Han vill inte ha mer barn pga krävande barn från tidigare förhållande

Du har ju svaret mitt framför näsan på dig, och som du skrev i sista meningen. Vill han inte så vill han inte. Då är det bara att du finner dig i att det är så, eller så lämnar du honom.

Jag tror säkert också att hans pojkar kan finna lugnet och lära sig hur man beter sig, men din kille och hans mamma har förmodligen inte lärt dom det. Dom är vana att bete sig sådär, och då måste man bryta den tillvaron och uppfostra dom. Hur gamla är pojkarna? Förmodligen försvinner det med åldern, och visst kan din kille vilja ha barn när dom lugnat ner sig, men har svårt och tro att det bara har med det och göra.

Och pojkarnas mamma*

Asså, vill han inte så vill han inte. Är barn viktig för dig får du nog hitta ny partner. Du får välja, din kille eller barn. Men tänk noga. Känner en äldre kvinna som valde bort barn för maken ville inte ha fler. Dom skilde sig och nu står hon ensam och för gammal att skaffa barn, men han har sina.

Jo jag vet, men jag älskar honom 

Pojkarna är 7 och 8år. De utreds i skolan båda två för olika saker så både skola och föräldrar jobbar på dessa punkter mest, då de ska hänga med i skolan. De hade problem med språket när de kom till sverige så de går redan en årskurs under.

 

Jag tror jag vill ha barn iaf, men när man ställer det i jämförelse till att inte vara ihop med min kille och spendera livet med honom känns det väldigt radikalt.

Det bara det att jag är övertygad om att om vi får ett barn ihop kommer det inte bli "lika krävande".. hur man nu ska uttrycka sig för att inte vara för hård.

Detta är ju inte pojkarnas fel utan det är tufft att adoptera två syskon från ett annats land har jag märkt.

Hur ska du övertyga honom? Tycker du att du gör rätt att övertyga honom mot sin vilja?

Övertyga är nog svårt för att inte säga omöjligt. Ibland spelar det ingen roll hur mycket kärlek det finns, vill man inte så vill man inte. Man vill olika i livet.
Jag som kvinna hade inte heller velat bli tjatad på eller "övertygas" om det var så att jag inte ville ha fler barn.

Med tanke på att han redan har två barn som verkar ta både mycket tid och resurser så förstår jag att han kanske inte känner att han har tid och engagemang för fler.  Och man vet aldrig vad för barn man får. Ert gemensamma barn kan vara en lugn filur som bara smälter in i familjen eller hen kan födas med funktionshinder eller bli sjuk. Det vet man aldrig.

Ni kanske skulle gå i familjerådgivning kring detta? Det kan vara väldigt värdefullt att prata med någon utomstående. Jag säger inte att det löser problemet men det kan vara en god hjälp att komma vidare.

Tycker att det låter som om din partner är väldigt klok! 

Man kan inte ha fler barn än man klarar av. Även som biologisk förälder kan man ha en önskan om att ha "många" barn men sedan kommer verkligheten emellan. Har något barn särskilda behov så kan man inte egoistisk få fler, utan då måste man stanna upp och se om man som förälder räcker till.

Om din man är utmattad att han gråter på kvällarna säger det ju sig självt att han inte klarar av fler barn just nu. Även ett "väluppfostrat och lugnt" barn tar väldigt mycket energi, särskilt i början när man inte får sova.

Kanske blir det bättre om pojkarna får mer stöd, eller blir äldre om några år eller också inte, det går ju inte att veta. Där är nog beslutet ditt eget hur du ska gå vidare, utan att pressa maken på fler barn som han inte känner att han räcker till för.

Ärligt talat tycker jag att det verkar som att det är din man som har en realistisk syn på detta.

För det första antyder du att du bara vet att ert barn inte kommer bli lika krävande som hans söner. Du måste tänka till här. Hur kan du veta detta? Är det en känsla du har? Tror du att föräldrar med krävande barn kände på sig att deras barn skulle bli så? Knappast. Det är ganska standard att tro som du gör att en själv kommer bli en bra förälder pch uppfostra väl. Sanningen är att du inte har några barn än och följaktligen inte har någon aning om hur du kommer bli som förälder och hur dina barn kommer bli. Alla har en ambition att uppfostra väl. Hade det räckt hade alla barn varit väluppfostrade. För att inte tala om att ni kan få ett barn med ADHD, autism eller andra särskilda behov som gör hen mycket svårare än din mans söner.

För set andra beskriver du att din man gråter ibland när sönerna åker hem. Han räcker alltså inte till som det är nu. Han skulle inte orka med det enklaste av barn. Om det nu funnits något som ett enkelt barn.

Hur vet du att mannen inte skulle orka "det enklaste av barn"? Det är ett ganska tungt påstående. Jag håller med dig i ditt resonemang i övrigt men här (i det citerade) tycker jag att du tog i.