.
De berättar att vad gäller njurarna så finns det fostervatten och njurvävnad vilket är bra. Men njurarna är utvidga och det tar stopp redan vid njurarna ut till urinblåsan. Hade det bara varit en njure hade det varit lugnt men det är båda. Om bebisen klarat sig hela graviditeten vilket de inte kan garantera så går det att operera men det kan också bli så att bebisen får njursvikt och då kan de inte göra så mkt eftersom det är svårt med njurarplantationer på bebisar. Så länge det finns rätt mängd vatten mår bebisen bra men så fort det börjar försvinna blir det kritiskt då bebisen behöver det för att lungorna ska fungera.
Vi har en ny tid nästa torsdag och de vill att vi funderar tills dess om vi vill avbryta graviditeten. I mitt fall är det inget alternativ samtidigt som jag ställer mig frågan om jag ska vara så självisk och fortsätta graviditeten så föds hon och får lida och sen rycks hon ifrån oss. Mest av allt är jag rädd att hon ska avlida i min mage utan att jag känner något.
Försökt läsa om allt detta men finns ju ingenting :(
Åh fy vilket jobbigt och tufft besked! Lider verkligen med er, känner er smärta... Detta är verkligen något som jg kan relatera till då vi varit med om liknande händelser... Vårt beslut att avsluta graviditeten var ändå "lätt", då Lilja hade så pass allvarliga hjärt-och organfel som dom aldrig sett förut. Bland annat så satt magsäcken på fel sida, det var stora hål i hjärtat, blodet rann baklänges, det fanns ingen blodtillförsel till lungorna osv. osv. De visste inte ens om hon skulle överleva, och om hon mot alla odds skulle det så behövdes minst 3 stora operationer, dessa operationer visste man inte hur man skulle genomföra.
Detta gjorde att vårt beslut blev lätt, vi ville inte att hon skulle behöva lida!
Igår var vi också och kollade upp njurarna en gång till, vi har samma sak, fast bara på den ena njuren. Det är ett hinder/stopp i ena urinledaren... Precis som du skriver så är det inget farligt.
Har ni fått några procent för överlevnad, risker och chanser? Det man alltid måste överväga är om man är redo att få ett sjukt barn som kanske inte överlever. Att avbryta graviditeten är det värsta och mest omänskliga jag har gjort i hela mitt liv, men det var det bästa för både Lilja och oss. Vi skulle levt ett liv på sjukhus, kanske hade hon dött när hon föddes eller efter 2 år. Det känns värre att "lära känna" sitt barn och att de sedan ska slitas ifrån en. Samtidigt så känns det självklart helt otänkbart att avbryta graviditeten då de säger att det går att operera er bebis, det förstår jag... Det ni ska tänka på är att de beslut ni tar blir bäst för er, skit i vad alla andra säger och tycker. Det är ert liv, er bebis! Vad ni än beslutar er för så har saker och ting en tendens att lösa sig i slutändan, även om det blir jobbigt och tufft därimellan!
Jag hoppas verkligen att du inte tar det här på fel sätt... Jag vill inte på något sätt påverka ert beslut, jag ville bara skriva hur jag/vi kände när vi skulle avbryta graviditeten.
Jag skickar många styrkekramar och massor av kärlek och håller verkligen alla tummar och tår för att det går bra för er! KRAM