21 månaders som skriker

Jag kallade det för primalskrik . Mycket normalt. Öronproppar föreslår jag.  Det går över men är skitjobbigt när det håller på.

Min tjej är inne i nåt sånt också. Hon blir 2 i november. Skriker, gnäller och gråter för ungefär allt. Hon vill inte sova, skrik. Hon når inte katten som skräckslaget kastat sig upp i fönstret, skrik. Hon får inte kex när hon själv bestämmer, skrik. Hon gav en leksak till en ettårig kamrat som glatt tog emot den, skrik. Och det är som att man knappt får kontakt med henne. Ibland tänker jag att ett monster har flyttat in och tagit över men jag hoppas innerligt att det är en trotsperiod som går över. Själv ignorerar jag bara henne och donar på som vanligt när hon blir såhär och det är ofta en svettig kamp men jag vinner oftast och nu blir skriken faktiskt kortare stunder - men jag håller fortfarande ibland på att slita av mig håret. Ibland tänker jag att det verkligen bara är mitt barn som är såhär så det kan vara skönt att höra att fler är i samma sits. :) Frustrerande är det, verkligen, men jag tror vi bara måste hitta metoder för att lindra och stå ut under den här perioden.

Det små har ju inget språk. De vet vad de vill, och vad de inte vill, men kan inte förmedla det. Klart de blir frustrerade. Ge det ett år TS.... det kommer släppa. Är väl det som kallas trotsåldern :)